Jag har försökt att få hjälp, men vet vilket besvär det innebär för mina föräldrar, plus att jag kan inte säga hur jag känner. Ärligt talat vet jag hur det ligger till, det är för sent för mig. Jag är 16 år, troligtvis började jag min depression när jag var 12 år. Jag vill bara må bra, men samtidigt känns det som att jag inte vet vad det är längre. Jag har börjat tänka på om det är värt allt, jag kommer ju ändå aldrig bli frisk. Jag har fått diagnosen djup deprimerad, men går inte hos någon psykolog längre.
Hej!
Det är mycket nedstämda tankar du har som säkerligen inte heller är riktiga. När man är djupt deprimerad tänker man bara i "dystra färger". Jag är tämligen säker på att du i ditt nuvarande tillstånd tolkar värden och dina föräldrar på ett felaktigt sätt. Du ser allt genom dina "depressiva glasögon". På BUP, som du kan få hjälp av dina föräldrar att komma i kontakt med (eller genom skolkuratorn), finns den hjälp du behöver.
Hälsningar,
Jan Davilén
Överläkare, Psykiatriker
