Fakta | PMS

Premenstruellt syndrom (PMS)

PMS är besvär som återkommer under perioden före menstruationsblödningen och försvinner under loppet av de första dagarna av menstruationen. Symtomen kan både vara fysiska, psykiska och beteendemässiga. Exempel på vanliga besvär är ömma bröst, svullna fötter, huvudvärk, humörsvängningar, irritation, spänningar eller ångest.

Uppdaterad den: 2018-08-15
Publicerad av: Mats Halldin, ST-läkare i allmänmedicin och medicine doktor, medicinsk chef, Netdoktor

Annons

Vad är premenstruellt syndrom (PMS)?

De flesta kvinnor i fertil ålder upplever övergående känslomässiga och kroppsliga symtom i perioden mellan ägglossning och menstruation (den såkallade luteala fasen av menscykeln). Så länge som symtomen inte medför nedsatt funktionsförmåga i vardagslivet eller i sociala relationer handlar det för det mesta om premenstruella symtom.

Återkommande besvär perioden före mendstruationsblödningen som medför nedsatt funktionsförmåga kallas premenstruellt syndrom (PMS). Besvären och funktionsnedsättningen försvinner inom loppet av de första dagarna av mensen och är frånvarande i minst en vecka därefter. Den allvarligare formen av PMS förekommer mer sällan och betecknas som premenstruellt dysforiskt syndrom (PMDS/PMDD). 

Milda till måttliga symtom på PMS förekommer hos 20–30 %, medan allvarlig PMS eller PMDS som kan leda till sjukfrånvaro ses hos 1–5 %. 

Annons
Annons

De vanligaste psykiska symtomen är irritabilitet, humörsvängningar, sänkt stämningsläge, ångest, spänningar, aggressivitet, koncentrationsproblem, rastlöshet, sömnproblem och/eller känsla av kontrollförlust. De vanligaste kroppsliga symtomen är magsmärtor, ömma bröst, känsla av uppblåsthet, eventuellt viktökning och svullnad i fötterna, huvudvärk, ökat bukomfång, hudförändringar (akne), förändrad matlust och/eller minskad energi. Viktökning kan förekomma utan PMS och är inte en nödvändig del av diagnosen PMS. Symtomen kan variera från månad till månad. Symtomen orsakar inte försämring av kroniska fysiska eller psykiska sjukdomar, men kan uppträda samtidigt och påverka kronisk sjukdom.

 

Animation av premenstruellt syndrom (PMS)

Läkaren brukar bedöma symtomen efter diagnoskriterier för att avgöra om det föreligger premenstruella symtom, PMS eller eventuellt PMDS.

Annons
Annons

Orsak

Orsaken till PMS är antagligen komplex där många faktorer spelar in. 

Forskarna tror att hormonella förändringar under menstruationscykeln spelar en viktig roll. Menstruationscykeln regleras av flera hormoner och det antas att vissa kvinnor är extra mottagliga för de normala och regelbundna svängningarna av dessa hormoner. En observation som som stöttar detta antagande är att symtomen ofta blir bättre när ägglossningen hämmas med mediciner samt att symtomen försvinner övergående under graviditet och helt efter övergångsåldern/klimakteriet. Könshormonerna finns i väsentliga mängder i områden i hjärnan som reglerar känslor. Forskarna tror att könshormon kan ha effekt på signalsubstanser i hjärnan. 

Diagnos

Besvären kan vara av ren psykisk karaktär eller också kan det handla om kroppsliga symtom. I många fall är det en blandning av psykiska och fysiska symtom. Typiskt är att symtomen kommer efter ägglossningen och försvinner under eller precis efter menstruationen. Det är det karakteristiska sambandet mellan besvär, ägglossning och menstruation som utgör grunden för diagnosen. Sambandet ska vara närvarande i de flesta menstruationscykler, medan själva symtomen kan vara olika mellan olika cykler.

Det finns inga blodprov eller andra undersökningar som kan bekräfta diagnosen, men blodprover kan i vissa fall utesluta andra orsaker till tillståndet.

Egenbehandling

Om besvären är milda och inte påverkar funktionen i vardagen räknas det som ett normalt tillstånd och ingen behandling behövs. 

Om besvären är uttalade och påverkar vardagsfunktionen kan det finnas behov av behandling. Många behandlingsmetoder har prövats, men få har visat sig ha god effekt i studier. Det finns ingen behandling som kan bota tillståndet, utan behandlingen lindrar symtomen. Effekt av livsstilsförändringar och naturprodukter är inte tillräckligt studerat för att man ska kunna säga något om effekt. 

Läkemedelsbehandling

Det viktigaste målet med behandlingen är att lindra symtomen. 

Om man har PMS och samtidigt behöver ett preventionsmedel har p-piller som innehåller hormonet drospirenon visat sig ha god effekt hos en del. Symtom som huvudvärk, uppblåsthet, bäckensmärtor, svullnader, ömma bröst och humörsvängningar har i studier visat sig minska vid användning av sådana p-piller. Kvinnor som har ökad risk för blodproppssjukdom bör dock inte använda den behandlingen. Andra typer av p-piller som används kontinuerligt eller p-piller med förlängd menstruationscykel kan prövas, men forskning har inte kunnat visa att dessa har säker effekt än. 

Antidepressiva mediciner som påverkar signalämnet serotonin i hjärnan (SSRI) har i studier visat sig ha god effekt vid uttalad PMS och PMDS. Kortvarig behandling i perioder med besvär (10–14 dagar) har visat sig ha lika god effekt som kontinuerlig behandling. Studier visar snabbt insättande effekt, vilket är olikt det svar man ser vid depression eller ångest då det brukar ta flera veckor innan effekten inträder, och ofta en försämring i början av behandlingen. 

Det vattendrivande läkemedlet spironolakton har visat sig kunna lindra PMS. Lindringen verkar vara bäst mot ömma bröst och uppblåsthet, men också irritabilitet. Läkemedlet föreslås att tas i doser om 25–100 mg dagligen de sista 14 dagarna innan menstruation. Behandling med hormonerna progesteron eller östrogen har inte visat någon säker effekt. NSAID har ingen övertygande effekt. 

Användning av kosttillskott eller naturmedel har prövats i en rad studier, men resultaten har inte varit övertygande. Nattljusolja har visat sig ha effekt på ömma bröst, men har inte testats i forskning mot just PMS. Munkpeppar (Vitex agnus castus) har visat sig ha bättre effekt än placebo, men studierna på medlet är inte av god kvalité. B6-vitamintillskott har möjligen viss effekt, men kan ge biverkningar i höga doser.

Den mest långtgående behandlingen är att ta bort hormonproduktionen i äggstockarna med hormonhämmande läkemedel, men detta är en behandling med både stora och potentiellt allvarliga biverkningar. Därför används den behandlingen ytterst sällan.

Förslag till behandling av specifika symtom

  • Om uppblåsthet är huvudproblemet kan vattendrivande behandling med spironolakton vara aktuellt. 
  • Vid huvudvärk kan man prova receptfria smärtstillande som paracetamol eller ibuprofen.
  • Vid dåsighet och sömnbesvär kan förbättring av sömnhygienen försökas, såsom att låta bli koffeinhaltiga drycker.
  • Vid mer uttalade besvär är antidepressiva eller hormonbehandling aktuellt. Om det dessutom finns behov av preventivmedel är p-piller ett bra alternativ.

Prognos

Det är stora individuella variationer i långvarighet, allvarlighetsgrad och intensitet: från mild PMS till den allvarligaste formen PMDS. Tillstånden är oftast inte förknippade med komplikationer men ändrade relationer till familj kan uppstå när tillståndet medför betydlig irritabilitet och beteendeförändring. Symtomen brukar återkomma när behandlingen avsultas. Efter övergångsåldern/klimakteriet försvinner de premenstruella besvären helt. 


Annons
Annons
Annons
Annons
Annons