Cancer i blodet – Staffans blogg blev bok 

– Om jag skulle berätta något sammanfattande om Staffan så var det att han var humoristisk, rolig och slagfärdig. Han har varit så hela livet. Jag tror att han hade någon slags kraft inom sig som fick honom att se det lite som: ”Okej, jag är sjuk men det är också en spännande resa, vi får se vad som händer här”, säger Staffans fru Annelie Källerudd.

Staffan var oerhört intresserad av sociala medier och hade tidigare i livet jobbat med it-frågor inom olika områden, berättar Annelie, så när familjen blev gästgivare på Hammenhögs gästis 2004 var det en självklarhet att blogga om livet där. 

Annelie Källerudd

Annons

Annons

– Han gjorde utflykter och tog kameran med och tog kort på de små byarna här runtomkring, och så bloggade han om det som hände på gästis, säger Annelie. 

Drömmen om att få göra något tillsammans hade makarna diskuterat länge och nu var de igång på riktigt.

– Jag hade också haft bröstcancer innan och under den perioden, när jag inte visste om jag skulle överleva, tänkte jag mycket på livets förgänglighet. Så det hade jag också med mig i bagaget när vi fattade beslutet om att ta över gästis, säger Annelie. 

De första åren gick det bra på Hammenhögs gästis och människor kom från olika håll för att besöka oss, berättar Annelie. Staffan höll i administration, marknadsföring och kontakterna utåt. Han lagade frukost och skötte pannan och klippte gräset. Annelie skötte rummen och matsalen medan sonen Jonas, som var nybliven kock, lagade maten. 

Började känna sig trött och hängig

Men under sommaren 2011 började Staffan känna sig hängig och började fundera på om det var något psykiskt. Kanske var han utarbetad? 

–  Han kände sig trött och han kände att han tappade lusten. Han tyckte inte längre att det var roligt, säger Annelie.  

– Då sa jag till honom: ”Du kan väl i alla fall gå till doktorn och ta lite prover?”, och så gjorde han det. 

På vårdcentralen fick de veta att Staffan hade högt blodtryck, men fler prover kunde de inte ta den dagen. 

–  Det var en fredag och då kunde de inte skicka några prover. Så han fick komma tillbaka till vårdcentralen på måndagen. Med sig hem fick han lite medicin för högt blodtryck.  

”Allt som kunde vara fel var fel”

Men på kvällen, när Annelie hade diskat färdigt och stängt Gästis, hade Staffans tillstånd förvärrats snabbt. Han låg i sängen med frossa och mådde mycket dåligt, berättar Annelie.  

– Och då åkte vi in till akuten i Ystad och där lade de in honom direkt. Alla värden var jättedåliga, säger Annelie.  

Bara några dagar senare kom beskedet. Staffan hade myelom, en typ av blodcancer som uppstår i benmärgen. 

– Det var en nitisk sköterska som tyckte att de var tvungna att ta benmärgsprov på honom och det var då de kom fram att det var myelom. Efter det blev han genast förflyttad till Lund.  

Cancerbeskedet kom som ett slag i magen, berättar Annelie. 

– Jag har en historia av att min mamma och pappa gick bort cancer och min syster också, två år innan Staffan... Tanken var ju inte att det var han som skulle få cancer, det var ju jag, säger hon. 

5 SEPTEMBER 2011: Första dagen på sjukan var inte slut än! På kvällen fick jag ett lungödem som var bland det jävligaste jag varit med om, alla kategorier.  

Skrivandet var som terapi

För att hantera beskedet och resan det innebar började Staffan skriva om sjukdomen. Till en början i samma blogg som handlade om gästis, men kände efter ett tag att han ville skilja på inläggen och öppnade därför en ny blogg med namnet ”Cancer i blodet”.  

– Jag tror att det var någon slags terapi för honom, att han mådde bra av att dela med sig och formulera sina tankar i skrift. Han sa det också själv, säger Annelie.  

Kapitlet ett i boken ”Cancer i blodet”.  (4 september 2011)

”Det kan vara riskabelt att gå med gamnacke för länge, gör man inte sin andel känner man sig väldigt osolidarisk mot de andra. Så visst, emellanåt uppsöker vi naprapater, osteopater och vårdcentraler, som alla andra. Jag bokade en tid på vårdcentralen i Borrby och försäkrade dem att det absolut inte gjorde något att jag fick vänta en dryg vecka på en läkartid. Jag skulle bara kolla mina värden som jag hört att folk i farten gör.”

Staffans sista önskan

– Den är seriös men inte tung. Det var hans sätt, att ha sitt goda humör och sin humor med sig hela tiden, säger Annelie.  

–  Och emellanåt var han ju ganska frisk. Det gick ju fyra år och några månader, från att han blev sjuk tills att han dog.  

Staffan blev 68 år innan han förlorade kampen mot cancern, men hans sista önskan kommer förhoppningsvis göra att hans tankar och humor lever kvar länge.  

– Han hade själv börjat skriva ut från bloggen och redigera, så det hade jag ju på datorn. När han sedan blev dålig och började prata om den här boken lovade jag honom att jag skulle göra mitt allra bästa för att få den utgiven, säger Annelie.  

Och hon höll sitt löfte. Boken ”Cancer i blodet” har nu blivit tryckt och går även att läsa som pdf-fil på Blodcancerförbundet hemsida. 

LÄS BOKEN (e-bok):  ”Cancer i blodet”

22 AUGUSTI 2015: ”Idag har jag ägnat mig åt att måla detta lilla huset. Det kändes helt fantastiskt, tillbaka till det bättre, som det var innan jag blev sjuk.”  

”Känner mig stolt” 

– De som har följt honom på bloggen tycker nog att det är roligt att ha en bok, för alla kanske inte har läst alla avsnitt utan bara följt honom lite emellanåt. Sedan hoppas jag att nya människor som drabbas kommer finna lite tröst, för det var många som själva var drabbade, eller anhöriga till drabbade som utryckte att de fann tröst av att läsa hans blogginlägg.  

– Jag tycker att det känns fantastiskt att jag har kunnat uppfylla hans sista önskan och jag tycker också att det är fantastiskt att man från Blodcancerförbundet har kämpat med att få det till en bok. Jag känner mig lite stolt, säger Annelie.  

Här kan du läsa boken direkt

Följ denna länk för att läsa boken redan nu i PDF-format:  Cancer i blodet (e-bok)