Forum Sluta röka & sluta snusa


Sex månader förbi o humöret svänger mer och mer.

Jag har varit snus- och rökfri i sex månader nu. Suget är borta, abstinensen är borta. Jag kan till och med dricka utan att känna ett sug efter ciggen. Självklart luktar det ju sjukt gott när någon i min närhet står och bolmar men jag klarar utan problem att stå emot. Mitt enda bekymmer är mitt temprament. De första tio veckorna vid avvänjningen hade jag plåster och då var det aldrig några problem. Sedan jag slutade med dem så har jag märkt att mitt tålamod vid psykiska, och sociala påfrestningar blivit sämre och sämre. Jag kan få vredesutbrott om små skitsaker går snett för mig, t.ex att jag tappar wettexduken i golvet eller att jag inte lyckas få upp korken på min sons nappflaska. Saker som att andra människor har svårt att komma till punkt i ett samtal kan reta ihjäl mig och om en dator inte fungerar som jag vill är jag redo att kasta ut den genom fönstret. Med andra ord helt triviala händelser som en annan bara skulle småle eller rycka på axlarna åt. Det är bara några få exempel som får mitt adrenalin att pumpa i mig. Ibland undrar nästan jag om jag kan ha utvecklat Tourettes syndrom. Vad tror ni där ute? Hur kan man råda bot på det? Min fru börjar bli orolig och ibland känner hon inte ens igen mig.

känner igen mig i dej! men jag känner att det är värre i de perioder jag inte tränar, träning ger dej endorfiner (lyckohormoner) och skapar balans i en överaktiv hjärna:) min ilska beror ofta på rastlöshet och ett virrvarr i hjärnan och en joggingrunda lugnar hela mig. nu vet jag ju inte hur du lever för övrigt men det kan kan kanske vara ett tips! jag står precis i startgropen för ett nytt snusstopp (för 20:e gången typ) och tänker mig att träning får bli min livlina när jag blir för odräglig (vilket jag vet att jag kommer bli!) Kram:)


Läs boken "att sluta röka är lätt" av Allen Carr. Sen kan det ju vara så att du i dig själv har svårt med temperamentet, det gäller mig också. Man kanske lugnar ner sig till "rätt nivå" nån gång, hehe. Kör hårt.


Hej! Jag pratade lite med min fru här om dagen och hon som fortfarande röker resonerade lite som så: När hon blir irriterad kan hon alltid gå ut, tämnda en cigg och pusta ut några minuter. Jag har ju inte den trösten/belöningen kvar längre. Undra om det kan vara en av anledningarna till humöret far iväg så pass som det ändå gör??


Hej! Jag slutade röka med hjälp av champix för ca 2 mån sen. Jag upplever ungefär samma sak med ilska och kraftiga humörsvängningar. Det är så pass illa att jag blir rädd för mig själv och jag vet att min man är oroad... Har starka funderingar att börja röka igen för att få tillbaka ett normalt liv, för så här kan jag och min familj inte ha det...


Jag har vid tidigare försök kommit lika långt som du med samma reaktion. När frugan kom hem med en dosa och bad mig börja igen förstod jag allvaret. Den här gången ska jag förutom min vanliga träning köra hårt med mental träning. Gäller bara att göra det regelbundet.


Kul o se att så många får samma abstinensproblem när det gäller detta. Hampus har helt och hållet rätt i påståendet att temperamentet ligger i mig själv. Det är något jag kommit underfund med i efterhand. Jag har extremt dåligt tålamod och är envis som få. När jag fick min son att dessutom jämföra med och såg samma tendenser i honom insåg jag att rökningen egentligen inte har ett dugg med saken att göra i mitt fall. Att ha slutat gjorde mig snarare bara mer medveten om detta faktum. Nu när jag lyckats vara fri från suget i ett år och snart fem månader har jag dessutom kommit till inskíkt med lyckan att vara just rök- och snusfri. Det är rent självslaveri att underkasta sig nikotinet. Jag tror man behöver ha varit rökare, och slutat, för att inse vilken befrielse det är att faktiskt lyckas. Förr kände jag belöningen i att få ta en cigg efter att exempelvis ha diskat upp efter middagen. Nu räcker det med en kopp kaffe i soffan och umgänge med min son innan han ska sova. Jag tänker inte ens på ciggen. Det låter helt sjukt men det är sant. Det roligaste i det hela är att medvetenheten om den känslan slagit mig som en uppenbarelse långt i efterhand. Jag är inte längre en slav. Lyckas ni bara passera gränsen för den värsta abstinensen kommer ni snart till samma insikt. Det är en grymt häftig känsla. Lycka till, ni klarar det!


Jag passerade alla gränser och har idag varit rökfri i 1 år och 3 månader. Trotts flera svåra privata problem så har jag inte halkat dit igen, är så jäkla stolt över mig själv. Har förändrat mitt liv helt sen jag slutade röka, nu är det bra kost och träning som gäller, har tom valt bort alkohol nästan helt för att inte halka dit. Jag känner igen mig i allt som du skriver och kan bara hålla med. Och så befriande att se att det är fler som har haft det som jag, trodde faktiskt ett tag att jag behövde låsas in för min och andras säkerhet... Hoppas att det går bra för er alla och att ni får må bra :)


Hej! Det där med humöret känner jag igen.... tur att min son flyttat hemifrån för nu kan jag få kasta kuddar mot väggarna helt ifred.... :-) men jag har märkt att promenader och meditation hjälper och att andas djupa andetag för att få kontroll på humöret. Bara 5 dagar rökfri och utan nikotinmedel, men det är en början.. :-)

Annons
Annons
Annons