Diagnostik och medicinering vid adhd

Vid utredning av adhd krävs en ordentlig historia om barnet. Medicinering kan vara aktuell om skolproblem, hyperaktivitet och koncentrationssvårigheter är av den karaktären att enbart pedagogiska insatser inte bedöms som tillräckliga.

Publicerad den: 2009-11-06
Författare: Kerstin Malmberg, överläkare i Barn- och Ungdomspsykiatri i Stockholm
Uppdaterare: Martin Jägervall, Överläkare vid Barn- och ungdomskliniken, Centrallasarettet Växjö, Barn- och Ungdomskliniken, Centrallasarettet Växjö

Annons

När ett barn (begreppet omfattar även ungdomar i denna text) kommer till utredning är föräldrarna ofta probleminställda. Då är det viktigt att reda ut varför föräldrarna sökte sig till sjukvården för denna utredning, och varför just nu. Vid utredning av adhd krävs en ordentlig anamnes, dvs. historia om barnet från det att barnet låg i magen till det datum som utredningen startar. Alla milstolpar i barnets utveckling ska finnas med. Hur klarade barnet att börja i förskola/dagmamma och skola samt hur är det i dagsläget i skolan? I anamnesen ingår också frågor om språkutveckling samt hur barnet klarar av att läsa. Anamnesen innefattar också hur modern mådde under graviditeten samt hur familjen fungerar idag. Det är också viktigt att ta upp ärftlighet och hur föräldrarna fungerade under uppväxten. Är barnet lik någon i släkten och finns det psykiatriska sjukdomar hos någon i släkten?

Barnets utvecklingshistoria ramar in utredningen och är en viktig del. Frågeformulär delas ut till föräldrar och skola. En psykologutredning som bedömer om barnet har en normal begåvning ska även ingå. Psykologer gör därefter olika test beroende på problembilden, vilket kan variera från barn till barn. Läkarbedömningen innefattar psykiatrisk bedömning samt neurologisk och medicinsk undersökning. Ibland kan också språk, läs- och skrivförmåga behöva bedömas av logoped, finmotorik av arbetsterapeut och grovmotorik av sjukgymnast. Detta beror på anamnesen och den medicinska undersökningen. Alla resultat sammanställs och diagnos diskuteras i teamet och vägs samman till en bedömning och rekommendationer om vad som behövs för att det dagliga livet ska fungera väl för barnet.

Bemötande och förhållningssätt

Det är viktigt att vara respektfull och förstående för att kunna hjälpa. Barnet behöver struktur både hemma och i skolan.

Annons
Annons

Behandling

Den första behandlingen är pedagogisk, dvs. att lära sig förstå barnet, att vara pedagog hemma och ligga steget före och försöka minska konflikterna. Behandlingen är ofta multifaktoriell, dvs. den ska ge stöd åt både barn och föräldrar samt eventuellt även omfatta medicinering. Föräldrautbildning brukar vara bra och hjälper många familjer att förstå sina barn bättre.

Medicinering

Medicinering kan vara aktuell om skolproblem, hyperaktivitet och koncentrationssvårigheter är av den karaktären att enbart pedagogiska insatser inte bedöms som tillräckliga. Om medicinering behövs finns i Sverige registrerade preparat som Concerta, Ritalin, Equasym och Medikinet. Samtliga preparat innehåller samma grundsubstans, nämligen metylfenidat. Preparaten är gjorda på olika sätt och släpper ut olika mängd metylfenidat vid olika tidpunkter. Ett annat preparat inom gruppen centralstimulantia är Elvanse, lisdexamfetamin, som används hos barn som inte uppnår behandlingsmålet med metylfenidat. Läkarens uppgift är att rekommendera vilket preparat som är lämpligast att använda, utifrån det specifika problemet. Läkemedlen är klassade som narkotiska preparat, men dosen som ges är väldigt liten. Det innebär att vid utlandsvistelse utanför EU måste intyg utfärdas av Läkemedelsverket. Apoteket hjälper till att ordna detta. Utanför EU bör ambassad/konsulat tillfrågas om vilka regler som gäller i det aktuella landet. Det finns också ett icke-narkotiskt preparat, Strattera, som ges vid indikationen adhd. Ytterligare ett icke-centralstimulerande adhd-läkemedel, Intuniv (guanfacin), har godkänts av den europeiska läkemedelsmyndigheten och är förskrivbar på licens.

Vilket av dessa preparat som väljs beror på var, när och hur problemen uppstår. Metyfenidat och lisdexamfetamin har snabb effekt på koncentrationsproblem, och har använts länge inom sjukvården. Strattera ger synbar effekt först efter omkring sex veckor. Strattera doseras en gång per dygn, men under insättningen (när man just påbörjat medicineringen) kan man ibland behöva ta medicinen två gånger per dygn. Strattera har även effekt på ångest och tics (ofrivilliga rörelser). Det kan också med fördel användas vid missbruksproblem kopplat till adhd.
'

Annons
Annons

Både centralstimulantia och Strattera ska kontinuerligt utvärderas och dosen kan behöva justeras. Därför är det viktigt att följa patienten vid insättningen. Den vanligaste biverkningen för metylfenidat och lisdexamfetamin är aptitnedsättning, vilket gör att vikt och längd regelbundet måste kontrolleras. Aptitnedsättningen brukar gå över efter en tids medicinering. Huvudvärk och magont kan också uppstå i början. För Strattera är den vanligaste biverkningen magont och trötthet (i början). Medicinen kan ges på kvällen för att sova bort tröttheten.

Strattera och centralstimulantia kan kombineras, det finns inga allvarliga biverkningar rapporterade av denna kombinationsbehandling. Under behandlingen reduceras adhd-symtomen i de flesta fall. Om resultatet uteblir kan dosen vara för låg eller så har problemet sin grund i något annat tillstånd som samtidigt existerar. Det är därför viktigt med regelbunden kontakt med den behandlande enheten.

Farmakologisk behandling ska kopplas ihop med andra åtgärder som skolanpassning, föräldrautbildning samt stöd åt både individen och föräldrarna.

Prognos

Vid adekvat behandling och bemötande är prognosen god. Omkring fem procent av alla barn i skolåldern har någon form av adhd och ungefär tre procent har den kvar i vuxen ålder. Om något annat tillstånd existerar samtidigt kan det var prognostiskt viktigt att tidigt identifiera problemen, så att det inte beteendestörningar uppstår i kombination med adhd.


Annons
Annons