Fakta | Leder & muskler

Stressfraktur


Uppdaterad den: 2013-01-30
Publicerad av: Mats Halldin, ST-läkare i allmänmedicin och medicine doktor, medicinsk chef, Netdoktor

Annons

Vad är en stressfraktur?

En stressfraktur, eller utmattningsfraktur, uppstår inte som följd av en akut skada men som resultat av överbelastning. Benet ifråga utsätts för tänjningar och böjningar under en längre tid och bryts till sist, på samma sätt som en metallstav kan brytas efter upprepade böjningar fram och tillbaka.

Stressfrakturen förekommer oftast bland idrottsutövare och motionärer och är kanske något vanligare hos kvinnor. Skenbenet (tibia) är den vanligaste lokalisationen för en stressfraktur, men även vadbenet (fibula) kan bli säte för en stressfraktur. Stressfrakturer är också vanliga i benen i foten, till exempel språngbenet (talus), båtbenet (naviculare) och mellanfotsbenen (metatarsalbenen). Stressfrakturer har en tendens att komma tillbaka, och cirka 60 % av personer med stressfrakturer har haft det förr.

Orsak

En stressfraktur orsakas vanligtvis av en konstant upprepad belastning som överskrider benets förmåga att reparera sig själv. Till sist slutar det med en bristning eller en fraktur.

Annons
Annons

De viktigaste orsakerna till stressfrakturer i underbenet eller foten är stor och långvarig belastning på hårt underlag (till exempel joggning på asfalt), otillräcklig stötdämpning i löpskorna eller för snabb ökning av träningsintensiteten. Hos vissa personer kan felaktig belastning göra det lättare att få en stressfraktur. Hårt tränande idrottskvinnor med ätstörningar, bortfall av menstruation och benskörhet löper ökad risk.

Idrottsutövare har en tendens att få en stressfraktur i samband med förberedande träning strax före stora tävlingar. Motionärer och soldater kan få en stressfraktur i samband med en snabb igångsättning av träning och marscher.

Diagnos

Typiskt för denna diagnos är en situation där man utan föregående skada får starka smärtor i ett avgränsat område i underbenet eller foten. Smärtorna förvärras genast vid försök att gå eller springa. Varje steg mot underlaget utlöser en tydlig och stark smärta.

Annons
Annons

På en vanlig röntgenbild ses en stressfraktur ofta först många dagar eller flera veckor efter att skadan uppstått. Vid misstanke om tillståndet görs en magnetkameraundersökning. Med hjälp av bilderna från den är det möjligt att ställa diagnosen tidigt i förloppet. Alternativt görs en isotopundersökning av underbenet/foten, men denna undersökning är inte lika träffsäker som den med magnetkamera.

Behandling

De allra flesta frakturer läker med hjälp av avlastning. Om man har en fraktur på skenbenet måste man avlasta i sex till åtta veckor – den första tiden med kryckor. Har man en fraktur på fibula måste man avlasta i fyra veckor, i början med kryckor. Samma avlastningsprinciper gäller även för andra platser med stressfrakturer. Bara i undantagsfall är det aktuellt att operera.

Smärtstillande mediciner som paracetamol kan användas vid behov den första tiden. NSAID-medel bör undvikas då de kan försena läkningen. Man får inte "testa" om frakturen har läkt tidigare än vad som sagts, eftersom detta ökar risken för återfall och längre läkningstid.

Läkningen av frakturen i foten kan ibland vara dålig, och därför väljer man ofta att gipsa dessa skador eller använda en ortos.

Om du är idrottsutövare och det är viktigt att du inte tappar för mycket av din kondition och styrka, bör du ägna dig åt alternativ träning under läkningsperioden. Konditionen kan du till exempel upprätthålla med hjälp av cykling eller roddmaskin. Styrketräning kan du hålla på med så länge du inte belastar underbenet.

Efter hand som tillståndet förbättras kan du långsamt och försiktigt öka belastningen på frakturen. Om det gör ont är det ett tecken på att belastningen ökas för snabbt. Uppträningen ska försiggå utan smärtor.

Det finns ingen vetenskaplig dokumentation som bevisar att elektrisk stimulering, pulsat ultraljud eller laserterapi har någon effekt vid stressfrakturer. Det finns dock rapporter om att pulsat ultraljud av låg intensitet (LIPUS) kan ha effekt.

Prognos och förebyggande behandling

Vid tidig diagnos och tillfredsställande avlastning, eventuellt immobilisering, läker de allra flesta stressfrakturer i underbenet. Nya frakturer vid senare tillfälle är dock inte ovanligt.

Förebyggande behandling är viktigt både för att undvika förstagångsfrakturer och för att undvika nya skador. De viktigaste åtgärderna är:

  • Använd stötdämpande skor.
  • Undvik omfattande träning på hårt underlag, och försök att variera typen av underlag så mycket som möjligt.
  • Ha tålamod och undvik alltför snabb ökning av träningsintensiteten.

Annons
Annons
Annons