Hej. Jag är en kvinna på 35 år och har haft kontakt med psyk mfl så länge jag minns iaf. Jag har nu på sista tiden fått en som ska hjälpa mig med mitt tänkande på allt jag varit med om mm. Jag är ett incestoffer och sen har jag en mamma som är alkoholist och en pappa som slagit oss gula och blåa. Har syskon som bor på gatan. Själv så har jag legat på magpumpning mm flera ggr. För ett år sen så förlorade jag min bästa barndomsvän. Har fått två barn som jag åker ut och in me på lassarettet. Pappan till mina barn har förgripit sig på min dotter men jag orkar inte skriva allt här iaf. Jag tar ett par glas eller mer i bland på kvällarna när jag ska sova för att döva mig. Nu vill man att jag ska hitta en annan lösning och jag bara undrar hur F...N då. Jag är ju så mot piller och mina tänkanden kommer ju vare sig jag vill eller inte. Orkar snart inte mera så är det bara och jag saknar min manliga barndomsvän som F...N för han var ju den som fick mig att skratta mm. // Ger upp snart igen!!!!!
Hej!
Din situation är besvärlig minst sagt. Det finns hjälp att få! Du behöver inte vara rädd för att vända dig till din Psykiatriska öppenvårdsmottagning. Alkoholen förvärrar situationen ytterligare. Du behöver få psykologisk behandling och eventuellt medicinering. Många som har kontakt med
Öppenvårdspsykiatrin har liknande livshistorier som du. De som arbetar inom psykiatrin vill och kan hjälpa dig, men det största problemet många gånger är att patienternas förmåga till tillit och uthållighet är nedsatt pga av alla de traumatiska erfarenheter de gjort genom livet. Lita på att du kommer att få hjälp, din situation kan stabiliseras och förbättras. Första steget är alltså att ta kontakt!
Med vänlig hälsning,
Jan Davilén
Överläkare, Psykiatriker
