Alzheimers sjukdom
Alzheimers sjukdom är den vanligaste förekommande av demenssjukdomarna och hör till de så kallade primärdegenerativa sjukdomarna. För det mesta utvecklar sig demenssjukdomen långsamt och smygande. Här får du kännedom om de vanligaste första tecknen, hur demensutredningen går till, vilka behandlingar som finns och sjukdomens förlopp.
I de flesta fall utvecklar sig Alzheimers sjukdom långsamt och smygande. Den visar sig först i form av dåligt minne, framför allt närminnet försämras tidigt. Ingen vet exakt varför man drabbas av Alzheimers sjukdom. Troligen bidrar flera faktorer.
Alzheimers sjukdom är den vanligaste och mest kända av de olika typerna av demenssjukdomar. Cirka Cirka 60–70 procent av alla människor med demens lider av just Alzheimers sjukdom. Sjukdomen har fått sitt namn efter den tyske läkaren Alois Alzheimer som först beskrev sjukdomen år 1906.
Vid sjukdomen drabbas hjärnans nervceller, speciellt de som finns i tinningloberna och hjässloberna. Nervcellernas utskott tillbakabildas och på så sätt bryts kontakten med andra nervceller. Senare dör nervcellerna helt och hållet.
Varför får man Alzheimers sjukdom?
Ingen vet exakt varför man drabbas av Alzheimers sjukdom. Troligen bidrar flera faktorer till att sjukdomen utvecklas. Den viktigaste riskfaktorn är åldern, ju äldre man är desto större är risken att drabbas. I en del fall bidrar också ärftliga faktorer, men att en enstaka person i släkten drabbats av Alzheimers sjukdom innebär inte någon påtagligt ökad risk för övriga i familjen. Cirka 30–40 procent av alla personer över 85–90 år drabbas av Alzheimer, medan den är mycket ovanlig under 60 år.
Första tecknen på Alzheimer
I de flesta fall utvecklar sig Alzheimers sjukdom långsamt och smygande. Den visar sig först i form av dåligt minne, framför allt närminnet försämras i stor grad. Till en början kan minnesbesvär, koncentrationssvårigheter och förlust av intellektuella förmågor vara så pass subtila att de inte märks, varken av den som insjuknar eller av dennes vänner och anhöriga. Emellertid blir symtomen och tecknen på demens mer märkbara när sjukdomen utvecklas och börjar störa rutinarbete och sociala aktiviteter. Praktiska svårigheter vid dagliga uppgifter, som exempelvis påklädning och personlig hygien, blir gradvis så svåra att personen så småningom blir helt beroende av hjälp från andra människor. Även språkliga problem med svårigheter att hitta ord kan förekomma.
Alzheimers sjukdom är inte smittsam. Det är dock en sjukdom med dödlig utgång inom en tioårsperiod från sjukdomsdebuten och orsakar en generell försämring av hälsan. Den vanligaste dödsorsaken är lunginflammation, sannolikt eftersom sjukdomens utveckling leder till viktminskning och till att immunförsvaret försämras.
Ofta brukar man beskriva hur sjukdomen utvecklar sig genom att dela in den i mild (stadium 1), måttlig (stadium 2) och svår (stadium 3) Alzheimers sjukdom. Hur länge man befinner sig i varje stadium av sjukdomen varierar, men vanligen varar varje stadium ungefär två till tre år. Här följer nu en kort beskrivning av de tre stadierna. Det är viktigt att komma ihåg att olika symtom kan märkas olika mycket hos olika individer.
Första stadiet av Alzheimer
Minnet påverkas, den drabbade glömmer mer än vanligt och glömskan tilltar. Problemen förvärras ytterligare av att man får det svårare med uppmärksamheten. En kombination av dessa två problem kan leda till svårigheter som att utföra handlingar i flera steg, och att följa tråden i en konversation. Den drabbade börjar också uppvisa språkstörningar, får ibland svårt att finna ord och börjar därför använda ett enklare språk med kortare meningar. Ofta drabbas man av trötthet, initiativlöshet och koncentrationssvårigheter.
Besvären leder ofta till att man börjar förenkla och kompensera för det man glömmer. Man skriver lappar och ändrar vanor, det är också vanligt att isolera sig och ibland bli deprimerad. Besvären kan leda till att man drabbas av ångest, oro och misstänksamhet.
Ovanstående problem kan vara mer eller mindre märkbara, beroende på faktorer som arbete, familj, livsstil och personlighet. Detta skede kan vara mycket stressande för den drabbade eftersom han eller hon är fullt medveten om vad som händer.
Andra stadiet av Alzheimer
Då sjukdomen fortskrider försämras minnet allt mer, men de allra tidigaste minnena förblir ofta opåverkade in i det längsta. Minnesförlusten kan till exempel få den drabbade att tro att det var länge sedan släkt och vänner hälsade på, när de i verkligheten just har tagit avsked.
Det blir svårare att uttolka stimuli (beröring, smak, syn och hörsel). Detta påverkar vardagslivet i form av exempelvis nedsatt aptit och, ibland, syn- och hörselhallucinationer. Sömnlöshet kan bli ett problem när skillnaden mellan natt och dag förlorar sin mening. Den drabbade tenderar att sova mera under dagen, men mindre på natten. Uppfattningen av tid och rum är påverkad.
Dagliga sysslor som tvättning och påklädning blir allt svårare att utföra ensam på grund av minnesförlust, förvirring och svårigheter att handskas med föremål. Rörelserna blir ständigt mindre precisa och mer okoordinerade. Den drabbade blir mer ostadig på fötterna och kan råka ut för olyckor.
Språkproblemen blir mera tydliga. Såväl svårigheter att förstå tal som svårigheter att läsa och skriva tillstöter.
Tredje stadiet av Alzheimer
I det tredje stadiet är den kognitiva svikten mycket uttalad. Den som drabbats av Alzheimer förlorar förmågan att förstå och använda språket och kan ibland repetera slutet av meningar utan att förstå vad orden betyder.
Beteendeförändringar och psykiska symtom som aggressivitet, skrik- och vandringsbeteende är vanligt i detta skede och medför lidande för den sjuke och problem för både anhöriga och vårdare. Dessa förändringar uppfattas ofta av närstående som en större påfrestning än kognitiva och funktionella begränsningar, och är det vanligaste skälet till att personer med demenssjukdom flyttar till institution. Nio av tio personer med Alzheimer uppvisar någon form av beteendeförändring under sjukdomstiden.
Inkontinensen blir total och förmågorna att gå, sitta, le och svälja försvinner. Risken att få lunginflammation och risken att få liggsår om den drabbade inte vänds regelbundet ökar. Den drabbade blir också stel, tappar reflexerna och kan bli omotiverat upprörd och irriterad. Konstant tillsyn är nödvändig i det här stadiet. Trots de svåra symtomen kan den drabbade fortfarande reagera positivt vid beröring och ljudet av bekanta röster.
Vill du få mer kunskap om Parkinsons sjukdom?
Nu startar Netdoktors Kunskapsbrev om Parkinsons där du får råd som kan hjälpa dig eller din anhörige, info om behandlingsalternativ, nya forskningsrön och kunskap om vårdens skyldigheter. Direkt till din e-postadress.
Hur ställer läkaren diagnosen?
Det finns inget speciellt test för att avgöra om en person har Alzheimers sjukdom eller inte. Sjukdomen diagnostiseras genom att utesluta att annan sjukdom givit upphov till symtomen. Exempel på andra tillstånd som, åtminstone inledningsvis, kan ge symtom som liknar dem vid Alzheimers sjukdom är ämnesomsättningssjukdomar, depression och infektioner i hjärnan. Andra former av demens, till exempel sådan som beror på upprepade små hjärninfarkter, kan också likna Alzheimers sjukdom.
Den viktigaste delen i utredningen är att den drabbade och helst också någon närstående får berätta om besvären, hur de började, hur de utvecklats och hur de ter sig.
Vid utredningen tas också blodprover, bland annat för att kontrollera vitaminhalt, ämnesomsättning, vätskebalans och kroppssalter, speciellt kalcium. Man gör också en datortomografi av hjärnan, oftast ett så kallat EEG och ibland också en magnetkameraundersökning av hjärnan. Utöver dessa laboratorie- och röntgenundersökningar görs också någon form av minnestest och test av intellektuella funktioner.
I tidig fas av Alzheimers sjukdom kan en analys av ryggvätskan (lumbal eller ryggvätskeprov) göras. I denna mäts vissa proteiner som förändras på ett typiskt sätt vid Alzheimer. Ett sådant prov kan ge en relativt säker diagnos. Samma diagnostiska säkerhet kan man få med hjälp av en positronkameraundersökning där dessa specifika proteiner kan avbildas i hjärnan.
De flesta sjukdomar som kan ge liknande symtom kan behandlas med bra resultat. Därför är det viktigt att genomgå undersökningar för att få en korrekt diagnos.
Hur behandlas Alzheimers sjukdom?
Hittills finns det ingen förebyggande eller botande behandling av Alzheimers sjukdom. Men det finns data som tyder på att sund kost, måttlig fysisk aktivitet och ett rikt socialt liv kan fördröja ett insjuknande. Det har visat sig att patienter som lider av Alzheimers sjukdom har sänkta nivåer av acetylkolin, en så kallad neurotransmittor, som används för att reglera de elektriska impulserna som gör att nervceller kan kommunicera med varandra.
Flera av dagens mediciner hindrar att acetylkolinet bryts ner och ökar på så sätt mängden acetylkolin i hjärnan. Dessa mediciner kan inte bota Alzheimer men kan ge en viss förbättring och ett något långsammare sjukdomsförlopp. Medicinerna används vid mild/lindrig eller måttligt svår Alzheimer. Exempel på sådana mediciner (tabletter eller så kallade depotkapslar) är donepezil, rivastigmin (som även finns som plåster) och galantamin. Vid måttlig till svår sjukdom kan memantin användas, som har en annan verkningsmekanism än de övriga preparaten (en så kallad NMDA-receptorantagonist). Vanligt är även att kombinera de två olika typerna av läkemedel då patienten når den måttliga fasen av sjukdomen.
Beteendemässiga och psykiska symtom skall alltid utredas för att bakomliggande orsaker skall identifieras och för att adekvata åtgärder skall kunna sättas in, allt från stödinsatser för anhöriga till behandling av smärta. Memantin kan minska risken för beteendemässiga och psykiska symtom hos personer med Alzheimers sjukdom.
Patientens och anhörigas välbefinnande
Förutom läkemedelsbehandling måste insatser göras för patientens och anhörigas välbefinnande. Det är viktigt med saklig upplysning både till patient och anhöriga i samband med att diagnos meddelas. Uppföljning, gärna kort efter diagnosmeddelandet, är viktigt för att förebygga fördjupade krisreaktioner.
Alzheimersjuka kan många gånger bo kvar länge i hemmet med stöd och hjälp av anhöriga och av kommunen. Stöd och hjälp i hemmet kan många gånger ges under resten av patientens liv. Kan den sjuke inte längre bo kvar hemma finns möjlighet till särskilt boende i gruppboende eller sjukhem.
Särskilda och/eller förebyggande råd
Numera anses kontroll av högt blodtryck och höga blodfetter i medelåldern kunna förebygga senare utveckling av Alzheimer. En kost med riklig förekomst av fleromättade fetter (särskilt omega-3 fetter) anses också kunna motverka en utveckling av sjukdomen, men mer forskning behövs för att mer i detalj studera mekanismerna bakom detta. Fysisk och mental aktivitet samt sociala kontakter är andra skyddande faktorer.