Behandling av adhd

Behandlingen av adhd hos barn är multimodal, det vill säga en kombination av psykosociala och pedagogiska stödinsatser, kognitiva hjälpmedel och vid behov även läkemedelsbehandling.

Uppdaterad den: 2017-06-14
Publicerad av: Mats Halldin, ST-läkare i allmänmedicin och medicine doktor, medicinsk chef, Netdoktor

Annons

Vad som är den bästa behandlingen av adhd är under ständig debatt. I Sverige är man någorlunda överens om att de viktigaste åtgärderna för att lösa problemen i barnets liv är rådgivning, speciella anpassningar i skolan samt stöd till familjen och miljön runt barnet. I Sverige ges således så kallad multimodal behandling som är en kombination av psykosociala och pedagogiska stödinsatser, kognitiva hjälpmedel och vid behov även
läkemedelsbehandling.

Läkemedelsbehandling kan prövas efter att en grundlig utredning är gjord. Behandlingen är riktad mot hyperaktivitet, impulsivitet och koncentrationsproblem. Om dessa symtom förbättras kan det även få positiv effekt på andra beteendeproblem. Centralstimulerande läkemedel är de mest använda medicinerna vid adhd. Centralstimulerande mediciner kan lindra många symtom vid adhd, men de botar inte tillståndet.

Det är mycket fokus på kosthållning vid adhd hos barn, men med dagens kunskap kan ingen speciell kost rekommenderas.

Annons
Annons
Animation om adhd

Multimodal behandling

Stöd till och behandling av personer med adhd bör ha multimodal inriktning,
det vill säga bestå av en kombination av psykosociala och
pedagogiska stödinsatser, kognitiva hjälpmedel och vid behov även
läkemedelsbehandling.

Stödet bör framför allt ges i barnets vardagsmiljöer till familj, förskola och skola. Stödinsatserna kan se olika ut och de behöver ges under lång tid och individualiseras efter den enskilda familjens behov. Föräldrar och barnet självt har rätt att vara delaktiga i planering och utformning av stödinsatserna.

Specialiststöd och behandling

Annons
Annons

Specialiststödet ges i regel av barn- och ungdomspsykiatrin (BUP) men även
barn- och ungdomsmedicinska mottagningar (BUM) har i vissa regioner ansvar för detta. Följande insatser kan vara aktuella:

  • Psykopedagogik i form av utbildning till föräldrar, barnet självt, förskole- och skolpersonal samt andra familjemedlemmar
  • Relevant informationsmaterial till barnet och dess familj
  • Föräldraträning efter behov
  • Kognitivt stöd och kognitiva hjälpmedel
  • Behandlingsinsatser till barnet eller ungdomen vid behov
  • Behandling av tillkommande svårigheter
  • En fast vårdkontakt
  • En skriftlig vårdplan och uppföljning

Stöd i förskola och skola

Det är viktigt att barnet i förskola och skola möter förståelse och får ett
adekvat bemötande samt relevant stöd.

Socialt stöd

Familjer som har barn med adhd har ofta behov av stöd från kommunens
socialtjänst. Det kan vara:

  • Förebyggande insatser
  • Insatser som underlättar vardagslivet
  • Insatser direkt till barnen
  • Insatser till barn som inte kan bo hemma

Läs mer om de olika delarna i Socialstyrelsens kunskapsstöd "Stöd till barn, ungdomar och vuxna med ADHD".

Läkemedelsbehandling

Läkemedelsbehandling är en komponent i ett multimodalt behandlingsprogram där också psykosociala och pedagogiska insatser ingår.

Läkemedelsbehandling kan ha god effekt på uppmärksamheten, impulsiviteten och förmågan att reglera aktivitetsnivån samt också i viss mån på inlärningsförmågan, minnet och förmågan till socialt samspel. Det är dock viktigt att läkemedelsbehandlingen, om sådan behövs, individualiseras och att den följs upp noga för att kontrollera att den har avsedd effekt och att patienten inte drabbas av oacceptabla biverkningar.

Förskrivningen av adhd-läkemedel har ökat kraftigt de senaste tio åren. Under 2016 fick 5,5 % av pojkarna och 2,5 % av flickorna i åldern 10–17 år adhd-läkemedel, mot 1,3 % av pojkarna och 0,3 % av flickorna år 2006. 

Bland barn i skolåldern är det enligt forskning 5 % som har adhd. Med hänsyn till att alla inte tar mediciner är andelen pojkar i åldern 10–17 år som medicineras högre än väntat.

Skillnaderna i förskrivningen är stor över landet. I några kommuner i Norrbottens, Västerbottens och Örebro län får uppemot 13–14 procent av pojkarna mellan 10 och 17 år läkemedel. I vissa andra kommuner i bland annat Jönköpings och Kronobergs län är motsvarande andel runt 2 %. För flickor varierar andelen från drygt 8 till runt 0,5 % mellan kommunerna.

Centralstimulerande läkemedel

Centralstimulerande läkemedel är de vanligaste läkemedlen som förskrivs till barn med adhd. Förstahandspreparatet är metylfenidat. I Sverige är vi eniga om att detta är en behandling som bara ska ges till de barn som har allvarliga besvär av adhd och att behandlingen ska följas upp av specialutbildad vårdpersonal. 

Man kan undra varför stimulerande medel ges till barn som i grund och botten verkar vara överstimulerade. Även om forskarna inte vet tillräckligt om hur dessa läkemedel verkar, ser det ut som att de stimulerande medlen ökar hjärnans mängd av signalsubstanserna dopamin och noradrenalin. 

Centralstimulerande läkemedel kan bidra till att lindra de mest typiska symtomen som ouppmärksamhet och hyperaktivitet – ibland i mycket stor utsträckning. Läkemedel kan bidra till bättre skolprestationer och sociala färdigheter samt färre konflikter i hemmet. Det är viss osäkerhet kring användning av dessa preparat, eftersom man inte känner till långtidseffekterna fullt ut.  

Biverkningar

De vanligaste biverkningarna av centralstimulerande läkemedel är minskad aptit, nervositet och sömnsvårigheter. Vissa barn upplever irritabilitet och ökad aktivitetsnivå när effekten av läkemedlet avtar. Dessa biverkningar kan ofta korrigeras genom en dosjustering. Ett litet antal barn kan utveckla stötvisa muskelrörelser som grimaser och tics, men dessa försvinner när dosen minskas. Användning av metylfenidat har också uppgetts ligga bakom en något minskad tillväxthastighet hos barn, men i de flesta fall påverkas inte tillväxten på lång sikt.

Kan preparaten orsaka narkotikaberoende?

Föräldrar kan förståeligt nog vara rädda för att centralstimulerande medel – som ju liknar amfetamin – kan leda till narkotikaberoende. Men beroende har inte rapporterats bland barn som tar medicinerna som tabletter och i rätt doser. Det beror på att läkemedelsnivån i hjärnan stiger så långsamt att den inte ger den topp som narkomaner upplever. Å andra sidan finns det rapporter om missbruk av adhd-mediciner bland syskon och klasskamrater till barn och tonåringar med adhd. Det är viktigt att administreringen av läkemedlen kontrolleras noga.

Icke centralstimulerande läkemedel

Andrahandsvalet vid läkemedelsbehandling av adhd hos barn är atomoxetin, som är ett icke centralstimulerande läkemedel. Också atomoxetin verkar öka mängderna av signalsubstanserna dopamin och noradrenalin i hjärnan. Metylfenidat har i studier visat större effektstorlek på gruppnivå än atomoxetin, även om det finns enskilda patienter som svarar bättre på atomoxetin än på metylfenidat. 

Guanfacin, som egentligen är en medicin för att behandla högt blodtryck, har visat sig kunna ha positiv effekt också vid adhd.

Kost och kostbehandling

Det är mycket fokus på kosthållning när det gäller adhd. Studier som gjorts på friska barn på tre och nio år har visat att ett högt intag av färgämnen, konserveringsämnen och socker ger fler episoder av hyperaktivitet. Problemet med just dessa studier är att tillsatsämnen blandats och att barnen fått doser som motsvarar tillsatsämnen från två till fyra påsar á 56 g godis dagligen i flera veckor. Det är svårt att tänka sig att detta skulle vara en del av normal kosthållning för småbarn i Sverige. Dessutom är det svårt att säga om det var färgämnena, konserveringsmedlen eller sockerinnehållet, som gjorde att barnen utvecklade episoder av hyperaktivitet. Den europeiska matsäkerhetskommittén har kritiserat resultaten från studien.

Andra studier har fokuserat på eliminationskost, där barnen får ett mycket begränsat urval av matvaror i några veckor innan man gradvis inför ett födoämne i taget. En studie som publicerades 2011 visade att denna metod gav mycket gynnsamma effekter på vissa barn. Författarna rekommenderade att metoden testas i fem veckor under vägledning. De försökte även ta reda på om det var något samband mellan blodprover (IgE- och IgG-mätningar) och effekt av kosten, men detta hade ingen betydelse. Grundkosten bestod av ris, kött, grönsaker, päron och vatten. Dessutom ingick potatis, vissa frukter och vete.

Andra forskare menar att effekten av kostbehandling i huvudsak beror på att det blir mer struktur och regler för barnen och att detta är skälet till att de blir lugnare och mer fokuserade.

Gemensamt för all kostbehandling är att vi med dagens kunskap inte vet tillräckligt för att rekommendera en speciell kost. Det finns flera studier som tyder på att kosthållningen har betydelse. Om man vill ta bort konstgjorda färgämnen och socker ur kosten genom att utesluta godis är detta något man mycket väl kan testa på egen hand. För att testa en särskild kostbehandling, bör kontakt tas med en sjuksköterska, läkare eller dietist för att säkerställa att barnet får i sig de näringsämnen hen behöver. Det är klokt att vara kritisk till mirakelkurer och dyra behandlingsupplägg, som ofta riktar sig mot förtvivlade föräldrar som vill det bästa för sina barn.


Annons
Annons
Annons