Fakta | Myelom

Myelom behandlas oftast med olika kombinationer av läkemedel

Vilken behandling en patient får vid multipel myelom avgörs utifrån patientens hälsostatus, ålder och vilka eventuella andra diagnoser hen lever med. Här kan du läsa mer om olika behandlingar vid myelom. Läkemedelsbehandling används endast vid symtomatisk myelom.


Mats Halldin, legitimerad läkare
Publicerad den: 2021-11-25
Författare: Mats Halldin, ST-läkare allmänmedicin och med. dr., medicinsk chef, Netdoktor
Sakkunnig: Maria Strandberg, specialist i internmedicin och hematologi samt verksamhetschef Medicin Närsjukvårdsområde Söder, Region Västernorrland

Annons

Läkemedelsbehandling 

Läkemedelsbehandling sätts endast in vid symtomatiskt myelom, eftersom det inte är någon överlevnadsvinst att behandla myelom utan symtom. Vid asymtomatiskt myelom brukar man avvakta med behandling.

Myelom har ofta ett långsamt förlopp och det finns flera typer av behandlingar. Vilken som väljs beror på flera olika faktorer, där de viktigaste är ålder (äldre eller yngre än 65-70 år) och allmäntillstånd, men även biverkningar och livskvalitet bör vägas in.

Få mejl när vi publicerar något nytt inom detta område

Det är vanligt med uppehåll i behandlingen när man fått bort så mycket som möjligt av myelomcellerna, med förnyad behandling om myelomet kommer tillbaka. Utvecklingen går nu emellertid mot längre behandlingstider eller att man undviker uppehåll – med lägre doser mellan de intensivare behandlingarna när patienten har symtom. På så sätt ökas överlevnaden och förbättras livskvaliteten, eftersom målet är att längre tidsperiod ska förflyta mellan de intensivare behandlingarna.

Behandlingen ges som en kombination av olika läkemedel, ofta trippelbehandlingar där tre preparat från olika grupper kombineras. Nedan följer de vanligaste läkemedelsgrupperna:

  • Kortison är ett hormon som i hög dos kan döda tumörceller, på liknande sätt som cytostatika. Ges som tabletter.
  • Cytostatika (”cellgift”) är läkemedel som stör celldelningen och därmed begränsas plasmacellernas tillväxt. Vid myelom ges cytostatika i form av tabletter, spruta eller dropp.

Immunmodulerande medel (IMID)

  • Talidomid är ett läkemedel som under senare år visats ha en cancerhämmande effekt. Talidomid ges oftast i kombination med kortison och cytostatika. Ges som tabletter.
  • Lenalidomid är en utveckling av talidomid. Förutom den cancerhämmande effekten stimulerar det kroppens immunförsvar. Tas som kapslar tillsammans med kortison.
  • Pomalidomid är en vidareutveckling av lenalidomid. Tas som kapslar tillsammans med kortison.

Proteasomhämmare

  • Bortezomib ges som injektioner i underhuden (subkutan) enligt ett särskilt schema och kombineras ofta med kortisontabletter.
  • Karfilzomib ges som droppbehandling i kombination med antingen lenalidomid och dexametason eller enbart dexametason till patienter som tidigare har fått minst en behandling.
  • Ixazomib kombineras med lenalidomid och dexametason och ges till patienter som fått minst en tidigare behandling. Tas som kapsel.

Annons
Annons

Monoklonala antikroppar

Dessa binder till myelomcellens yta och kan aktivera kroppens immunförsvar alternativt hämma signaler som tumörcellen är beroende av för sin överlevnad och tillväxt.

  • Daratumumab är ett läkemedel som ges till patienter som tidigare både fått proteasomhämmare och immunmodulerare. Ges som dropp/injektion i underhuden.
  • Elotuzumab ges i kombination med lenalidomid och kortison till patienter som fått minst en tidigare behandling. Ges som dropp/infusion.

Övrig läkemedelsbehandling

Bisfosfonater är en grupp läkemedel som motverkar nedbrytningen av skelettet och som används mot benskörhet. Medicineringen brukar påbörjas tidigt och ges vanligtvis i form av dropp/injektioner en gång i månaden, men kan också ges som dagliga tabletter. Syftet är att skydda skelettet på lång sikt och minska risken för benbrott och skelettsmärtor.

Vid behov ges även andra läkemedel mot de aktuella symtomen, till exempel smärtstillande, antibiotika vid infektioner, immunglobuliner vid täta infektioner och låga halter av de friska övriga immunglobulinerna, vätska samt rening av blodet om anhopning av antikroppar gör att det blir för tjockt.

Annons
Annons

Övrig behandling

Autolog stamcellstransplantation

Den effektivaste behandlingen för patienter upp till 65-70 år är en kombination av högdosbehandling med cytostatika och autolog stamcellstransplantation (det vill säga patientens egna stamceller används). Utöver ålder, avgör allmäntillstånd och eventuella andra diagnoser om en person är lämpad för denna behandling.

Innan högdosbehandlingen med cytostatika tas stamceller från blodet och fryses ner. Efter behandlingen återförs stamcellerna för att underlätta för de normala benmärgscellerna, som också påverkas av cytostatikan, att återhämta sig.

Allogen stamcellstransplantation

Allogen stamcellstransplantation innebär att man efter en intensiv cytostatikabehandling får stamceller från en frisk givare, vars genetik (eller mer specifikt proteiner på stamcellerna yta) matchar patienten – exempelvis kan ett syskon eller en nära släkting vara en bra kandidat.

Allogen stamcellstransplantation kan övervägas i vissa utvalda fall hos yngre patienter, eftersom risken för behandlingsbiverkningar vid denna typ av behandling är ökad jämfört vid autolog transplantation. 

Strålbehandling

När cancercellerna utsätts för radioaktiv strålning kan de inte längre föröka sig och dör så småningom. Vid myelom ges strålbehandling främst för att minska lokala smärtor i skelettet – samtidigt som tumören/myelomet krymper.

Strålbehandling är särskilt aktuellt för ryggraden om försvagad benvävnad hotar kollapsa och därmed orsaka allvarliga skador på ryggmärgen. 

Strålbehandlingen kan ge en del biverkningar som beror på att även friska celler skadas. Vanliga biverkningar är hudirritationer samt håravfall på de bestrålade delarna av kroppen.