Fakta | Neurologi

Diagnostik av hjärntumörer


Uppdaterad den: 2013-04-15
Publicerad av: Mats Halldin, ST-läkare i allmänmedicin och medicine doktor, medicinsk chef, Netdoktor

Annons

Förekomsten av hjärntumörer har ökat de senaste åren. Experter är inte säkra på om detta beror på bättre diagnostiska metoder eller om det är en faktisk ökning av den här typen av tumörer.

För att diagnosen hjärntumör ska ställas görs flera diagnostiska undersökningar: Sjukdomshistoria, klinisk undersökning, kompletterande undersökningar, bildundersökningar, biopsi och histologi. Observationerna från patientens sjukdomshistoria och den kliniska undersökningen ger ofta läkaren tydliga indikationer om vad som kan vara fel och var skadan sitter i nervsystemet. Den här kunskapen används för att bestämma vilka andra undersökningar som bör göras.

Sjukdomshistoria

Det är helt avgörande att den läkare som ska diagnostisera dig, får en så fullständig sjukdomshistoria som möjligt. Viktig information gäller när tillståndet startade, vilka symtom och tecken du har, hur tillståndet utvecklar sig, i vilken ordningsföljd förändringarna har uppstått, vilka konsekvenser tillstånden har fått för dig, till exempel förlust av funktioner.

Annons
Annons

Klinisk undersökning

Den fysiska undersökningen som läkaren gör kallas klinisk undersökning. Förutom den allmänna bedömningen av de olika organen som hjärta, lungor, mage är den neurologiska undersökningen viktigast. Det innebär att man kontrollerar sådant som syn, hörsel, balans, koordination, reflexer, kraft i armar och ben, samt känselsinne i de olika delarna av kroppen.

Kompletterande undersökningar

Dessa undersökningar omfattar i de flesta fall olika blodprover samt prov av ryggmärgsvätskan. Blodprover kan ge generell information om ditt tillstånd, och om eventuella nervskador kan sättas i samband med sjukdom i andra delar av kroppen, eller om nervskadan kan ha lett till förändringar i andra organ. Tumörer i hjärnan kan påverka kroppens hormoner, därför är kontroller av patientens hormonnivåer ofta en viktig del av utredningen. Undersökning av ryggmärgsvätskan kan ge viktig information om det centrala nervsystemet. Inflammatoriska förändringar, som kan förväxlas med tumörer, kan ge förändringar i ryggmärgsvätskan vilket ger läkaren information om sådana sjukdomar. Ryggmärgsvätskan kan också innehålla celler från en eventuell tumör, vilket kan underlätta arbetet med att ställa en korrekt diagnos.

Bildundersökningar

Utredning i relation till en möjlig hjärntumör görs på sjukhus. Där finns den utrustning som krävs för att genomföra avancerade bildundersökningar. Val av metod kan vara beroende av vad som kommer fram i utredningen.

Annons
Annons

Magnetkameraundersökning av hjärnan

Den här metoden tillämpar magnetfält och radiovågor för att skapa bilder av hjärnan. Du ligger inne i en cylindrisk maskin i cirka en timme. Magnetkameraundersökningsbilder är särskilt lämpade för diagnostik av hjärntumörer då de ger detaljerade bilder av hjärnstrukturerna. Ibland ges kontrastvätska i blodet, vilket bidrar till ännu tydligare bilder av en eventuell tumör.

Angiografi

Undersökningen innebär att kontrastvätska injiceras i artärer (pulsådror) som går till hjärnan. Färgämnet som strömmar genom blodådrorna i hjärnan kan ses på röntgen. Den här undersökningen bidrar till att kartlägga eventuella blodådror i och runt en hjärntumör.

Andra bildundersökningar

Specialundersökningar, till exempel så kallad magnetisk resonansspektroskopi (MRS) medan i Sverige Singel Photon Emission Computer Tomography (SPECT), görs i huvudsak vid landets universitetssjukhus. Sådana undersökningar kan tillsammans med magnetkameraundersökningsbilder öka insikten i hur en tumör påverkar hjärnaktiviteten och hjärnfunktionen.

Biopsi och histologi

Utöver ovan nämnda undersökningar är neurokirurgi nödvändigt för att diagnostisera en hjärntumör och fastslå vilken typ det är. Vid kirurgi kan hjärnkirurgen ta en biopsi, ett vävnadsprov, genom att ta bort en bit av tumören och sedan granska den i mikroskop (histologisk bedömning). Histologin är ofta helt avgörande både för val av behandling och för att bedöma prognos.

En biopsi kan utföras som en del av en operation för att ta bort en tumör. Undersökningen kan också utföras som en egen diagnostisk procedur.

För att komma åt tumören måste kirurgen i vissa fall borra ett hål genom skallen. I andra fall skärs en större bit av skallen ut (kraniotomi) för att säkra bästa möjliga översikt. En tunn nål förs sedan in i tumören och tumörvävnad tas ut genom nålen. Benbiten sätts på plats när ingreppet är över.

Stereotaktisk eller navigationsledd biopsi

Hjärntumörer sitter sällan på hjärnans utsida. Det är därför inte så lätt att träffa tumören med biopsinålen. Samtidigt är det också viktigt att göra minsta möjliga skada på den normala hjärnvävnaden under biopsitagningen. För att åstadkomma detta har olika metoder utvecklats för att säkerställa att kirurgen träffar tumören, med minimal skada på annan vävnad.

Animation om biopsi

Kommentera denna artikel

Alla kommentarer granskas av redaktionen före publicering. Se regler för kommentarer här.

Inga har kommenterat på denna sida ännu


Annons
Annons