Forum Sex & relationer


Kris och paus och framgång?

Hej. Finns det hopp? Vad kan jag mer göra? Hur agerar man genom en paus på bästa sätt för att lappa ihop en relation igen? Jag har varit ihop med min flickvän i några år. Vi har gått igenom mycket tillsammans, gott som ont. Vi har kommit varandra väldigt nära på många områden men också hittat våra olikheter. Min tjej har aldrig kommit så långt i en relation som hon gjort med mig. Våra olikheter inverkar dock negativt på vårt samspel. Jag kommer från en familj som ej löser konflikter. Vi uttrycker besvikelser men sedan löser vi inget. Det har varit min grund när jag gick in i vår relation. Min tjej kommer från en familj där det ventileras mycket känslor. Hon är dessutom en känslomänniska. När min tjej ville ta tag i vår relation när problem uppstod under våra första 2 år så tvärvägrade jag att gå henne till mötes eftersom jag var jätterädd för konflikter. Jag var rädd för elakheter och starka känslor helt enkelt. Hon var helt rätt på att ta tag i saker så att det inte växer, ej löses och ger frustration. Vi kom ingen vart. Det ledde till mer dispyter och bitterhet hos henne för vi löste inget och gick inte vidare. När jag sedan vaknade och började läsa självhjälpsböcker där temat var hur man löser problem i förhållande var det omvänt förhållande. Nu fick jag be henne om att prata och hon verkar ej ha viljan att lösa något och gå vidare och i stället säga bittert att vi inte löser något i denna relationen ändå…. Vi har sedan varit katt och råtta i allt möjligt som kommit upp till diskussion. Det har varit en ständig och hård kamp i luften där vi försvarar våra åsikter i mycket direkt. Ömheten har i viss mån funnits kvar men mattats ut. Jag har även själv hamnat i ett grått läge. Jag har drömt att jobba inom ett visst område, utbildat mig inom det och blivit arbetslös och sökt massor med jobb inom min sektor. Konkurrens har varit och är dock benhård i min bransch. Jag har därför inte fått jobb. Det har sänkt mig långsamt smygande. Jag har blivit nere för det och ej kunnat stiga ur min misär och ej sett att livet och mitt förhållande springer mig förbi om jag höll mig kvar i min dröm om att få jobb i en sektor som det inte går att få jobb inom. Det har gjort att jag inte ansträngt mig för att hitta tänka i andra banor och hitta annat jobb än inom min sektor och bara traskat på i detta grå. Min ekonomi har därför blivit usel. Min saker har jag även fått placera hos mina föräldrar. Jag har inte flyttat dem till något eget och självständigt. Mitt arbetslöshet har tyngt min tjej och hon har istället velat ha ett positivt partnerliv och att det mitt liv har mest erbjudit har varit minus. Hon har ett jobb som hon trivs med, vill nog ha barn och vill gå framåt och står inte riktigt ut med folk som är negativa och ej vill utvecklas i sitt liv. Jag har inte givit en riktning framåt. Jag har mestadels den sista tiden sänkt vårt samliv med mitt dåliga liv… Hon tycker att det är svårt att respektera och beundra någon som ej kan ta hand om sig själv. Den personen inger inte förtroende. Hon vill slå sig till ro för hon har varit ensam länge i sitt liv och vill ha en trygg relation och kanske barn. Hon har ett jobb som hon trivs med och är 40+ och fungerande egen ekonomi. Sammantaget har också min tjej har fått gå in och buffra när jag inte kunnat betala för hon är en givare enligt henne. Det har dock gått från att vara spontant till att hon kännt sig tvingad att betala för mig. Jag har akassa och låg sådan så jag har inte kunnat vara så flexibel med pengar. Det har pågått mer än i ett år. Det har gjort att hon tycker att jag är en kille som inte kan ta hand om mig själv och känns otrygg. Hon har tidigare haft andra pojkvänner som varit snyltare och som inte tagit hand om sig själva. Hennes pappa har även lämnat henne. Hon flyttade tidigt och fick stå på egna ben. Hon säger att kanske det är så att hon stänger av tråkigheter omkring sig när det blir för mycket. Det har eventuellt skett så när hon var i tonåren redan på hemmaplan och att det varit ett sätt att klara sig. Närheten och sexlivet har drabbats som en ytterliggare följd av detta. Sedan har våra olikheter stärkts och vi har en ständig kamp mellan oss om allt möjligt. Jag vill att vi hittar broar mellan våra olikheter men känner att innan vi skildes för paus så pratade min tjej mest om att det sagts för många elakheter och att hon tycker mest att det är kamp hela tiden och att hon bara är trött och vill ta bort allt dåligt. Att hon är trött på vår envisa kamp mellan oss. Hon vet inte var hennes ork ska komma åter från. Hon vet ej om vi kan lösa problem med våra olikheter och att vi bråkat mycket. Hon känner inte tilltro till att lösa problem mellan oss. Hon upplevs uppgiven mest. Hon säger att att skulle krävas att hon invenstera mycket och riskerar även att falla tillbaks och därför vet hon inte om hon vågar och orkar satsa. Hon tycker även att det sagts för mycket sårande saker mellan oss och att förtroende missbrukats i bråk och att hon ej vet om det går att reparera. Hon tycker att det sagts för mycket dumt och att vi sett sidor hos varandra som vi inte borde ha sett och som kanske stannar kvar. Hon tycker att vi har väldigt många dåliga saker emot oss och ej så mycket lycka och god energi till varandra. Den sprudlande försälskelsen och ömheten finns ej hos min tjej just nu… Det blev sedan att vi tog ett beslut. Vi bråkade inte så mycket utan pratade allvarligt under tre dagar. Vi har nu haft paus i en månad. Ingen kontakt och inget umgänge i en månads tid. Jag är rädd för att förlora henne. Hon vill ha tiden för att fundera över om hon älskar mig fortfarande och om hon orkar med att kämpa vidare med mig. Jag är rädd för att jag inte får en chans till att vissa att jag kan vara en bättre människa och pojkvän och lägga grunden till ljusare läge för att vi ska gå vidare och att vi kört fast för att passera gå. Jag är mest rädd för att hon fastnat i det känslan av det svarta mellan oss och att jag är en otrygg kille. Det är ju alltid lätt att skydda sig själv och lämna en trasslig relation om man får en paus. Jag tycker dock att gräset inte är grönare på andra sidan. Det smakar annorlunda men vad som behövs är att sköta om och vårda det gräset som du står på istället för att få det att blomma. Det är så jag ser på en trasslig relation där någon kommer på att de gjort fel inser sina brister och visar på positiva förändringar. Jag är bara rädd för att det är för sent och att jag aldrig får chans att var en fin pojkvän för henne igen… Hon är väl värd det. Hon har haft stort tålamod och varit generös som mig och jag älskar henne mycket. Jag är rädd för att hon inte har tilltro till att jag är ett säkert kort att fortsätta att satsa på…. Det gör ont i mig att skriva det. Jag har sliter hårt dag och natt för att hitta lya, jobb och ta hand om mig själv. Jag har en lya på gång så att jag inte har kvar mina saker hos mina föräldrar. Jag har troligen på gång en sysselsättning och extrajobb för bättre ekonomi. Hon berättade att hon tyckte att jag kunde skriva ett mail för att berätta om jag får jobb. Jag har gjort det och hon tackade för ett mail där det står att jag är på gång. Vi träffades sedan för några dagar sedan. Vi pratade om saker som hänt med vänner och familj under månaden och åt gott på restaurang avslappnat och lugnt. Sedan nämnde hon att hon tycker att det är en frihet att vara själv och ta hand om sig själv och att hon mådde jättebra av det. Hon har dock inte tänkt på oss. Hon säger dessutom att en månad är för kort tid för att visa att man är på fötter igen och självständig. Nu pratar hon om en månad till utan kontakt... Jag är rädd för att man glider ifrån varandra om man inte har någon kontakt och kan dela något ämne eller upplevelse tillsammans och att vi inte kan träffas under enskilda tillfällen för att umgås under trevliga former och på så vis bringa lite ljus in på nytt i relationen. Jag pratade om mina goda positiva förändringar och att jag ser att vi har en del fina styrkor i relationen. Hon pratade inte om relationen alls utan mer om att trivs i att ta hand om sig själv och att hon kanske vill förlänga förhållandet en månad till alternativt göra slut för att jag skulle ordna upp mitt liv så länge ett tag. Det var ett möte som inte var på något vis med ovänskap men jag fick hårdare krav dikterat för mig och inget om att hon hade tänkt och positivt om oss. Mest bara en summering om vad hon gör i sitt liv. Jag älskar min tjej otroligt mycket. Jag vill att vi ta itu med våra problem så att vi blir lyckligare tillsammans. Jag vill leva med henne. Jag vill att vi reder ut våra problem. Vi har mycket kunskap om varandra och är unika för varandra. Det vill jag inte förlora. Det finns dock olikheter och vi har inte lyckats passera gå i många diskussioner och det måste vi jobba med. Jag känner skuld för att jag tillåtit min dåliga strategi med arbetlöshet och dålig ekonomi drabba vårt förhållande så länge. Jag känner skuld för att jag inte tog emot hennes försök tidigt i vår relation till att föra dialog och prata gemensamma lösningar till problem. Jag vill göra göra om och göra rätt. Det finns ett behov från min sida att visa att jag är en god människa och bra pojkvän och känna lyckan och sexlivet närvarande hos oss igen. Jag vill lösa våra problem, dela mitt liv och med det upplevelser och utveckling med henne. Hon har blivit den viktgaste personen i mitt liv. Jag vill inte förlora henne. Önskar att jag kunde få visa henne att jag är bra. Önskar att jag fick inge tron på att vi ska vara ihop. Önskar att vi kunde känna kärleken och återfå viljan och tilltron till att kunna och gå vidare tillsammans i vår relation. Hon säger att hon inte vet om hon gillar familjerådgivning. Hon säger att det kan vara så att saker kommer fram som inte gynnar. Jag har föreslagit tidigare att vi skulle gå till det. Hon säger att alla inte pallar det. Det kan komma fram personlig kritik och att det kan vara starkt utmanande att sitta med sin partner och blotta sina svagheter. Hon säger att det inte allltid gynnar. Hon är tveksamt inställd till rådgivning eller terapi upplever jag det som. Hur agerar jag om hon inte kan se att jag förändrats till det bättre? Hon har ju inte varit med om vad jag förändrat till det bättre nu. Hon kanske bara fokuserar på det dåliga och stärker sig själv för att göra slut… Jag vill inte det. Jag vill att hon stannar och att vi tillsammans får en framtid tillsammans. Jag vill ge harmoni, glädje och åldrats tillsammans men är rädd och orolig och vet inte riktigt hur jag ska agera mot henne för att allt ska bli bra. Livet har bara rullat på för länge utan att vi har utvecklats i en positiv riktning. Vi har ej heller lagt några planer och mål för vårt förhållandes framtid dvs tagit ansvar för att planera framtiden tillsammans. Det är inte av godo tror jag. Nu ska vi också förlänga pausen och inte ens umgås med goda få men goda träffar... Jag vore tacksam för svar till hur jag ska agera. Jag är så olycklig för vårt läge och mitt agerande och pendlar mellan hopp och förtvivlan och vill att allt ska bli bra igen. Jag älskar min tjej så innerligt men jag vet att det inte räcker för att en relation ska vara i harmoni… Jag vill henne väl att vi ska vara ihop. Jag grubblar mycket över vad jag kan göra mer och vad jag kan göra för bra saker och hur jag ska agera i pausen. Jag vill att hon ska tro på oss och mig igen men jag vet inte mer vad jag kan göra. Jag är också trött på att många skriver på nätet att man ska alltid göra slut i kriser. Jag vill reda upp vår relationen och komma närmare varandra igen och älska och bli älskad. Jag önskar att jag kunde veta hur jag finner en väg för detta istället för att läsa alla negativa råd om att göra slut som lösning på nätet från kvinnor från alla håll och kanter... Det måste finnas mer positiva hopp och lösningar än så. Finns det hopp? Vad kan jag mer göra? Hur agerar man genom en paus på bästa sätt för att lappa ihop en relation igen? Jag har aldrig haft en paus i en relation tidigare. Jag vet inte hur man gör på bästa sätt. Jag vet bara att jag jobbar hårt med att rensa upp min skit och visa på godhet och självständighet och att det på något sätt kan nå fram också. Jag vill att det ska bli bra igen. Jag vill få henne att tro på oss, våga satsa på vi och bygga broar igen. Hon sa till mig att jag är på gång nu men det krävs mer än en månads arbete för att vara säker igen för henne. Hur mycket och länge ska man göra för att få upprättelse för att få tron på förhållandet igen? Hur visar man bättring när man inte träffas under en paus liksom... Hur vinner man kärlek och tron på igen från sin partner? Jag kämpar men jag tycker att det är svårt... Min tjej borde bygga på nytt, tro på mig och ha tålamod och ej vara skeptisk men hur lyckas jag med det...? Finns det hopp? Vad kan jag mer göra? Hur agerar man genom en paus på bästa sätt för att lappa ihop en relation igen?

Sluta tänk så mycket på henne! Försök fokusera mer på dig, på din självkänsla, ditt liv. Bara genom att må bra själv kan du sedan gå vidare. Du måste sluta tycka vad hon borde göra, det kan och ska du inte påverka. För att ett förhållande ska fungera så måste du må bra och tycka om dig själv först. Jobba på det och jag lovar det ger resultat. Kanske inte med henne, men för dig, du har allt att vinna.


Hej Princess! Jag tackar för ditt svar. Jag jobbar mycket på mig själv. Mitt humör, mediterar och springer. Känslorna och saknaden är dock svår att ta bort. De är där och maler hela tiden. Jag tycker att det är svårt att som man få hitta en väg tillbaks till en kvinna som blivit försiktig och som inte ger förtroende trots att man anstränger och sig och visar på det. Det talas inte om att ta bort paus, lösa problem och tänka framtid. Jag har bara mina krav på mig till förändring men det är så har jag kommit fram till att den andra måste också göra sin hemläxa dvs tänka över hur de vill ha det och sluta vela. Det är inte rätt att diktera krav på förändring och sedan inte göra något själv...


Vad vill hon då?? Du måste ha ett konkret svar av henne annars är det mycket svårt att gå vidare. Man kan inte bara säga ska ta paus och sen låta det vara. Tror att du måste ställa det kravet på henne. Om inte ni tillsammans kan komma fram till hur ni ska fortsätta så är det bättre att ni går skilda vägar. Det är inte bara en som ska ändra på sig och vara den andra till lags. Klart dina tankar maler för det känns inte som du vet hur hon vill ha det. Hoppas du förstår vad jag menar.

Annons
Annons
Annons