Linnéas krokiga finger blev rakt
Intervju | Krokigt finger

Linnéas krokiga finger blev rakt

Det krokiga lillfingret var ständigt i vägen när Linnéa Lindblad utförde sina vardagssysslor. Men efter att ha fått behandling för Dupuytrens kontraktur, eller just krokigt finger, kan hon återigen genomföra alla sysslor precis som förr.


Publicerad den: 2015-05-22
Författare: Anna-Cajsa Torkelsson, Redaktör

Annons

 

– Händerna är ju ens viktigaste verktyg. Om inte de fungerar som de ska fungerar inget annat heller, säger Linnéa Lindblad, som fått ett flertal injektioner för att räta ut sina krokiga fingrar.

 

Annons
Annons

Fingret böjdes ner mot handflatan

Första gången som hon märkte att något var fel var för fem år sedan. Hennes vänstra lillfinger kroknade allt mer och hon kunde inte längre sträcka ut det. Då hade hon ännu inte gått i pension och eftersom hon arbetade som personlig assistent ställde fingret till med stora besvär. Hon som skulle vara en annan persons extra händer hade plötsligt svårt med det praktiska i sin egen vardag.

– Jag fastnade hela tiden i saker och ting med min krok. Jag gillar att sy men det gick inget vidare. Det blev svårt att tvätta mig när jag hade ett finger som stack ut. Och när jag skulle göra hushållsarbete skar jag mig ofta med kniven. Jag hade ju inte ont så det fanns liksom ingenting som påminde mig om att jag hade ett finger i vägen. Så här i efterhand kan jag själv tycka att det låter som en bagatell men sammantaget blev det jobbigare och jobbigare.

De praktiska problemen var det tyngsta, men Linnéa Lindblad besvärades också av alla frågor från vänner och bekanta. 

Annons
Annons

– Alla frågade ju vad jag hade gjort med mitt finger och jag blev väldigt trött på att ständigt behöva förklara.

Injektion löste upp strängen i handflatan

När hon bestämde sig för att söka vård för sitt finger började en lång vårdkarusell. Tidigt fick hon veta att det var Dupuytrens kontraktur hon drabbats av, en sjukdom som gör att bindväven i handflatan bildar strängar som i sin tur drar i fingrarna. Hon fick också höra att man inte gör någonting åt dessa krokiga fingrar förrän man haft besvären i tio år. Visserligen är det riktigt att man bör avvakta med behandling om fingret endast är lite krökt, eftersom en skada eller ett ingrepp ibland kan skynda på sjukdomsförloppet och alltså förvärra krökningen, men i Linnéa Lindblads fall var fingret redan rejält krokigt. Nästa läkare ville gärna operera hennes hand, men vid det laget hade Linnéa Lindblad hört talas om en ny metod, där det räcker med att ta en spruta för att kunna räta ut fingret. Och Linnéa Lindblad ville hellre ta en spruta än genomgå en operation.

Till slut hamnade hon på Akademiska sjukhuset i Uppsala – och fick sin sprutinjektion som löste upp bindvävssträngen i handen. Eftersom problemen ofta återkommer efter en tid har hon nu fått totalt fyra injektioner i två olika fingrar men hon är fortfarande lika nöjd som efter första gången.

– Första gången hade man inte börjat ge någon bedövningsspruta före själva enzyminjektionen som gör att fingret går att räta ut. Då gjorde det väldigt ont, men det var ändå värt det. De andra gångerna har jag fått bedövning och då är det ingen fara. Det är klart att man har ont några dagar efteråt men det går ju över. Jag minns första gången när jag hörde hur det knäckte i fingret när läkaren rätade ut det – den känslan är så underbar att det inte går att förklara. Jag tittade ner på fingret och helt plötsligt var det spikrakt, där fanns ingen krok som hindrade mig längre, säger Linnéa Lindblad. 

 

Kommentera denna artikel

Alla kommentarer granskas av redaktionen före publicering. Se regler för kommentarer här.

Inga har kommenterat på denna sida ännu


Annons
Annons