Har de senaste sju åren varit mer eller mindre deprimerad med undantag för kortare episoder då jag känt mej ok. Men att må ok då och då är inte ok och jag sökte hjälp. Har nu haft kontakt med psykiatrin sedan tidig höst -07 och ätit medicin sedan dess. Fram till slutet av november åt jag Sertralin men då ingen egentlig bättring nåddes beslöt min läkare att lägga in mej och prova ECT samt ändra min medicinering. Fick först Cymbalta och Seroquel samt ECT. Kände mej helt "myrkrypig" i hela kroppen efter en veckas ECT och två veckors medicinering - ECT:n samt Seroquel sattes ut. Sen blev jag utskriven efter 2,5 vecka. Känner i efterhand att jag inte egentligen förstår så mycket av min medicinering och varför man valde att inte fortfölja den ECT man startat. Det gav mej inte så mycket egentlig hjälp. Mådde hemskt dåligt efter utskrivningen och ringde avdelningen för att höra hur jag skulle göra med medicinen. Svaret jag fick var att "ja, om du vill sluta med Cymbalta så gör det". Jag ringde en annan som sa att "det är inget vi rekommenderar så snart efter insatt behandling". Han skrev ut Atarax och sa att jag skulle fortsätta med Cymbalta. Min läkare på öppenvården har talat om bipoläritet men jag känner inte att jag har maniska skov, snarare mycket depressiva. Känner mej just nu som ett stort frågetecken. Vad har jag? Att testa alla dessa mediciner som gör min kropp illa med ökad ångest, övervikt och allt möjligt annat känns så lönlöst. Jag känner misstro till sjukvården och vet inte vem jag ska lita på. Är detta ett vanligt problem?
Tidigare expert
Jag förstår att du har haft det besvärligt med dina kontakter i den psykiatriska vården och av din beskrivning att dömma så är det inte helt lätt för mig heller att kunna förklara varför man gjort det ena eller det andra. Om det nu var så att du bedömdes som så sjuk att du behövde läggas in på sjukhus och få ECT så är det för mig lite svårt att begripa varför du inte fick en kur av sådan behandling (även om det mera var en behandling på försök) utan istället skrevs ut efter lite mera än två veckor. Än underligare tycker jag rådet att sluta med Cymbalta "om du så kände" verkar.
Min undran är därför- finns det någon i den psykiatriska vården på din hemort som du känner förtroende för och som du känner att du kan prata med? Kanske är denna person bättre lämpad än jag att ge någon förklaring till varför saker och ting har blivit så underliga som de blivit och kanske än viktigare - vad kan göras för framtiden.
Du har naturligtvis alltid rätt att be att få byta läkare eller annan behandlare.
Hoppas jag kunnat vara till någon vägledning.
Lars Davidsson
Överläkare, specialistläkare i allmänpsykiatri
