Jag är en tjej som haft stora problem i många år. Började med självskadebeteende som 11åring, slog huvudet i väggen för att straffa mig själv, sedan fann jag anorexi som jag fortfarande romantiserar. Men den funkade inte länge då jag insåg att detta kommer leda till en plågsam död. Sedan började jag skära mig i handleder och överallt. Hjälpte hyfsat men ärren var inte så roliga. Så jag övergav det. Istället fann jag spriten som till och med gjorde mig nöjd med livet. Euforisk t.o.m. Så jag nöjde mig med den ett tag. Men till slut var ju inte den tillräcklig för den gav ju ett maximum påslag på den svåra ångest som egentligen är grundproblemet har jag kommit på nu, typ 15 år efteråt. Mitt problem är att jag skulle behöva medicineras för ångest med mediciner som funkar. Det skar sig i min kontakt med psykiatrin så dit går jag inte, jag litar inte på doktorer efter övergreppen på psykiatrin. Har en bra läkare men de är ju allmänläkare på vårdcentraler så de kanske skriver ut recept som funkar på normaldeppade personer utan svåra ångestproblem. Jag vågar inte fråga efter ångestdämpande som tar udden av det hela. Det har hjälpt andra på fötterna igen. Just nu är jag i ett läge där inget funkar.Jag behöver medicin för att få ett stopp på mitt destruktiva beteende. Bara för jag är beroende av sömnmedel så ska jag inte få annat än sockerpiller? Ångesten är värst på kvällen och därför hjälper sömnmedlet något. Det finns ju en anledning att jag behöver sömnmedel. Vore inte ångesten så svår skulle jag klara mig utan. Hur kan jag få hjälp att få rätt medicin?
Hej! Dina problem började tidigt, och du blev fort rätt avancerad mht sjävlskadebeteeden. Du säger även att du romantiserar anorexi, vilket jag tänker är bra och dåligt. Dåligt, då det inte gör dig mindre ängstladdad, snarare tvärt om - bra, för att det visar att du letar efter nya sätt att hantera din ångest. Som legitimerad psykolog har jag en inställning som säger att medicin hjälper och är viktig, men enbart som ett komplement till psykoterapi - där du får hjälp med att sortera och definiera din ångest, och prata om det som är svårt. Men än viktigare, du kan få konkreta sätt att bete dig när du få ångest som faktiskt lugnar dig och gör att du känner en större kontroll över dina ångestkänslor. Allt detta utan recept och de biverkningar som medicin ofta ger. Så jag vill omformulera din fråga till "Hur kan jag få hjälp med att få rätt behandling?". Du går till din husläkare, berättar om dina problem med självskador, alkohol osv, och understryker att du nu vill ha en behandling som på ett gjenomgripande sätt kan ge dig bättre livskvalitet. Du ber om å få en KBT-utbildat psykolog att prata med om dina problem, och har inte vårdcentralen det - har de ofta någon annan yrkesgrupp med KBT-kurs. Det är bättre än inget, så om du blir erbjudet det, tycker jag du ska säga ja. Och vara öppen! Min erfarenhet är att personer med mycket ångest har många förutfattade meningar och avfärdar hjälpare, metoder och teorier på löpande band. Om du på förehand lovar dig själv att ge terapi minst 6 veckor, göra de uppgifter du får osv. så kan du utvärdera effekten sen. Parallellt med detta kan det vara en bra idé att du får viss medicinering för att ångesten inte ska vara ett för stort hinder för terapin. Prata med din husläkare om det. Även sömn är viktigt om du ska jobba med din ångest på detta sättet. Så viss sömnmedicin kan även vara bra. Men jag vill understryka att det är din läkare som har din historik och känner dig, så han eller hon är den enda som kan ta beslut rörande detta. Ångest är en jobbig känsla, men den är inte farlig. Det du gör när du känner ångest, kan dock vara farlig. Så det är mycket motiverat att du tar tag i detta på ett genomgripande sätt - och sätta dig själv i centrum, och ta den hjälpen som finns oberoende av tidigare erfarenheter med psykiatrin. Om du är aktiv i din roll som patient, blir du mer en samarbetspartner till psykiatrin och du kan uppleva din situation mer positivt. Lycka till! Med vänliga hälsningar /Anne
