Personlighetsstörningar

En personlighetsstörning kännetecknas av en avvikande personlighet. Tillståndet visar sig redan i tonåren och fortsätter in i vuxen ålder.

Publicerad den: 2013-02-15
Publicerad av: Mats Halldin, ST-läkare i allmänmedicin och medicine doktor, medicinsk chef, Netdoktor

Annons

Vad är personlighetsstörningar?

Personlighetsstörningar, eller personlighetssyndrom som de också kallas, kännetecknas av avvikande personlighetsdrag. De visar sig i form av olämpliga och extrema reaktioner i många personliga och sociala situationer. 

En människas personlighet består av ett relativt stabilt mönster av uppfattningar, tankar och beteenden, som kännetecknar den enskilda personen. Vår personlighet är uppbyggd av en rad personlighetsdrag som i större eller mindre omfattning visar sig i samvaron med andra människor. Personen själv är för det mesta omedveten om dessa personlighetsdrag.

Om det mönster av uppfattningar, tankar och beteenden som kännetecknar en enskild person avviker från hur genomsnittet av individerna i en kultur uppfattar, tänker, känner och förhåller sig till andra, kan det handla om en personlighetsstörning. Dessa mönster är relativt stabila och visar sig på flera områden vad gäller psykiska och sociala funktioner. En personlighetsstörning kan betraktas som en störning i utvecklingen av personligheten. Den här typen av störningar visar sig ofta redan i tonåren och fortsätter in i vuxen ålder.

Annons
Annons

Personlighetsstörningar är ofta, dock inte alltid, åtföljda av olika grad av subjektivt obehag och bristande social förmåga. De är inte en följd av andra psykiska sjukdomar men de kan föregå eller finnas samtidigt med dem.

Man beräknar att 4–15 % i en normalbefolkning uppfyller de diagnoskrav som ställs för en eller flera av de specifika personlighetsstörningarna.

Udda eller excentriska personlighetsstörningar

Paranoid personlighetsstörning

Denna personlighetstyp karakteriseras av misstänksamhet, bristande tillit, tolkar handlingar som fientliga eller föraktfulla och är känslig för kränkningar. Personer med denna störning har ofta en överdriven tilltro till sina egna kunskaper och förmågor och undviker ofta nära relationer med andra. De söker efter dolda meningar i allt och hittar ovänliga avsikter i det andra gör. De är snabba med att kräva vänners och familjens lojalitet och verkar ofta kalla och avståndstagande i förhållandet till andra. De skyller ofta på andra och hyser ofta långvarigt agg till andra.

Annons
Annons

Denna personlighetstyp beräknas förekomma hos cirka 0,5–2,5 % av befolkningen. Det är svårt att motivera dessa patienter till behandling.

Schizoid personlighetsstörning

Personer med schizoid personlighetstyp är blyga, drar sig undan kontakter, visar lite känslor, föredrar fantasi och aktiviteter i enskildhet. De vill helst vara ensamma och hyser ingen hemlig önskan om att vara populära. De söker sig gärna till yrken där social kontakt inte krävs. De har ofta dåliga sociala färdigheter och visar inget behov av uppmärksamhet eller någon önskan om att bli accepterade. De uppfattas som humorlösa och distanserade och betecknas ofta som "enstöringar".

Förekomsten är 0,5–0,7 % generellt i befolkningen, men så hög som 14 % bland hemlösa. Det är svårt för vårdpersonal att etablera och upprätthålla en relation till dessa patienter.

Schizotyp personlighetsstörning

Många tror att detta är en lindrigare form av schizofreni. Tillståndet karakteriseras av excentriskt beteende, opassande känslor, bisarra idéer och undvikande av kontakt. Patienterna tror av och till att de har extraordinära förmågor eller att helt orelaterade händelser är knutna till dem på ett eller annat viktigt sätt. De är ofta upptagna av excentriska aktiviteter och har svårt att koncentrera sig under längre tid. De pratar ofta på ett överdrivet sätt och det är svårt att följa deras tankegångar.

Förekomsten är cirka 5 % i den generella befolkningen. Dessa personer kan uppleva intensiv ångest i sociala situationer med okända människor. Tillståndet kan utvecklas till schizofreni, men detta sker bara hos en liten del.

Dramatiserande, emotionella och antisociala personlighetsstörningar

Antisocial personlighetsstörning

Ett vanligt missförstånd är att personer med antisocial personlighetsstörning har dåliga sociala färdigheter. Ofta gäller i stället motsatsen. Det typiska för dessa personer är samvetslöshet. De uppträder socialt ansvarslöst och normlöst, utnyttjande, impulsivt och hänsynslöst. Personer med denna störning har ofta ett kriminellt beteende. De uppfattar sina offer som svaga och förtjänar att bli lurade. De ljuger och stjäl ofta. I många fall är de slarviga med pengar och de gör saker utan att tänka på konsekvenserna. De är ofta aggressiva och är mycket mer upptagna av sina egna behov än andras.

Förekomst i den generella befolkningen är virka 1 %.

Emotionellt instabil (borderline) personlighetsstörning

Dessa personer är typiskt impulsiva, har skiftande och starka känslor, har en dålig självbild, är självdestruktiva och går ofta in i instabila förhållanden. De har ständiga humörsvängningar och får ofta vredesutbrott. Ofta låter de ilskan gå ut över sig själva genom att de skadar sig. Självmordshot och självmordsförsök är vanliga. De tänker mycket i svart och vitt och ingår ofta intensiva och konfliktladdade förhållanden med andra. De blir snabbt arga när det inte går som de har tänkt sig.

Förekomsten är cirka 1,5 % i den generella befolkningen. Detta är den mest studerade personlighetsstörningen och den grupp som har de bäst dokumenterade behandlingsresultaten.

Histrionisk personlighetsstörning

Dessa personer är hela tiden på jakt efter uppmärksamhet. De är dramatiserande, känslomässigt instabila och har ett ytligt känsloliv. De måste hela tiden stå i centrum av uppmärksamheten och avbryter ofta andra för att dominera samtalet. De använder ett svulstigt språk för att beskriva vardagliga händelser och söker hela tiden efter uppskattning och erkännande. De kan klä sig provocerande eller överdriva sjukdom för att få uppmärksamhet. De överdriver också vänskap och förhållanden och tror att alla älskar dem. De är ofta manipulerande.

Förekomsten är cirka 1–3 % i den generella befolkningen.

Narcissistisk personlighetsstörning

Dessa personer karakteriseras av självupptagenhet. I likhet med de hysteriska personlighetsstörningarna söker de uppmärksamhet och uppskattning. De är utnyttjande, har storhetstankar, bristande förmåga till inlevelse (empati) och nedvärderar andra. De överdriver sina prestationer och förväntar sig att andra ska tycka att de är enastående. De väljer ut sina vänner eftersom de anser att inte vem som helst är värdig deras vänskap. De är upptagna av att göra ett gott första intryck men har svårt att behålla långvarig vänskap eller långvariga förhållanden. De är oftast ointresserade av andras känslor och kan utnyttja andra.

Förekomsten är 1–3 % i den allmänna befolkningen.

Ängsliga och nervösa personlighetsstörningar

Tvångsmässig personlighetsstörning

Personer med denna störning är besatta av ordning. De är perfektionistiska, samvetsgranna, stelbenta, upptagna av detaljer och har ett starkt kontrollbehov. Deras behov av att göra allting "rätt" försämrar ofta deras produktivitet. De fastnar i detaljer och missar helheten. De ställer orimligt höga krav på sig själv och andra och är ofta mycket kritiska till andra när de inte lever upp till de här kraven. De undviker att arbeta i grupp och anser att de andra är för slarviga eller inkompetenta. De undviker att fatta beslut eftersom de är rädda för att göra fel. De är sällan generösa med sin tid eller sina pengar. De har ofta svårt att uttrycka känslor.

Ängslig personlighetsstörning

Dessa personer karakteriseras av extrem social ångest. Personer med denna störning känner sig ofta otillräckliga, undviker sociala situationer och söker jobb där de har liten kontakt med andra. De är rädda för att bli avvisade, känsliga, oroar sig för att de ska verka dumma inför andra och längtar efter att bli omtyckta och accepterade. De överdriver svårigheterna i nya situationer för att slippa delta eller vara med. De skapar ofta fantasivärldar som ersättning för den verkliga världen. Till skillnad från de schizoida personlighetsstörningarna längtar personer med undvikande personlighetsstörning efter social samvaro med andra men är rädda för att de inte ska klara av det. De är ofta deprimerade och har låg självkänsla. 

Osjälvständig personlighetsstörning

Typiskt för denna personlighetsstörning är önskan att bli omhändertagen. De är osjälvständiga, överlåter ansvaret till andra och är hjälplösa och otrygga utan partner. De klänger sig fast vid andra och är rädda att förlora dem. De kan få självmordstankar när ett förhållande tar slut. De överlåter till andra att fatta viktiga beslut å deras vägnar och hoppar ofta från förhållande till förhållande. De stannar ofta kvar i förhållanden där misshandel förekommer. De är mycket känsliga för att bli avvisade. De känner sig ofta hjälplösa och deprimerade. 

Orsak

Ungefär hälften av både normala och sjukliga personlighetsdrag påverkas av ärftliga faktorer. Ungefär lika mycket påverkas av omgivningsfaktorer. Medfött temperament och barndomsförhållanden är viktiga faktorer. Särskilt viktigt är kvaliteten på nära relationer och då särskilt förekomst av övergrepp, försummelse, instabilitet, gränslöshet och otrygghet.

Diagnos

Diagnosen ställs genom upprepade samtal, information från människor i personens omgivning och eventuellt resultat av frågeformulär som patienten fyller i. De olika personlighetsstörningarna avspeglar inte enhetliga grupper. De allra flesta som har en personlighetsstörning kvalificerar sig också för minst en till. Det kan ta lång tid innan en person får en diagnos. Samtidiga sjukdomar som ångest och depression kan i många fall vara det mest framträdande i ett tidigt stadium.

Behandling

Behandlingen av personlighetsstörningar har som mål att uppnå bättre social förmåga och anpassning. Man försöker också minska akuta symtom som uppstår, till exempel psykoser. Vidare erbjuder man stöd för att reda ut kriser i förhållandet till de närmaste.

Behandlingen bygger på olika typer av psykoterapier. För de ängsliga, tvångsmässiga och osjälvständiga störningarna har kognitiv beteende terapi (KBT), psykodynamisk terapi och färdighetsträning effekt.

Psykoterapi har också prövats med gott resultat vid borderlinestörning. Dialektisk beteendeterapi (DBT) är mest studerat, följt av mentaliseringsbaserad terapi (MBT), "Transference focused therapy" (TFP), schemafokuserad terapi (SFT) och "Systems training for emotional predictability and problem solving" (STEPPS).

En del behöver tilläggsbehandling för depression och ångest.

Vid allvarliga personlighetsstörningar kan det behövas inläggning på sjukhus och läkemedelsbehandling vid kriser, förutom specifika strukturerade psykoterapier, individuellt och i grupp. Stödsamtal hos allmänläkare kan också vara aktuellt.

Prognos

Den grundläggande personligheten är relativt stabil från tidigt vuxenliv, men betydande förändringar kan ses när man har följt stora grupper utan psykisk ohälsa upp till medelåldern och längre.

Människor med personlighetsstörningar har större tendens att utveckla depression och ångest, ätstörningar och drogmissbruk. Kriminalitet och självmordsförsök är också något vanligare hos dessa personer. Hur ofta sådana komplikationer förekommer beror på vilken personlighetsstörning det gäller och om personen i fråga får behandling eller inte.

Behandlingsresultaten varierar, men prognosen är bättre än hos personer som inte får behandling.


Annons
Annons
Annons