Har varit mer eller mindre deprimerad i flera år och både varit sjukskriven och ätit Efexor för detta. Dock blev jag vid en flytt till ny stad "bortplockad" ur psykiatriska vården och det har funkat ok fram tills nu. (har även jobbat de senaste 2,5 åren) I somras bestämde jag mig för att sluta med medicinen då jag trodde att jag mådde bra ändå, eller åtminstone ok. Nu säger dock min familj att de tycker jag blivit mycket ledsnare och mer deppig igen sedan jag slutade med medicinen... och jag känner ju detta själv...ångestatacker igen, gråter nästan varje dag etc etc... Dock säger min familjeläkare att jag är för frisk för att komma in i psykiatrin igen - med andra ord - jag kan bara få hjälp av allämnläkare som inte har någon som helst specialkompetens inom depression! Jag behöver ju få veta vad en läkare tycker om att jag slutat med medicinen och hur jag mår idag. Ska jag börja igen? Samma sort eller någon annan? Vad ska jag göra? Jag känner bara mer och mer så som jag kände innan jag blev sjuksriven för drygt tre år sedan och det skulle vara katastrof att bli sjukskriven igen, men vad ska jag göra? Måste jag begå självmordsförsök för att få hjälp av psykiatrin i Sverige?
Din situation är tyvärr inte unik. Många människor behöver lång, kanske livslång behandling med antidepressiva läkemedel för att få förbli depressionsfria. Jämför med diabetikern som behöver sitt insulin. Det här är samma sak. Jag hoppas Du bor i ett område där man på sk egenremiss kan komma i kontakt med specialistpsykiatrin för att diskutera ett framtida behandlingsprogram. Ring därför närmaste vuxenpsykiatriska specialistmottagning och boka tid för läkarbesök. Om detta inte fungerar har Du all rätt att söka på närmaste psykiatriska akutmottagning vid det lasarett där Du bor. Du behöver hjälp och hjälp finns att få. Detta är ett ärende som en familjeläkare inte skall sköta.
Hälsningar
Jan Wålinder, specialistläkare
