Fakta | Ögon

Amblyopi – synnedsättning hos småbarn


Uppdaterad den: 2012-12-27
Publicerad av: Mats Halldin, ST-läkare i allmänmedicin och medicine doktor, medicinsk chef, Netdoktor

Annons

Vad är amblyopi?

Amblyopi är ett tillstånd med synnedsättning i ett öga utan att det föreligger någon sjukdom i ögat. Synskärpan, centralsynen, utvecklar sig från födseln och fram till 6–7-årsåldern. I denna fas utvecklas förbindelserna (nervbanorna) mellan ögonen och syncentrat i bakre delen av hjärnan. För att synen ska utveckla sig normalt på båda ögonen måste hjärnan ta emot "jämbördiga" synimpulser från båda ögonen. Om synimpulserna från det ena öga är onormala undertrycker synimpulserna från det normala ögat impulserna från det avvikande ögat. Detta undertryckande av synimpulser sker i hjärnans synbark. Om detta undertryckande inte behandlas leder det till förlust av de nervceller i synbarken som skulle stimuleras av det avvikande ögat. På detta sätt uppstår amblyopi.

Om synen inte har utvecklat sig fram till sjuårsåldern, finns det liten möjlighet att den ska utvecklas senare. Om tillståndet upptäcks och behandlas tidigt, är det möjligt att korrigera synförlusten.

Eftersom det inte föreligger någon ögonsjukdom, är det tre tillstånd som kan leda till dåligt utvecklad syn på det ena ögat:

Annons
Annons
  • Skelning (manifest strabism).
  • Stor skillnad i brytning mellan de två ögonen – ensidigt brytningsfel, oftast på grund av översynthet.
  • Fysiska hinder som "skuggar" näthinnan (deprivation).

Barn som skelar konstant (manifest strabism)

Hos barn som skelar konstant, träffar skarpa, men olika bilder, sammanhörande punkter på de två näthinnorna. Detta borde egentligen ha gett barnet dubbelseende, men barnet lär sig snabbt att undertrycka bilden från det avvikande ögat och lär sig att se normalt med ett öga. Dessvärre leder det till att synen inte utvecklas på det oanvända ögat, såvida man inte täcker över det bra ögat och på det sättet tvingar barnet att använda det sämre ögat. Om man inte gör det, utvecklas aldrig synen i det oanvända ögat. Barnet växer upp med ett helt normalt öga som faktiskt är nästan blint, eftersom det aldrig har fått chansen att utveckla förbindelser till syncentrat inne i hjärnan. Risken för detta är större med inåtskelning än med utåtskelning.

Barn som kan alternera, det vill säga växelvis fixera med höger och vänster öga, utvecklar oftast inte amblyopi. Vid latent strabism påvisas skelning endast när ett öga är övertäckt. Detta förknippas praktiskt taget aldrig med amblyopi.

Ensidigt brytningsfel (översynthet)

Tillståndet innebär oskarp näthinnebild i ena ögat på grund av ensidigt brytningsfel. Detta ger svagare och mindre exakt synstimulans till synbarken, och ger därför upphov till amblyopi. Detta gäller i synnerhet ensidig översynthet. Vid ensidig närsynthet stimuleras barnets närsynta öga genom att det får iaktta objekt på nära håll, och amblyopi utvecklas därför sällan. En kombination av amblyopi på grund av skelning och översynthet är vanligt. Med dubbelsidig betydande översynthet eller ojämnt brytande hornhinnor (astigmatism) som inte konstateras och korrigeras i tid kan man få en dubbelsidig amblyopi.

Annons
Annons

Små barn är mer fokuserade på nära objekt än på föremål på längre avstånd. Om det ena ögat är närsynt och det andra översynt, favoriserar barnet det närsynta ögat. Därmed används inte det översynta ögat, även om det inte föreligger skelning. Resultatet blir detsamma som vid obehandlad skelning, det vill säga blindhet på det ena ögat eftersom det fråntas möjligheten att utveckla syn – det understimuleras. Cirka 1 % av alla barn har översynthet.

Behandling av översynthet med glasögon med större skillnader i glasögonglas, till exempel +2 dioptrier på det ena ögat och +6 dioptrier på det andra, kompliceras genom att bilderna från de två ögonen får olika storlek på näthinnan. Glasögonkorrektionen ger i detta exempel en skillnad i näthinnestorlek av bilderna på cirka 25 % – vilket inte tolereras av barnet. Man måste därför nöja sig med mindre korrektioner. På sikt kan kontaktlinser bli aktuella, de ger bara cirka 6 % skillnad i bildstorlek, vilket tolereras.

Animation av närsynthet och översynthet

Fysiska hinder (deprivation)

Bristande eller starkt förhindrad bildbildning i det ena eller båda ögonen på grund av fysiska hinder, exempelvis medfödd grå starr, hornhinneoklarhet, ögonlock som hänger ned, gör att bilden som bildas på näthinnan blir oskarp. Av samma anledning som beskrivs ovan, förträngs då synen på detta öga och blir inte utvecklad.

Detta är den mest allvarliga typen av amblyopi, eftersom den kritiska fasen är mycket tidigare och mycket kortare. Exempelvis måste en medfödd tät gråstarr opereras inom de två första levnadsmånaderna om man ska uppnå ett bra resultat. Överdriven användning av ögonlapp kan i sällsynta fall leda till deprivationsamblyopi.

Glasögon

Behandlingen av amblyopi har som mål att återupprätta balansen mellan ögonen så att båda ögonen får lika mycket synstimulering under barnets vakna tid. I första hand provar man att korrigera detta med glasögon. Om det ena ögat redan hamnat efter i synutvecklingen, eller det inte finns behov av glasögon, måste det bästa ögat täckas för med lapp.

Ögonlapp

Barn i denna ålder har ingen möjlighet att förstå varför föräldrarna täcker för det bra ögat och tvingar det att se med det dåliga ögat. Därför är behandling med ögonlapp ofta mycket tålamodsprövande eftersom föräldrarna hela tiden måste se till att den används. Ju tidigare i livet man börjar med sådan behandling, desto större är chansen till fullvärdig syn på båda ögonen. Målet är att barnet ska använda båda ögonen lika mycket.

Om det visar sig helt omöjligt att få barnet att samarbeta om att använda ögonlapp, kan ögonläkaren skriva ut recept på atropindroppar. En droppe i det bra ögat två till sju dagar i veckan gör att synen på det bra ögat försämras och tvingar barnet att använda det sämre ögat mer. Atropinbehandling medför vissa obehag som ljuskänslighet, ögonirritation, rödflammig hud runt ögat och huvudvärk – men de här biverkningarna leder sällan till att behandlingen stoppas.

Det finns olika svar på hur lång tid på dagen barndet bör ha ögonlappen, men i en nyligen genomförd undersökning (2003) fann man lika bra resultat med två timmars övertäckning per dag som sex timmar övertäckning. En av dessa timmarna bör användas till aktivitet på nära håll – till exempel teckning, bygga med lego och så vidare. Sådana aktiviteter kräver att barnet koncentrerar sig på små visuella detaljer, vilket verkar extra stimulerande på det sämre ögat.

Prognos

Med riktig behandling är prognosen utmärkt och synen på det sämre ögat blir bra såvida det inte är något annat fel på ögat.

Både ögonlapp och atropinbehandling har visat sig vara effektiva åtgärder för att utveckla synen på det sämre ögat. Men var uppmärksam på att cirka ett av fyra barn får återfall där synen på det upptränade ögat åter blir sämre. Därför är det viktigt att gå på regelbundna kontroller. Om ett återfall uppträder, är det samma behandling som första gången. Om behandlingen genomförs korrekt, blir resultatet utmärkt.

Tidig diagnos

Det bästa sättet att förhindra amblyopi är att testa synen på förskolebarn – bland annat vid fyraårskontrollen. När barnet nått sjuårsåldern är det vanligen för sent att starta med ögonlapp.

Kommentera denna artikel

Alla kommentarer granskas av redaktionen före publicering. Se regler för kommentarer här.

Inga har kommenterat på denna sida ännu


Annons
Annons