Benskörhet

Benskörhet (osteoporos) upptäcks ofta i samband med en fraktur. Vanliga ställen för osteoporosfrakturer är ryggen, handled, överarm och höft.

Bisfosfonater är den rekommenderade behandlingen för de flesta patienter med benskörhet. Bisfosfonater hämmar nedbrytningen av benvävnad och ökar benmassan i ryggkotor, lårbenshals och lårben.

Benskörhet är en av de stora folksjukdomarna i Sverige. Risken är starkt kopplad till stigande ålder och livstidsrisken för en kvinna i Sverige att få en fraktur beroende på benskörhet är så hög som 50 procent och cirka 25 procent för män.

Benskörhet (osteoporos) är ett samlingsbegrepp för sjukdomstillstånd som har det gemensamt att skelettets innehåll av kalcium (kalk) har minskat. Detta innebär en minskad bentäthet och en ökad risk risken för att få frakturer (benbrott).

Benskörhet uppstår ibland hos kvinnor efter övergångsåldern då nivåer av östrogen sjunkit.  Långvarig användning av kortisontabletter är också en vanlig orsak.