Organiska psykiska störningar


Uppdaterad den: 2013-02-01
Publicerad av: Mats Halldin, ST-läkare i allmänmedicin och medicine doktor, medicinsk chef, Netdoktor

Annons

Vad är organiska psykiska störningar?

Organiska psykiska störningar omfattar störningar i tankesätt, känslor och/eller beteende som beror på organisk påverkan på hjärnans funktion (fysiska, psykiska, strukturella eller biokemiska förändringar). De vanligaste symtomen är sviktande uppfattning och minne samt förvirring, oftast i kombination med psykiska symtom som ångest, emotionell instabilitet, stämningsförändringar, vanföreställningar, hallucinationer och/eller personlighetsförändringar.

Sjukdomsbilden kan utveckla sig snabbt i samband med sjukdom eller skada, ofta med en varierande symtombild, men kan även utveckla sig långsamt. I det sistnämnda fallet präglas bilden ofta av funktionsnedsättning.

Frekvensen för dessa tillstånd är okänd men de anses som vanligt förekommande vid allvarlig kroppslig sjukdom. Det är känt att många organiska tillstånd kan ge psykiska symtom och att det vid demenstillstånd finns en ökande frekvens med ökande grad av hjärnskada.

Annons
Annons

Orsaker till organiska psykiska störningar

Vid tillstånd som uppstår akut är orsakerna allvarliga allmänbesvär eller lokala besvär som påverkar det centrala nervsystemet direkt eller indirekt, till exempel allvarliga infektioner, huvudskador, delirium tremens, stroke och allvarligt lågt blodsocker.

Vid en mer smygande sjukdomsbild är orsaken oftast ett långsamt framskridande tillstånd som påverkar hjärnfunktionen, till exempel Alzheimers sjukdom och Parkinsons sjukdom. Andra orsaker kan vara tumörer, hormonstörningar och kroniska inflammationstillstånd.

Rent allmänt har man visat att personer som av en eller annan orsak har en omogen eller skadad hjärna är mer utsatta för att få organiska psykiska störningar. På samma sätt är människor med dåligt allmäntillstånd och personer med hög ålder disponerade för organiska psykiska störningar.

Annons
Annons

Diagnos

Läkaren ska som utgångspunkt alltid utesluta organiska orsaker till psykiatriska tillstånd. Fynd av organiska tillstånd som har ett säkert, eller övervägande sannolikt, orsakssammanhang med de psykiska symtomen lägger grunden för att ställa diagnosen organisk psykisk störning. Symtombilden ska då ha uppstått med en rimlig tidsmässig koppling till den organiska orsaken som misstänks ha orsakat besvären.

Behandling

Behandlingen ska som utgångspunkt riktas mot den bakomliggande orsaken till tillståndet. Dessutom behandlar man ofta plågsamma symtom direkt, i detta sammanhang kan man använda bland annat ångestdämpande, antipsykotiska och antidepressiva läkemedel om sådana problem föreligger. Vissa patienter kan vara i behov av vård och omsorg i perioder.

Vid kroniska tillstånd är det av avgörande betydelse att patienten gör egna insatser för att upprätthålla sina förmågor och funktioner.

Vidare förlopp för en organisk psykisk störning

Störningens vidare förlopp beror i hög grad på den bakomliggande organiska orsaken. Vid fall med akuta organiska störningar som provoceras fram av en tillfällig organisk sjukdom är prognosen god, medan psykiska symtom som har sin bakgrund i en kronisk sjukdom som förvärras ger sämre utsikter.


Annons
Annons
Annons