Benskörhet – riskfaktorer
Hög ålder, slank kroppsbyggnad och arv är några riskfaktorer för benskörhet.
Ålder och kön
Den viktigaste riskfaktorn för att drabbas av benskörhet är hög ålder. Benmassan når sin maxnivå vid 20–30 års ålder och reduceras gradvis från cirka 40 års ålder. Alla får benskörhet om de uppnår tillräckligt hög ålder.
Kvinnor är mer utsatta än män. Det beror på att män har kraftigare benstomme än kvinnor och därför har större "reservkapacitet" när de blir gamla. Dessutom minskar produktionen av det kvinnliga könshormonet östrogen efter övergångsåldern. Östrogen stimulerar nybildningen av benvävnad, och östrogenbristen gör att förlusten av benvävnaden går snabbare. Kvinnor som kommer i övergångsåldern tidigt löper därmed ökad risk.
Arv och kroppsbyggnad
Lång och slank kroppsbyggnad ökar risken för benskörhet och frakturer, särskilt hos kvinnor. Smala människor har ofta mindre benmassa. Dessutom utgör kroppsfettet ett viktigt östrogenlager, vilket innebär att kvinnor med lite kroppsfett har lägre östrogennivåer. Detta gör att nedbrytningen av benvävnaden går snabbare.
Arv har också betydelse. Om någon i din närmaste familj har tillståndet innebär det ökad risk för dig.
Förekomsten av benskörhet är högre bland personer med europeiskt eller asiatiskt ursprung, och allra högst hos skandinaver.
Nyhet! Kunskapsbrev om myelom (benmärgscancer)
Få tolv kostnadsfria kunskapsbrev om myelom via e-post. Här kommer du att få information om olika behandlingsalternativ, nya forskningsrön och rättigheterna som patient.
Livsstil och miljöfaktorer
Rökning bidrar till utveckling av osteoporos. Detsamma gäller högt alkoholintag och ett stillasittande liv med lite fysisk aktivitet.
Kosten har betydelse. Undernäring eller felnäring med till exempel för lite kalcium och D-vitamin kan leda till osteoporos. För det mesta får man i sig tillräckliga mängder av dessa ämnen via en normal och varierad kost. De flesta experter är numera eniga om att stora mängder mjölk och mejeriprodukter inte motverkar benskörhet hos personer med en normal kosthållning. Dock har särskilt äldre människor ofta en dålig kosthållning. Då kan tillskott av kalcium och D-vitamin vara till hjälp.
Att vara sängliggande under längre tid, till exempel i samband med sjukdom, ökar nedbrytningen av benvävnaden och ökar risken för osteoporos.
Andra sjukdomar och användning av läkemedel
Det finns en rad olika sjukdomar som leder till benskörhet. De vanligaste är nedsatt funktion i könsorganen (till exempel avlägsnande av äggstockarna), hormonsjukdomar, benmärgssjukdomar, njursjukdomar, tarmsjukdomar med försämrat näringsupptag och reumatiska sjukdomar. Dessutom kan långvarig användning av vissa läkemedel leda till benskörhet. Det gäller bland annat kortisontabletter, höga doser tyroxin, läkemedel mot epilepsi, cellgiftsbehandling och långvarig behandling med heparin.
