Nyckelbensfrakturer, komplikationer

Nyckelbensfrakturer är vanliga, särskilt hos barn och ungdomar. Över hälften av frakturerna inträffar hos barn under tolv år. 80 % av skadorna sitter i den mittersta tredjedelen, 15 % i den yttersta (distala) tredjedelen och 5 % i den innersta (mediala) tredjedelen. Nyckelbensfrakturerna kan uppstå som följd av direkta slag mot nyckelbenet, stöt mot axeln från sidan eller fallskador. Hos vuxna krävs en större kraft för att bryta nyckelbenet. Läkningen sker långsammare hos vuxna än hos barn, och risken för komplikationer är större.

Behandling av nyckelbensfrakturer

Nyckelbensfrakturer behandlas vanligtvis utan operation med armen i slynga under en kort period (konservativ behandling). Indikation för operation är vanligtvis om benet har blivit förkortat med mer än 15 mm, eller att det är ett avstånd på mer än 15 mm mellan frakturändarna, eller att det är en fraktur med fler än tre frakturdelar.

Felaktig sammanväxning (malunion) av frakturändarna – av varierande grad – kan uppstå hos upp till två tredjedelar av patienterna efter konservativ behandling, och vanligtvis är förkortning problemet. Utebliven läkning (nonunion) eller bildning av en falsk led (pseudartros) kan också uppstå hos cirka 5 % av patienterna, oavsett om de opereras eller inte. Kirurgisk behandling ger korrekt frakturläge efter ingreppet hos cirka 95 %.

Kvarstående besvär

Kvarstående besvär har rapporterats hos 5–30 % av patienterna efter konservativt behandlade frakturer. Det är oklart hur många av dessa som har behandlingskrävande besvär.

Om det har påvisats en förkortning på mer än 15 mm, rotationsfelställning eller betydande vinkelfelställning med framskjutande nyckelben, och patienten har väsentliga besvär i form av smärtor, svaghet, framskjuten axel, nedsatt rörlighet, domningar/stickningar i armarna eller kosmetiskt störande förändringar, är man mer benägen att genomföra en operation.

Möjliga komplikationer omfattar infektion (1–2 %), nervskada (plexusskada), utebliven läkning (5–10 %). Ingreppet utförs på ortopedkliniker som bedriver avancerad kirurgisk behandling av frakturer. Operationen innebär att det felläkta frakturen mejslas upp (osteotomi), korrektion av felställningen och fastsättning av den nya frakturen med plattor och skruvar (osteosyntes).

Det finns endast få studier med rapporter om resultaten av operativ behandling av felläkning, men svenska erfarenheter och små, publicerade studier tyder på generellt goda resultat. Risken för utebliven läkning/falsk led finns dock och anses vara ungefär dubbelt så stor som efter primär behandling av nyckelbensfrakturer (se ovan).