Adenoider – körtel bakom näsan


Uppdaterad den: 2012-10-02
Publicerad av: Mats Halldin, ST-läkare i allmänmedicin och medicine doktor, medicinsk chef, Netdoktor

Annons

Vad är adenoider?

Adenoider, eller adenoida vegetationer är det som de flesta kallar polyper eller körtel bakom näsan. Förändringarna är lokaliserade i övre delen av svalget vid den inre öppningen till näsans två hålrum. Således finns det ingen koppling till polyperna i näsan. Det handlar om en onormalt stor utväxt av lymfvävnad i övre delen av svalget bakom näsan. En sådan förstorad vävnad är vanlig hos barn i tre- till åttaårsåldern, men kan förekomma hos barn i alla åldrar. De allra flesta som söker läkare för detta tillstånd är därmed små barn.

Avlägsnande av adenoiderna, adenoidektomi, är bland de vanligaste kirurgiska ingreppen på barn i västvärlden. En studie från Nederländerna visade att:

  • Fler än 15 000 barn opererades 2009: 16 per 1 000 barn i åldern 0–4 år, och 5,5 per 1 000 barn i åldern 5–9 år
Tvärsnitt av normal näsa

Orsak

Adenoider är en normal del av lymfvävnaden i svalget. Den stora ansamlingen av lymfvävnad just här har en koppling till lymfvävnadens roll som infektionsbekämpare. Näsa, mun och svalg är den viktigaste inkörsporten för virus och bakterier, och det är här "försvarsverket" finns. Utveckling av adenoider (och annan lymfvävnad i svalget) har en tydlig koppling till tidigare infektioner i området näsa/svalg. Även ärftliga faktorer och allergi antas ha betydelse.

Annons
Annons

Symtom

Symtomen kan vara mekaniska till följd av nästäppa, komplikationer vid luftvägsinfektioner och allmänna besvär. Det mest typiska är nästäppan som medför att barnet måste andas genom munnen. När barnet pratar kan ljudet låta nasalt. Nästäppan medför ofta att sömnen blir orolig med nattlig hosta, snarkning och eventuellt episoder med andningsstopp (apné). Den dåliga sömnen gör att dessa barn kan vara trötta, hängiga och ha koncentrationssvårigheter på dagtid. Barnet kan också vara hyperaktivt.

Vanligtvist har barnet en luftvägsinfektion när läkare uppsöks. En sådan infektion förvärrar nästäppan, utöver att barnen har allmänna tecken på infektion. Feber, slöhet, halsont och liknande förekommer. De flesta har en sjukdomshistoria (anamnes) med täta luftvägsinfektioner den senaste tiden.

Barn med adenoida vegetationer är mer utsatta än andra för att få öronkatarr (vätska i mellanörat) och öroninflammation.

Annons
Annons

Diagnos

Läkaren kan ställa diagnos utifrån anamnesen (sjukdomshistorian) och de fynd som han eller hon gör. Genom att titta i mun/svalg och näsa kan läkaren bekräfta diagnosen. En utbildad läkare kan se de adenoida vegetationerna med hjälp av en spegelundersökning (se teckningen) eller med fiberteknik som idag oftare används av öronspecialister. Det finns inga prover som helt kan säkerställa diagnosen. Det är nästan aldrig aktuellt att ta röntgen- eller datortomografibilder. Detta avgör i så fall specialistläkaren i varje enskilt fall. Om barnet har stora besvär av tillståndet hänvisar allmänläkaren vidare till en öron-näsa-hals-specialist.

Behandling

I lättare fall behöver barnet ingen speciell behandling. Symtomen försvinner allt eftersom. Medicinsk behandling har i regel måttlig effekt. Användning av slemhinneavsvällande näsdroppar/nässpray har sannolikt ingen eller bara måttlig effekt och är omdiskuterat. Nässpray med kortison kan vara ett bättre alternativ men också här är effekten tveksam. I Sverige ska kortisonspray inte ges till barn under sex år. Antibiotika har normalt ingen effekt då orsaken till infektionerna nästan alltid är virus. Barnet bör skyddas från rök då detta kan förvärra besvären.

För barn med uttalade och frekventa besvär bör operation övervägas. Det är nästäppan och dess konsekvenser som tilldöms störst betydelse när det ska tas ställning till operation. Om barnet har tydliga tecken på dålig luftpassage genom näsan i form av nästäppa, munandning, snarkning, eventuellt episoder med andningsstopp, orolig och dålig sömn, genomförs en operation. Dålig längdtillväxt samt påverkan på ansiktets skelettutveckling kan också bidra till att operation föreslås.

En tilläggsindikation kan vara frekventa öroninflammationer eller kronisk vätska i mellanörat. Öron-näsa-hals-läkaren kan besluta att genomföra en adenoidektomi och samtidigt sätta in ett rör genom trumhinnan då det finns vätska i mellanörat. Syftet är att få en positiv tilläggseffekt med adenoidektomin som kan minska risken för att det bildas ny vätska då röret har fallit ur.

Dessa ingrepp utförs helst under lugna perioder och inte när infektionen är som värst. Själva ingreppet går vanligtvis snabbt att utföra och är inte förknippat med några speciella risker. Dock finns en liten risk för blödning.

Komplikationer

Komplikationer förekommer främst i anknytning till nästäppan. Många av dessa barn sover dåligt, är kroniskt trötta och har det kämpigt på dagtid.

Adenoider kan leda till inflammation i mellanörat. Detta kan i sin tur ge kronisk vätska i mellanörat och hörselnedsättning som kan leda till nedsatt språkutveckling.

Efter operation kan blödning, infektion och övergående talstörningar förekomma.


Annons
Annons
Annons
Annons
Annons