Benskörhet – egenbehandling

Fysisk aktivitet och motion

Alla människor, och särskilt personer som har benskörhet eller löper stor risk att drabbas av tillståndet, bör ägna sig åt varierad fysisk aktivitet som består av både motion och styrketräning.

Fysisk aktivitet, som till exempel regelbundna promenader, påverkar skelettet på ett positivt sätt. Benmassan och muskelstyrkan ökar och koordinationsförmågan förbättras. Effekten försvinner dock snabbt om man slutar att vara aktiv.

En stor fördel med promenader, utöver den direkta träningseffekten, är dessutom den tillförsel av D-vitamin som dagsljus kan ge. Den vanligaste orsaken till D-vitaminbrist är nämligen inte bristande intag i kosten utan för liten solexponering.

De högriskgrupper för D-vitaminbrist som finns i Sverige är utlandsfödda från Mellanöstern, Asien och Afrika samt äldre personer som inte kommer ut under sommaren.

Träning av balans och styrka är också viktigt både för att förebygga och behandla. Balansövningar minskar fallfrekvensen Ta gärna hjälp av en fysioterapeut för att få ett anpassat program att träna hemma eller i grupp på exempelvis ett gym. Rätt styrketräning med exempelvis vikter förebygger frakturer.

Studier visar att balansträning, utöver promenader, kan minska fallrisken radikalt hos äldre personer redan efter 50 timmars träning. Det kan exempelvis vara övningar att stå på ett ben utan att hålla i sig med händerna alternativt på två ben med fötterna tätt ihop.

Rökstopp

Ingen bör röka. Det finns en mängd goda skäl att sluta, däribland betydligt ökad risk för hjärt-kärlsjukdomar och cancer, väsentligt snabbare åldrande av huden, dålig kondition, dålig lukt och impotens. Genom passiv rökning utsätts medmänniskor för besvärande cigarettrök och ökad risk för allergi och astma. Rökning skadar även skelettet och leder till snabbare nedbrytning av benvävnaden. Rökning kan därför vara en direkt orsak till benskörhet och kan även förvärra tillståndet hos personer som redan har fått det.

Det är aldrig för sent att sluta röka. De positiva effekterna infinner sig snabbt, och efter en kort tid är risken för en rad sjukdomar betydligt reducerad.

Kost

Det är viktigt med en regelbunden och allsidig kosthållning. Kosten måste innehålla tillräckliga mängder av alla näringsämnen – särskilt kalcium och D-vitamin är viktigt. D-vitamin är nödvändigt för att kalcium ska kunna tas upp från tarmen och användas i skelettet.

Kalcium finns främst i mejeriprodukter, särskilt mjölk och hårdost. Vissa experter menar dock att vi bör äta mindre mejeriprodukter, bland annat eftersom de innehåller mycket mättat fett. Därför kan det ibland vara lämpligt att täcka delar av kalciumbehovet med hjälp av kalciumtillskott eller i kombination med D-vitamin. Dessa kan köpas receptfritt på apotek.

D-vitamin finns i fet fisk. Dessutom bildar kroppen D-vitamin när vi vistas i solen. En del personer, särskilt äldre människor med bristfällig kosthållning, har för lågt intag av D-vitamin. Dessa personer bör använda D-vitamintillskott. Forskning tyder på att ett bra D-vitaminintag förebygger fall hos äldre människor. D-vitamin med eller utan kalcium bör därför tas som fast tillskott till kosten hos äldre människor.

Fallförebyggande åtgärder och skydd mot frakturer

Många äldre människor besväras av dålig balans, ostadighet och falltendens. Detta är särskilt problematiskt hos personer med benskörhet, som har ett svagt skelett och därmed är extra utsatta för frakturer.

Förebyggande åtgärder mot fall kan vara att säkra god belysning, avlägsna lösa mattor och dörrtrösklar och att undvika att gå i trappor – samt att ta en daglig dos D-vitamin.

Särskilt utsatta och fallbenägna personer kan ha nytta av höftskydd för att förhindra höftfraktur.