Hej, jag är en man på 43 år, 180cm, 81 kg. Är i god fysisk form, motionerar mycket och är noga med vad jag äter. Har ett intressant & bra jobb i ledande ställning på ett större företag, dock lite stressigt. Jag lider mer och mer av sömnstörningar och förkortad nattsömn. Hade det till & från i våras men det gick över under semestern. Det började åter i Augusti, två veckor efter semestern. Till en början vaknade jag ibland tidigt på morgonen (vid 5 tiden) och efterhand allt tidigare. Nu är det mitt i natten (mellan 1 & 3). Varje natt. Somnar om efter en stund men känner mig ofta trött på dagen efter, även om jag har sovit mer än 8 timmar sammanlagt (ex vis under helgen). Efter en intensiv arbetsvecka med c:a 5-6 tim sömn/natt är jag helt slut och orkar inte med så mkt socialt liv på Fredagen. Typisk depression enligt den läkare jag varit i kontakt med. Jag tvekar dock. Visserligen känner jag mig nedstämd då och då men tror snarare att det är sömnbesvären som orsakar nedstämdheten än tvärtom. Tycker helt enkelt att jag borde kunna rycka upp mig. Visserligen lever jag ensam efter en brusten relation för ett drygt år sedan men har ju ändå så mkt annat positivt i mitt liv, mycket sociala kontakter under arbetsdagen, bra vänner o s v. Hur jag än försöker så lyckas jag dock inte rå på sömnproblemen & tröttheten. På senare tid har jag också börjat lida av huvudvärk på dagen och natten samt ett konstant ”susande" i huvudet. Mina frågor är: 1) Kan det vara något annat än depression, ex vis en kroppslig åkomma? Har funderat på allt möjligt såsom nerv i kläm, hjärntumör, ”utbrändhet” m m? F f a huvudvärken & susandet gör mig lite undrande. 2) Om det nu trots allt är depression: går det i så fall att ta sig ur en sådan utan psykofarmaka? Hur gör man? Vad pratar vi om för tidshorisont? 3) Vad är det rent konkret som är fel i kroppen vid depression? Är det nåt hormon som inte utsöndras som det skall? Går det att mäta med blodprov el dyl? Kan man påverka det med kosthållning & ”sunda vanor”? Företagsläkaren som jag varit i kontakt med har skrivit ut Stilnoct mot sömnbesvären samt föreslagit Cipralex mot depression. Sömnmedlet tar jag då o då och det fungerar hyfsat bra. Det gör i alla fall att jag kan sköta mitt jobb. Jag vågar mig dock inte på psykofarmaka eftersom det känns otäckt med preparat som mixtrar med hjärnans signalsubstanser. Är rädd för att bli personlighetsförändrad, beroende och ”förstörd för livet”, särskilt med tanke på den långa behandlingstiden. Vill alltså undvika det till varje pris och istället ”jobba mig tillbaks” till ett bra liv. Går det? Tacksam för lite tips om hur jag går vidare. Något måste jag i alla fall göra för jag vill inte må så här längre.
Många viktiga frågor som knappast låter sig besvaras i ett kort brevsvar.Sömnstörningar är nästan alltid en del i en depressiv sjukdom
men kan också uppträda av många andra orsaker. Att Du förutom
sömnsvårigheter och trötthet också fått huvudvärk och "ett susande i
huvudet" gör att jag rekommenderar kontakt med en specialistläkare i
psykiatri för en ordentlig analys av sömnsvårigheterna.
Finns ett sk sömnlaboratorium där man är specialist på just sömnstörningar i närheten där Du bor kanske en remiss dit kunde vara av värde. Brist på sömn leder ofta till psykiska besvär av olika slag. Därför är det viktigt att få
grepp om vad som orsakar sömnproblemen för att därigenom kunna ge råd om
hur man bäst skall gå tillväga för att kunna ge rätt hjälp.Läkemedel
liksom många andra åtgärder blir som regel aktuella. "Att jobba sig
tillbaka" är en god föresats men inte sällan behöver man någon form av
extern hjälp på vägen för att nå målet.
Vänliga hälsningar jan Wålinde, professor, psykiater.
