Behandling | Stomi

Sammanväxningar i buken (adherenser)


Uppdaterad den: 2013-01-13
Publicerad av: Mats Halldin, ST-läkare i allmänmedicin och medicine doktor, medicinsk chef, Netdoktor

Annons

Det är mycket vanligt med adherenser efter en öppen bukoperation. Upp till 95 % av patienterna får sådana sammanväxningar i bukhålan. Med tiden kan adherenser ibland leda till allvarliga konsekvenser för opererade patienter.

Vad är intraperitoneala adherenser?

Intraperitoneala adherenser är sammanväxningar mellan organ i bukhålan efter exempelvis en operation eller en inflammation. I bukhålan är de inre organen beklädda med bukhinnan (peritoneum). Den tunna och fuktiga hinnan gör att organen kan glida fritt mot varandra samtidigt som de hålls på plats. Intraperitoneala organ är helt beklädda av bukhinnan. Magsäcken, levern och tunntarmen tillhör de intraperitoneala organen. Hos kvinnor sitter också livmodern, äggstockarna och äggledarna innanför bukhinnan.

Orsak

Intraperitoneala adherenser, eller sammanväxningar i buken, uppstår oftast efter öppna bukoperationer, och mer sällan efter titthålsoperationer. Kroppens egen reparationsmekanism reagerar genom att bilda ärrvävnad mellan två sårkanter efter kirurgiska ingrepp, infektioner, skador eller strålning. Men ärrvävnaden klumpar ihop sig under läkningen av snitt i bukhinnan, på samma sätt som vid läkning av öppna sår i huden, och drar därmed ihop bukvävnaden. Reparationscellerna kan inte heller skilja mellan olika kroppsorgan. Om en del av ett organ under läkning kommer i kontakt med en annan del – till exempel två tarmavsnitt – eller med ett annat organ, binds delarna samman av fibrös, ärrvävnad/bindväv.

Annons
Annons

Förekomst

Intraperitoneala adherenser bildas ofta efter öppna bukoperationer. Så många som 95 % av alla patienter får dessa sammanväxningar. De flesta är smärtfria och orsakar inte heller några komplikationer. Tillståndet kan också uppstå hos människor som inte har opererats, till exempel efter en äggstocksinflammation. Men i enstaka fall kan adherensbildningen vara en allvarlig komplikation efter operation – på kort och på lång sikt. Därför minimerar kirurgerna risken genom att se till att de inre organen utsätts för minsta möjliga uttorkning och undvika onödig kontakt med instrument och främmande kroppar.

Symtom

Ärrvävnad börjar bildas inom de första dagarna efter operationen, men symtomen behöver inte uppstå förrän efter månader eller år. Symtomen beror på att ärrvävnad binder samman organ eller delar av organ som normalt inte sitter ihop. Bukhinnan kan också trycka för mycket på organen och sträcka tillhörande nerver. Detta orsakar smärta beroende på var adherenserna finns. Vid adherenser efter en gynekologisk operation kan smärta vid samlag vara ett symtom. Adherenser ovanför levernivå kan ge smärtor vid djupa inandningar.

Sammanväxningar i magregionen kan klämma av tarmen (ileus) så att transporten av föda genom tarmen stoppas på grund av att den blivit för trång. Delar av tarmkanalen blockeras. Adherenser orsakar 65–75 % av alla fall av akut mekanisk blockering av tunntarmen.

Annons
Annons

Sammanväxningar kan också orsaka nedsatt fertilitet och kroniska smärtor på lång sikt. Vid kroniska bäckensmärtor hos kvinnor som har genomgått en operation är det vanligt att man hittar adherenser. Intraperitoneala adherenser ökar risken för operationstekniska svårigheter och medicinska problem vid senare kirurgiska ingrepp.

Kom ihåg att alla smärtor inte beror på adherenser och att inte alla adherenser orsakar smärta!

Diagnos

Läkaren bekräftar att du har adherenser vid en titthålsoperation (diagnostisk laparoskopi) eller en öppen bukoperation (laparotomi). Laparotomi på patienter med många adherenser medför ofta förlängd operationstid och ökad risk för tarmskada med allvarliga komplikationer. Varje nytt ingrepp i bukhålan ökar risken för ännu fler sammanväxningar.

Behandling

Huvudmålet med behandlingen är att förebygga adherenser genom att utföra ingrepp som är så lite traumatiserande som möjligt. Men adherenser bildas ändå, och man vet ännu inte hur man ska kunna hindra adherenser efter operationer. Om det behövs, tas sammanväxningarna bort vid en titthålsoperation eller öppen bukoperation. Proceduren kallas adheranslösning. Under en titthålsoperation för läkaren in en videokamera i bukhålan genom ett hål i bukväggen och lokaliserar adherenserna. Därefter delas de och tas bort. Vid en sådan operation bildas mindre adherenser än vid öppen kirurgi. Förklaringen är att titthålsoperation (laparoskopi) utsätter kroppen för mindre skada och därmed blir också reaktionen mindre. Under en öppen bukoperation kan läkaren se sammanväxningar och ta bort dem.

Biverkningar efter gynekologiska operationer

Hos kvinnor räknas också livmodern, äggstockarna och äggledarna till de intraperitoneala organen. Adherenser kan uppstå efter gynekologiska operationer och upptäcks ofta på grund av att de orsakar kroniska bäckensmärtor. Det har dock inte varit till någon större nytta att ta bort dem. Undantaget är om adherenserna är mycket kraftiga och rubbar organens funktion. Sammanväxningar i bäckenet kan också bildas efter en infektion eller endometrios. Kvinnor som har genomgått flera operationer i bäckenområdet kan få nedsatt fertilitet till följd av adherenser. Exempel på sådana gynekologiska operationer är kejsarsnitt, borttagning av livmodern (hysterektomi) och äggstockar.

Prognos

Etablerade adherenser är svåra att ta bort och återkommer hos de flesta patienter efter kirurgisk borttagning eftersom operationer just ökar risken för att det ska bildas ogynnsam ärrvävnad. Adherenser är fortfarande den vanligaste komplikationen efter bukoperationer. Man har prövat med många åtgärder och produkter för att förebygga ärrbildning men det finns ingen bra dokumentation för att något av dessa medel fungerar effektivt.

Kommentera denna artikel

Alla kommentarer granskas av redaktionen före publicering. Se regler för kommentarer här.

Inga har kommenterat på denna sida ännu


Annons
Annons