Fakta | Leder & muskler

Patellofemoralt smärtsyndrom


Uppdaterad den: 2015-01-22
Publicerad av: Mats Halldin, ST-läkare i allmänmedicin och medicine doktor, medicinsk chef, Netdoktor

Annons

Vad är patellofemoralt smärtsyndrom?

Röntgen av knät

Patella betyder knäskål och femur betyder lårben. Syndrom betyder att tillståndet består av flera symtom och tecken. Patellofemoralt smärtsyndrom, som förkortas PFSS eller PFPS på engelska, karakteriseras av smärtor på framsidan av knät, i och kring knäskålen. Ett annat namn på tillståndet är främre knäsmärtsyndrom. I de flesta fall hittar man inget fel på knäleden vid röntgen och annan bilddiagnostik.

PFSS är det vanligaste idrottsmedicinska knäbesväret. Det drabbar oftast unga kvinnor och flickor, och särskilt lång- och medeldistanslöpare. Hos motionsjoggare är tillståndet vanligast i 40-årsåldern.

Orsak

Patella, knäskålen, är en del av den stora lårmuskeln (quadriceps) på framsidan av låret som sträcker ut knäleden. De fyra musklerna i quadriceps är fästa på överkanten av patella. Från den nedre delen av patella går en kraftig sena som är fäst framtill på övre delen av skenbenet (tibia). Denna sena heter patellarsenan. Patella bildar en led med nedre delen av lårbenet – patellofemoralleden. Patella flyttar sig uppåt och nedåt i ett smalt spår i lårbenet. Det är en mycket effektiv kroppsdesign eftersom när ben och fötter arbetar effektivt, flyttas knäskålen smidigt och bekvämt med varje steg. Men problem kan uppkomma när knäskålen flyttas ut ur detta spår och orsakar smärta. 

Annons
Annons

Överbelastning av leden mellan knäskålen och lårbenet är sannolikt den vanligaste orsaken till PFSS. I många fall tycks det bero på en försvagning av den del av quadricepsmuskeln som befinner sig på insidan av låret (musculus vastus medialis). En sådan försvagning kan komma efter att man till exempel haft inflammationer med vatten i knät.

Skador på brosket i samma led kan också vara en orsak. Det kan bero på efterverkningar av en direkt stötskada mot knäskålen eller ske till följd av långvarig överbelastning.

Flera faktorer kan ligga till grund för utveckling av PFSS via förändringar i patellas dragriktning – det vill säga att patella dras lite snett upp och ned i patellofemoralleden. Det kan också bero på medfödda felställningar i foten/fötterna som exempelvis plattfothet eller uttalad utåtvridning av foten i fotleden (pronation). Överbelastning av quadricepsmuskeln tycks vara en annan viktig faktor. Det kan till exemepl handla om hård träning som man inte är van vid, löpning på hårt underlag och att använda av skor med dålig stötupptagning. Knäledsskada kan också leda till PFSS.

Annons
Annons

Symtom

Huvudsymtomet är smärta i knät. Smärtan är lokaliserad bakom, kring eller nedanför knäskålen. Ibland känns smärtan även i knävecket. Smärtan är oftast dov och värkande men i vissa fall akut och kraftig. Smärtan förvärras vid gång eller löpning i utförbacke eller nedför trappor. Även att gå uppför trappor kan ge smärta. Att sitta på huk ökar smärtan och det gör oftast ont att resa sig efter att man har suttit med böjda knän. Ofta blir smärtan mindre vid måttlig aktivitet men ökar igen efter aktiviteten. I många fall kan smärtan utlösas av långa bil- och bussresor där man sitter helt stilla. Förutom smärta besväras många också av stelhet i knät, särskilt efter att ha haft knät böjt länge. Ostadighetskänsla i knät är också vanligt.

Tillståndet kan till en början drabba endast det ena knät, men efter hand brukar även det andra drabbas.

Diagnos

Diagnosen ställs efter sjukdomshistoria och undersökning av knät. Efter grundlig läkarundersökning av en kunnig läkare kan diagnosen i de flesta fall ställas med god säkerhet. I vissa fall behövs bilddiagnostik för att utesluta andra förklaringar till smärtorna.

Behandling

Avlastning och därefter systematisk träning är den viktigaste behandlingen. Läkemedel har ingen läkande effekt. Paracetamol och inflammationsdämpande läkemedel (NSAID-preparat) ges ändå ofta i början av behandlingen för att lindra smärtan.

Egenträning

Avlastning är det första steget i behandlingen för att lindra smärtan. Det handlar om att undvika rörelser eller aktiviteter som utlöser besvär. Exempel på detta är att sitta på huk, styrkelyft med djupa knäböjningar, löpning på hårt underlag, cykling med låg sadel, spänsthopp, ställningar med direkt tryck på knäskålen. Löpare bör minska löpdistansen till en längd som inte utlöser smärta. Det är också viktigt att använda skor som är lämpliga och ger ordentlig stötdämpning. Ibland kan skorna behöva kompletteras med inlägg, som kan provas ut i sportskoaffären. Cykling, simning eller att använda en elliptisk träningsmaskin kan fungera som alternativ för den som fortfarande vill kunna träna. Is eller andra metoder för nedkylning kan också dämpa symtomen. Värme rekommenderas vanligtvis inte.

Styrketräning av knästräckningsmuskeln på framsidan av låret har visat sig vara effektivt och likaså kan stretchning av knäböjningsmusklerna på baksidan av låret vara till hjälp. Att cykla med sadeln högre hjälper också.

Annan behandling

Ett lämpligt, individuellt anpassat rehabiliteringsprogram är den viktigaste behandlingsåtgärden och flera studier har visat att fysioterapi är effektivt vid PFSS. Programmet fokuserar på att korrigera snedbelastningar på knäskålen genom att till exempel stärka lårmuskeln eller lösa upp strama strukturer på utsidan av knäskålen. Fysioterapi för att träna upp eventuellt försvagad muskulatur på insidan av låret (musculus vastus medialis) kan vara verksamt hos många. Ultraljud kan bidra till att förbättra resultaten. Om ingen förbättring har uppnåtts efter cirka sex till tolv månader kan det bli aktuellt att överväga operation.

Tejpning av knäskålen antas kunna hjälpa till att korrigera eventuella snedbelastningar och lårmusklernas verkan på knäskålen. Resultaten från forskningen är dock delade. Att använda stödbandage och ortoser har inte heller med säkerhet kunnat visa effekt.

Operation görs i undantagsfall först efter att ett rehabiliteringsprogram har genomförts under sex till tolv månader utan resultat.

Prognos

I lindriga fall går tillståndet ofta över spontant utan någon form av behandling. Hos en del kan smärtsyndromet vara långvarigt och i undantagsfall blir det nödvändigt med en operation.


Annons
Annons
Annons
Annons
Annons