Fakta | Infektion

Pneumokockvaccination till vuxna

Vaccination mot pneumokockbakterier rekommenderas för vuxna med vissa kroniska sjukdomar eller med nedsatt immunförsvar, samt för personer som är 65 år och äldre.

Publicerad den: 2018-03-01
Publicerad av: Mats Halldin, ST-läkare i allmänmedicin och medicine doktor, medicinsk chef, Netdoktor

Annons

Vad är pneumokocker och pneumokocksjukdom?

Pneumokocker (Streptococcus pneumoniae) är bakterier som kan orsaka lindrigare infektioner som bihåleinflammation eller öroninflammation, och är också den vanligaste orsaken till bakteriella inflammationer av dessa slag. Pneumokocker kan också orsaka allvarligare och ibland livshotande sjukdomar som lunginflammation, blodförgiftning och hjärnhinneinflammation, och är en av de vanligaste orsakerna till dessa tillstånd.

När pneumokocker sprids till ställen i kroppen som annars är sterila, till exempel blodet och ryggmärgs- eller ledvätska, kallas detta för invasiv pneumokocksjukdom (IPD). De allra flesta fall av IPD är lunginflammation med bakterier som spridit sig till blodbanan.

När en bakteriell infektion uppträder som komplikation till en virusinfektion i de övre luftvägarna (till exempel i anslutning till influensa), är det ofta pneumokocker som är orsaken.

Annons
Annons

Pneumokockinfektioner är i regel lätta att behandla med antibiotika och det är ovanligt att i övrigt friska personer dör av en sådan infektion. Antibiotikaresistens har dock ökat något bland pneumokocker.

Utöver hos spädbarn, där pneumokockvaccin ingår i det allmänna vaccinationsprogrammet, rekommenderas vaccination för vuxna med vissa kroniska sjukdomar eller med nedsatt immunförsvar, samt för personer som är 65 år och äldre. 

Sjukdomar orsakade av pneumokocker (klicka för att förstora)

Vilka drabbas?

Pneumokockinfektioner förekommer i alla åldrar men drabbar främst de yngsta (under två år) och äldsta individerna. Den som är 65 år eller äldre har en ökad risk att insjukna i pneumokockinfektion. Den vanligaste typen är lunginflammation. Också för personer med vissa kroniska sjukdomar är risken högre att drabbas av allvarlig sjukdom orsakad av pneumokocker. 

Annons
Annons

Hur blir man smittad?

Pneumokocker ingår i den normala bakteriefloran i näsan hos små barn, och vanligtvis koloniserar bakterierna slemhinnan utan att ge några besvär. Uppskattningsvis hälften av alla barn som går i förskolan är bärare av pneumokocker. Eftersom bärarskap av pneumokocker är vanligast förekommande hos småbarn och dessa ofta är snuviga och infekterade också med andra bakterier och virus, sker den mesta smittspridningen av pneumokocker mellan och från barn i förskoleåldern. Individer som nyligen tagit antibiotika smittas lättare av penicillinresistenta pneumokocker (PRP) och smittspridning är vanligare på orter med hög antibiotikaförbrukning bland småbarn.

Vem bör vaccineras?

Folkhälsomyndigheten rekommenderar att vissa grupper erbjuds vaccination mot pneumokockinfektion. För vissa grupper rekommenderas vaccination till alla, medan det för andra krävs en individuell bedömning om vaccination ska erbjudas. Den individuella bedömningen baseras bland annat på grundsjukdom, om personen har en eller flera riskfaktorer, kunskap om vaccineffekt för den aktuella riskgruppen och tidpunkt i relation till eventuell operation eller behandling.

Rekommendationerna är inte bindande, utan regioner och kommuner beslutar själva hur de ska implementera rekommendationerna och om eventuella kostnader för patienterna.

Vaccination mot pneumokocker rekommenderas till alla med:

  • Avsaknad av fungerande mjälte (aspleni/hypospleni)
  • Läckage av hjärn-ryggmärgsvätska eller barriärskada till följd av kirurgi eller trauma mot skallen
  • Kokleaimplantat
  • Tillstånd som innebär kraftigt nedsatt immunförsvar (som stamcellstransplantation, hematologisk cancer, sicklecellanemi)
  • Ålder >65 år

Efter individuell bedömning kan vaccination också rekommenderas till den med:

  • Kronisk hjärtsjukdom
  • Kronisk lungsjukdom, såsom KOL eller svår astma
  • Andra tillstånd som leder till nedsatt lungfunktion eller försämrad hostkraft och ansamling av slem i luftvägarna, till exempel kroniska neurologiska sjukdomar eller cystisk fibros
  • Kronisk leversjukdom
  • Kronisk njursvikt
  • Diabetes typ 1 eller diabetes typ 2
  • Andra tillstånd som innebär kraftigt nedsatt immunförsvar på grund av sjukdom eller behandling (till exempel lungcancer, behandling med TNF-alfa-hämmare eller cytostatika)
  • Alkoholmissbruk
  • Eller som är rökare

Vem ska inte vaccineras?

Den som har känd allergi mot ämnen som ingår i vaccinet eller haft en allvarlig reaktion på tidigare dos av samma vaccin, ska inte vaccineras. Gravida kvinnor ska inte ta pneumokockvaccin. Vid akut sjukdom med hög feber bör man skjuta på vaccinationen.

Vaccin

Det finns ett 90-tal kända typer av pneumokocker. Vaccin för vuxna ger skydd mot 23 respektive 13 av de vanligaste typerna av pneumokockbakterier.

  • Polysackaridvaccin, PPV23: De 23 olika pneumokocktyperna som ingår i PPV23 har historiskt sett orsakat 75–85 % av allvarliga pneumokocksjukdomar hos barn och vuxna. PPV23 är godkänd för vaccination av barn över två år och vuxna.
  • Konjugerat vaccin, PCV13: Ger ett gott skydd mot invasiv pneumokocksjukdom och ett visst skydd mot lunginflammation orsakade av de pneumokocktyper som ingår i vaccinet. PCV13 är godkänd för vaccination av barn från sex veckor samt vuxna.

Hur många doser?

För de flesta räcker det att vaccinera sig en gång. Personer över 65 år utan stor risk att drabbas av pneumokockinfektion rekommenderas en dos polysackaridvaccin (PPV23). För dem med en särskilt hög risk att insjukna i pneumokockinfektioner kan det vara aktuellt att vaccineras med två olika pneumokockvacciner. Det gäller till exempel personer som saknar mjälte eller vid vissa immunbristsjukdomar, cancersjukdomar och autoimmuna sjukdomar och då sjukdomen eller behandlingen kan leda till ett nedsatt immunförsvar. Dessa personer rekommenderas en dos konjugerat vaccin (PCV13) följt av en dos polysackaridvaccin (PPV23) tidigast efter två månader. 

Skyddande effekt

Gott skydd uppnås ofta efter två till tre veckor. Vilken skyddseffekt vaccinerna har beror bland annat på vilka pneumokocktyper som cirkulerar i samhället.

Polysackaridvaccin har en något lägre skyddseffekt än konjugerat vaccin och effekten varierar beroende på ålder och riskgrupp. Vaccinet skyddar till 60–70 % mot invasiv sjukdom, men har ingen säker effekt mot lunginflammation. Effekten är sämre för vissa riskgrupper, till exempel personer med immunbrist.

Konjugerat vaccin har visats skydda mot cirka 90 % av de invasiva infektioner som orsakas av de pneumokocktyperna som ingår i vaccinet. Vaccinet ger också en viss minskad risk för öron-, bihåle- och lunginflammation. Konjugerat vaccin har till skillnad från polysackaridvaccin viss effekt på bärarskap i näsan av de pneumokocktyper som ingår i vaccinet.

Flera studier visar en påtaglig så kallad flockeffekt efter införandet av allmän vaccination av barn (2009). Sjukdomsfallen minskar således även bland ovaccinerade på grund av att smittöverföringen minskar.

Har vaccinet några biverkningar?

De vanligaste reaktionerna efter vaccination är att det kan bli rött, ömt och svullet på injektionsstället. Allvarliga biverkningar av polysackaridvaccin (PPV23) är mycket ovanliga.

För konjugerat vaccin (PCV13) har biverkningar såsom minskad aptit, huvudvärk, kräkningar, diarré, hudutslag och lokala reaktioner rapporterats som "vanliga" (en frekvens av 1 av 100 vaccinerade) eller "mycket vanliga" (en frekvens av minst 1
av 10 vaccinerade), beroende på åldersgrupp. För konjugerat vaccin finns det generellt en trend mot lägre frekvens av biverkningar med stigande ålder, och hos yngre vuxna rapporteras fler biverkningar än hos vuxna över 65 år.

Källor

  • Folkhälsomyndigheten. Vaccin mot pneumokockinfektion (sidan hämtad 2018-03-01)
  • Folkhälsomyndigheten. Frågor och svar om vaccination mot pneumokockinfektion (sidan hämtad 2018-03-01)
  • Folkhälsomyndigheten. Rekommendationer om pneumokockvaccination till riskgrupper (2016)

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons