Är en 48-årig kvinna som har stora problem med mig själv. Känner mig värdelös, ledsen, oförmögen till normala känslor. Däremot kan jag känna som om jag hade en tryckkokare inne i bröstet som kan explodera när som helst. Kan känna mig mycket arg och frustrerad. Ibland kan en kram utlösa en gråt som jag snabbt måste få slut på, annars kanske den aldrig upphör. Gråten ligger också ofta i halsgropen och värker. Känner ofta skuld. Kan vara för vad som helst. Ibland för det mest orimliga. Har sällan problem med att somna men vaknar ofta efter några timmar och då kan tankar och funderingar ta sig oöverstigliga proportioner. Vill helst inte längre träffa min släkt och mina vänner. Undviker ,om jag kan, att gå och handla osv. Tycker att jag luktar illa i munnen och skäms för att jag har kraftig hårväxt på överläppen och hakan. Min självkänsla är för det mesta helt i botten. Har ibland svårt att fokusera och minns ibland inte vad som hände igår. Jag jobbar på industri och är inte mycket sjukskriven men de sista åren har mina arbetstider ändrats från dagtid till femskift. Sökte i april ett tvåskifts jobb för att komma från femskift. Fick jobbet men efter några månader blev det jobbet också femskift. Detta upplevde jag som mycket frustrerande. I maj 2005 var jag sjukskriven i tre veckor då jag mer eller mindre kollapsade på jobbet pga tuffa arbetsförhållande och ändring i arbetstid. Eftersom jag jobbar kontinuerligt femskift och min man dagtid så är vi sällan lediga tillsammans. Det gör att jag är mycket ensam med mina funderingar och tankar. Har alltid trott att jag haft kraftiga PMS som orsakat att jag mått dåligt ca två veckor i samband med menstraution men nu tycker jag att problemen tar över mer och mer. Min man och mina två flickor, som är vuxna, får lida väldigt mycket av detta, men jag har svårt att förmedla hur jag känner och har svårt att släppa in dem i min sjuka värld. Kanske kan detta bero på att jag i mångt och mycket varit den som skött barn och hem. Ibland kan jag må skapligt bra och då funderar jag på om allt kanske bara är något slags hjärnspöke. Snälla hjälp mig innan jag drunknar i detta.
Du beskriver en situation som Du delar med många, inte minst med kvinnor. När jag läser Din berättelse får jag intrycket av att vi här kan ha att göra med två saker. Kanske har Du fått det vi kallar för en egentlig depression med nedstämdhet, dystra tankar, undvikande beteende-vill inte längre träffa anhöriga och vänner-sömnsvårigheter.
Till detta kommer problem på arbetsplatsen med skiftgång mm med återverkan på sinnesstämningen. Du nämner också kraftig hårväxt på överläppen och hakan. Jag tycker Du skall ta kontakt med den vuxenpsykiatriska mottagningen där Du bor för en diskussion kring Dina symptom.
Jag tycker också att det kan vara läge att titta på om halterna av manligt och kvinnligt könshormon i blod är normala. Detta kan vid behov kompletteras med andra hormonanalyser. Man brukar göra sådana här tester vid besvär som Du beskrivit här ovan. Det finns nämligen ofta ett samband mellan nedstämdhet och störningar i produktionen av tex könshormoner. Här finns oftast god hjälp att få.
Vänliga hälsningar Jan Wålinder professor, psykiater.
