Blodprov

Den resterande vätskan, som inte levrar sig, kallas serum. Serum kan ingå i en rad kemiska och immunologiska undersökningar. Slutligen är det även möjligt att undersöka blodet för infektiösa organismer via odling och mikroskopi.

Hur tas ett blodprov?

Blodprov kan tas såväl från en ven som från en pulsåder (artär). Om det bara behövs några få droppar blod, är det tillräckligt att göra ett litet stick i örsnibben eller fingret, varifrån ett par droppar pressas ut. Om ett blodprov ska tas från en ven, tas det ofta i armvecket.

Först görs venen tydligare genom att man binder ett band kring överarmen. Det kan spänna lite, men det underlättar blodprovstagningen betydligt. Därefter tvättas området där provet ska tas med spritservetter, så att det är helt rent. Nålen förs sedan in i venen. Nålen är antingen ansluten till ett blodprovsglas med undertryck i, eller en spruta där stämpeln dras tillbaka för att därigenom skapa ett undertryck.

När den önskade mängden blod har tagits ut, tas nålen bort och en liten bomullstuss med plåster sätts över stället där man stuckit. Det kan vara bra att böja armen omkring bomullstussen cirka en halv minut efter det att blodprovet har tagits för att minska eventuell blödning. Om ett blodprov ska tas från en pulsåder (artär), görs detta ofta vid handleden där det finns en ytlig artär. Detta kan vara en aning obehagligt eftersom artärväggen är mera känslig än venväggen. När blodprovet tagits är det nödvändigt att hålla en bomullstuss över stället där man stuckit. Denna trycks mot huden i två minuter för att undvika eventuell blödning.

Vad mäter man i blodet?

Blodet innehåller vita blodkroppar (leukocyter), som spelar en viktig roll i kroppens immunförsvar mot infektioner, till exempel bakterier och virus. Röda blodkroppar (erytrocyter) innehåller proteinet hemoglobin, som transporterar syre från lungorna till resten av kroppen och koldioxid tillbaka till lungorna för utandning. Blodplättar (trombocyter) är en annan typ av blodceller, som är nödvändiga för blodets förmåga att levra sig (koagulera).

Undersökningar av blodet ska ses i sammanhang. En grundlig undersökning av blodbilden är således ett uttryck för en kombination av flera av nedanstående undersökningar, inklusive räkning av antalet blodplättar.

Vita blodkroppar

Det totala antalet vita blodkroppar räknas och antalet olika typer av vita blodkroppar bestäms inbördes. En minskning av antalet vita blodkroppar kan bland annat vara förorsakad av att kroppens immunförsvar angriper kroppsegen vävnad eller av virusinfektioner samt vissa läkemedel. En ökning av antalet vita blodkroppar kan bland annat orsakas av bakterieinfektion, blödning eller brännskada. Det kan förekomma en förskjutning av den normala inbördes fördelningen av vita blodkroppar vid bland annat virusinfektioner, leukemi, några andra cancerformer, malaria och allergi. Slutligen kan man genom att mäta de vita blodkropparna följa utvecklingen av en sjukdom och därmed anpassa den nödvändiga behandlingen.

Röda blodkroppar

De två centrala mätningarna av de röda blodkropparna är blodets hemoglobinkoncentration, det som motsvarar blodprocenten, och det totala antalet blodkroppar. Vid blodbrist (anemi) är hemoglobinkoncentrationen alltid nedsatt. Antalet röda blodkroppar beror däremot på vilken typ av blodbrist det är fråga om.

Hematokritmätning

Man mäter hur stor andel av blodets totala volym som utgörs av röda blodkroppar. Praktiskt görs detta genom att man häller lite blod i ett glas som sedan centrifugeras. Eftersom de röda blodkropparna är tyngre än blodets övriga beståndsdelar samlar de sig på botten, varefter volymen mäts. Låg hematokrit förekommer vid nästan alla typer av blodbrist (anemi) samt under en tid efter svåra blödningar. Hög hematokrit kan förekomma vid vätskebrist, brännskador och kirurgiska ingrepp.

Blodutstryk

Vid denna undersökning analyserar man blodets celler under mikroskop. Detta görs genom att man stryker ut en droppe blod på ett objektglas som placeras under ett mikroskop. Denna undersökning är speciell därför att man kan undersöka cellernas storlek, form och färg.

Om de vita blodkropparna har en oregelbunden form kan detta till exempel vara ett tecken på mononukleos eller leukemi. Om de röda blodkropparna är bleka, kan det vara ett tecken på järnbristanemi. Om de röda blodkropparnas form är oregelbunden kan det bero på segelcellsanemi eller perniciös anemi. Genom att färga blodutstrykningpreparatet kan man också undersöka blodet efter parasiter, till exempel sömnsjuka och malaria, och bakterier (blodförgiftning).

Undersökning av blodets levringsförmåga

Vid rubbningar i blodets levringsförmåga kan det vara nödvändigt att företa ytterligare undersökningar. När det går hål på ett blodkärl bildas det naturligt en liten blodpropp i det skadade kärlet. Denna består av blodplättar och proteiner från blodets plasma (levringsfaktorerna). Blödningstendensen kan orsakas av ett lågt antal blodplättar, men den kan också orsakas av brist på, eller bristande funktion hos, levringsfaktorerna. Omvänt kan ökad tendens för bildning av blodproppar orsakas av en överstimulation av systemet. Om orsaken till blödningsrubbningen förorsakas av problem med levringsfaktorerna, räcker det inte att värdera blodbilden, utan ytterligare undersökningar bör företas.

En möjlighet är att levringsrubbningen orsakas av ärftlig brist på en särskild levringsfaktor. Det är också möjligt att rubbningen orsakas av sjukdom i levern, som är ansvarig för bildandet av en stor del av levringsfaktorerna.