Hej. Jag är en kille på 23 år som har lidit av, så vitt jag kan bedöma utifrån vad jag har läst på Internet, i större eller mindre utsträckning, av depression sedan 17-årsåldern. Det har givit sig i uttryck, bland annat, genom genom svårighet att känna glädje, ett mycket lågt självförtroende, betraktar mig själv som värdelös, djupa skuldkänslor och beslutsångest. De flesta i min situation skulle troligen inte känna på samma sätt. Sedan 17-årsåldern har jag ibland känt mig sämre och ibland bättre men om man ser på det stora hela har mitt tillstånd gradvis försämrats. Jag begränsar här min sjukdomshistoria till det senaste året då jag alltmer avskärmat mig från familj och vänner. Även om jag vill umgås väger nackdelarna över, jag mår dåligt av att träffa andra framför allt därför att när jag sedan går igenom allt får jag svåra skuldkänslor och ser min ondska. I början av våren träffade jag ingen vän på fem veckor som längst. Jag mådde förstås mycket dåligt men mitt tillstånd var stabilt, jag levde på rutin, studerade, arbetade och tränade. Men i slutet av april förändrades mitt tillstånd drastiskt. Jag började träffa vänner i mycket större utsträckning, festa och dricka mer. Hela mitt känsloliv förändrades. Ibland kände jag mig lycklig, ibland fullkomligt förtvivlad och ibland vrede. Mestadels förtvivlad. Tanken på döden har funnits hos mig sedan 17-årsåldern och inte lämnat mig under mina bättre perioder men stärks kraftigt när jag förtvivlar. Under depressionen har jag mått mycket dåligt fast nu har läget blivit okontrollerbart. Jag kan inte längre kontrollera mig själv och bestämma vad jag ska göra, sinnesstämningen bestämmer allt. Förr var jag avtrubbad från min omvärld, nu omsluter jag den fullt ut men intar den sjukligt. Jag har förälskat mig, vilket så klart inte är onormalt, men väldigt farligt i min sinnesstämning. Under depressionen skulle en sådan känsla aldrig ha kunnat väckts hos mig. Sedan skolan har börjat har jag inte kunnat koncentrera mig på studier överhuvudtaget. Dessutom vet jag inte vad jag kan ta mig till när jag mår som sämst. Förr var jag deprimerad, nu vet jag inte vad, fast det är mycket värre. Jag vet inte vad som har hänt, men något måste jag göra nu för läget är okontrollerbart. Vad ska jag göra?
Tack för din fråga.
Jag ser ingen anlednig till varför du inte skall söka upp din husläkare, och berätta om dina problem. Han eller hon kan säkert bedöma grad av depression, och grad av andra bidragande orsaker.
Vänliga hälsningar
Anders Berntsson
Chefsöverläkare, psykiater.
