Fakta | Infektion

Hiv (humant immunbristvirus)

Hiv är ett retrovirus som obehandlat orsakar immunbrist, vilket leder till allvarliga infektioner och olika typer av cancer samt för tidig död. Syndromet kallas förvärvad immunbrist eller ”aquired immunodeficiency syndrome” (aids). Hiv tillhör de anmälningspliktiga sjukdomarna och rapporteras anonymt utan koppling till individ sedan 1983.


37246dc3f6d3b7c5d6c666e0bc03fb0b.JPG
Uppdaterad den: 2021-08-17
Författare: Sven Britton, professor, Karolinska Universitetssjukhuset, Solna, Utlandsmottagningen vid Cityakuten samt Infektionskliniken Gävle
Uppdaterare: Mats Halldin, ST-läkare allmänmedicin och med. dr., medicinsk chef, Netdoktor

Annons

 

I december 2019 uppskattade Världshälsoorganisationen (WHO) att 38 miljoner vuxna (och 2,8 miljoner barn var infekterade med hiv globalt. Antalet kända hiv-smittade människor i Sverige är drygt 8000 (2020) motsvarande en förekomst på 0,06 procent.

Under 2019 uppskattade WHO att 1,7 miljoner vuxna och 150 000 barn blev smittade med hiv globalt, motsvarande 6400 människor per dag. 95 procent av dessa hiv-smittade människor återfanns i låg- och medelinkomstländer. I Sverige rapporteras årligen runt 300-500 nyupptäckta hiv-fall sedan 1980-talet utan någon tydlig ökning. Den inhemska spridningen av hiv anses ha minskat kraftigt under de senaste åren som ett resultat av den framgångsrika behandlingen. För första gången rapporterades lika många heterosexuellt smittade inom Sveriges gränser som MSM (män som har sex med män).

Under 2019 uppskattade WHO att 690 000 vuxna dog av aids globalt, motsvarande 2 procent av de hiv-infekterade personerna. Årligen dör cirka 40-50 hiv-infekterade människor i Sverige - där dock mer än hälften dör av annan orsak än aids.

Annons
Annons

I likhet med andra virus har hiv-viruset ingen självständig ämnesomsättning och måste därför angripa levande celler och utnyttja deras ämnesomsättning för att kunna föröka sig. Hiv angriper vissa celler som har en avgörande roll i kroppens normala immunförsvar. De vita blodkroppar som hiv särskilt angriper kallas T-hjälparceller eller CD4-celler.

Hiv-infektionen kan till en början ha två förlopp; man kan antingen få en kortvarig, influensaliknande primärinfektion några veckor efter det att man blivit smittad, eller så kan man få en tyst infektion som inte ger några symtom. Även om man inte har symtom kan man smitta andra. Sex till tolv veckor efter smittotillfället har de vita blodkropparna tillverkat tillräckligt med antikroppar för att kunna mätas i blodet. Har man hiv-antikroppar i blodet är man hiv-positiv.

Den smittade kommer därefter att känna sig frisk under en lång tid, men infektionen är aktiv och det bildas hela tiden virus som kan förstöra nya blodceller. Halten av T-hjälparceller i blodet faller långsamt och när immunförsvaret efter flera år blivit tillräckligt svagt börjar den smittade att få symtom. Sjukdomen kan utvecklas ytterligare vilket kan leda till att den smittade utvecklar aids. I studier från 1980-talet av obehandlade patienter uppstod olika typer av mer påtagliga symtom efter i snitt cirka sex till åtta år, aids efter tio år och död efter tolv år.

Annons
Annons

Vad är aids?

Aids betyder Acquired Immuno Deficiency Syndrome och översatt till svenska betyder det förvärvat immundefektsyndrom. Aids är ett sjukligt tillstånd som uppstår när hiv har förstört så många T-hjälparceller att immunförsvaret inte längre kan känna igen och reagera funktionellt på alla små och stora angrepp som vårt immunförsvar dagligen blir utsatt för. Hiv kan också angripa nervsystemet.

En rad olika symtom kan visa sig:

  • Trötthet.

  • Oförklarlig viktminskning.

  • Återkommande infektioner i luftvägarna och i huden som inte kan avhjälpas med normal behandling och som tar lång tid att läka.

  • Feber.

  • Svullna lymfknutor.

  • Diarré.

  • Blåsor eller sår i munnen.

  • Svettningar om natten.

  • Infektioner som har legat latent i kroppen som herpestoxoplasmos eller bältros bryter ut.

  • Allvarliga infektioner med mikroorganismer som normalt kontrolleras av immunförsvaret, så kallade opportunistiska infektioner. Det kan uppstå en rad följdsjukdomar som cancer med flera.

  • Till sist kan sjukdomen bli så allvarlig att den smittade dör.

Inget av dessa symtom, enskilt eller i kombination, är helt specifikt för hiv/aids utan kan förekomma också vid andra sjukdomar och/eller tillstånd.

Smittovägar

Normalt socialt umgänge med hiv-positiva smittar inte. Däremot bör man vara uppmärksam på dessa smittovägar:

  • Oskyddat sex, det vill säga sex där man inte använder kondom.

  • Blod-till-blodsmitta. Till exempel vid användning av orena kanyler, vid transfusion med förorenad blodprodukt eller blod. Allt blod i Sverige testas för hiv och därför måste denna smittväg anses som obetydlig.

  • Smitta från mor till barn. Kan ske under graviditeten, under födseln och via modersmjölken.

  • Hiv-infektion klassas enligt smittskyddslagen som allmänfarlig sjukdom och inträffade fall ska anmälas till smittskyddsläkare. Med detta följer vissa förhållningsregler för den smittade, för att undvika fortsatt spridning.

Framgångsrik behandling av hiv leder dock till en minimal risk för hiv-smitta. Om behandlingen sätts ut eller slutar fungera återkommer dock smittsamheten omedelbart.

Vem löper särskilt stor risk att drabbas?

  • Personer som har oskyddat sexuellt umgänge med folk från de områden i världen där hiv är mer än normalt förekommande, exempelvis Afrika söder om Sahara, Karibien, Asien.

  • Homosexuella och bisexuella män som har sexuellt umgänge med flera partners.

  • Kvinnor som har sexuellt umgänge med flera partners och då speciellt bisexuella män.

  • Prostituerade som utövar oskyddat sex. Deras kunder och deras kunders övriga sexuella bekantskaper.

  • Personer som har levt eller lever i förhållanden där den ena parten har flera partners.

  • Sprutnarkomaner som delar kanyler.

  • Vård- och städpersonal som riskerar stick- och snittsår.

  • Barn med hivsmittade mödrar.

  • Personer som har fått många blodtransfusioner eller fått behandling med blodprodukter före 1985.

Vilka nya behandlingar finns mot Atopiskt eksem? I Aktiv patient får du som lever med atopiskt eksem koll på läget »

Hur undviker man att bli smittad?

  • Använd kondom. Det är ett bra skydd mot infektion och graviditet, såvida den är hel och används under hela samlaget.

  • Ha sex med sådana du känner och som du känner för.

  • Undvik att använda narkotika. Dela inte spruta med någon annan.

  • Människor som är eller misstänker att de kan vara smittade får inte donera blod, sperma eller organ.

  • Även om man har ett negativt hiv-test kan man ändå vara smittad. Det kan vara så att tillräckligt mycket antikroppar ännu inte hunnit bildas. Misstänker du ett smittotillfälle, begär antigentest, vilket ger utslag snabbare. De moderna testmetoderna är mycket känsliga och tillförlitliga.

Kanske smittad, vad gör jag?

Har du varit utsatt för möjlig smitta bör du vända dig till en läkare för att få rådgivning angående testning och eventuell behandling. Ju tidigare en hivinfektion upptäcks, desto tidigare kan behandling påbörjas och skadan på immunsystem minimeras. Dagens tester är mycket känsliga, men om ett första prov är negativt för hiv bör ändå ett uppföljande hiv-prov tas åtta veckor efter det misstänkta smittotillfället för att vara helt säkert.

Om du med stor sannolikhet vet att du haft en hiv-positiv partner eller om du blivit utsatt för smitta vid en olycka, till exempel ett kanylstick, påbörjar man i särskilda fall en tillfällig behandling som är avsedd att minska risken att få hiv. Denna förebyggande behandling ska påbörjas snarast och senast inom 36 timmar efter det möjliga smittotillfället. Behandlingen kan ge biverkningar och därför ska man värdera hur stor risken är att man har blivit smittad. Det sker i samråd mellan dig, din behandlande läkare och den lokala/regionala infektionskliniken.

Var kan man bli hiv-testad?

Att bli hiv-testad är gratis, anonymt om du önskar det och frivilligt. Du kan bli hiv-testad:

  • På infektionskliniker

  • Hos din husläkare

  • Hos någon annan allmänpraktiserande läkare

  • På kliniker för hud- och könssjukdomar.

Vid vissa tillfällen är det ett krav att bli hiv-testad. Om du önskar att genomföra något av följande ska du låta testa dig:

  • Donera blod

  • Donera några av dina organ till transplantation

  • Donera säd till konstgjord befruktning

  • Ge amningsmjölk

  • Adoptera eller få en äggtransplantation.

Vad finns det för behandling och vilken medicin kan ges?

Det utvecklas hela tiden nya och mer effektiva behandlingar för att bekämpa hiv och att minska innehållet av virus i blodet. De nya medlen är mycket verkningsfulla och reducerar virusnivåerna till mycket låga, inte påvisbara, nivåer. Idag ges i regel behandling till alla infekterade oberoende av symtom eller immunstatus.

Hiv är ett ytterst effektivt virus som förändras för att klara påfrestningar - detta kallas att det muterar - och skapa hiv-varianter som är motståndskraftiga (resistenta) mot de enskilda medicinerna. För att minska risken för resistensutveckling och för att skada virus på flera fronter samtidigt, blir den smittade erbjuden behandling med flera olika typer av medicin samtidigt.

  • Antivirala ämnen mot hiv hämmar virusets vidare spridning i kroppen. En välbehandlad hiv innebär även att det inte finns någon risk för överföring av hiv vid sexuella kontakter, även då kondom inte används.

  • Specifik behandling av infektioner.

  • Vaccination mot bland annat influensa, lunginflammation och smittsam leverinflammation (hepatit).

Vad kan jag själv göra?

Om du inte har någon medperson att tala med kan du söka psykologhjälp för att klara av de bekymmer och den nedstämdhet som följer medvetenheten om att vara hivsmittad.

  • Du ska se till att snarast få behandling för alla infektioner och andra följdsjukdomar. Vid allvarliga tillfällen bör du behandlas på sjukhus.

  • Ju tidigare diagnosen ställs desto större effekt har behandlingen.

  • Har du varit utsatt för smittorisk bör du testa dig även om du känner dig frisk.

Möjlig förvärring?

Framtidsutsikter

Hiv-infektionen är kronisk och kräver livslång behandling. Med de moderna läkemedlen trycks infektionen effektivt tillbaka och ger en god livskvalitet med i de flesta fall en normal förväntad livslängd.

Många av de eventuella följdsjukdomarna till hiv kan behandlas. Tidigare levde man endast ett par år när man hade nått aidsstadiet men med de nya behandlingsmetoderna som har blivit tillgängliga har överlevnadsmöjligheterna förbättrats betydligt. Synnerligen angeläget är att den tillgängliga, moderna behandlingen även kommer majoriteten av världens hivsmittade i u-länderna till del.