Münchhausens syndrom

Vad är Münchhausens syndrom?

Ett tillstånd där en patient presenterar symtom som visar sig vara påhittade, falska. Patienten producerar alltså själv medvetet symtom och fynd som han/hon sedan ofta på ett dramatiskt sätt presenterar som ett problem för hälsovården. Münchhausens syndrom ger sällan någon ekonomisk sekundärvinst, men kan vara ett rop på uppmärksamhet. Patienten gör det inte för att komma undan någon konsekvens (till exempel militärtjänst) utan lider av ett djupt behov att vara sjuk. Det är ett tvång som kan bli så starkt att det får vederbörande att skada eller förgifta sig själv för att upprätthålla illusionen om en kroppslig sjukdom.

Richard Asher namngav tillståndet 1951. Han uppkallade syndromet efter Karl Friedrich Hieronymus, Baron Münchhausen (1720–1797). Detta var en man som reste vida omkring och blev känd för att berätta fantastiska och överdrivna historier om sitt liv.

Münchhausens syndrom by proxy är ett tillstånd där en vuxen simulerar eller skapar symtom hos ett barn för att kunna uppnå en sekundärvinst genom barnets hospitalisering. Tillståndet klassas som barnmisshandel och kan vara livshotande för barnet.

Münchhausens syndrom är ett sällsynt tillstånd. De flesta med syndromet är män. Förekomsten är högst bland unga till medelålders vuxna, men tillståndet finns beskrivet i alla åldrar.

Orsak

Vi känner inte till hur tillståndet uppstår. Vi vet att patienter med Münchhausens syndrom ofta har personlighetsstörningar, till exempel dålig impulskontroll, självdestruktivt beteende, borderline eller passiv-aggressiva personlighetsdrag eller -störningar. Kopplingen mellan personlighetsstörningarna och syndromet är oklar. Patienter med Münchhausens syndrom döljer det faktum att deras sjukdom är påhittad och de är anmärkningsvärt ovilliga att bli bedömda av en psykiater. De är slutna och svåra att skapa en god allians med.

Hur utvecklar sig tillståndet?

Typiskt för dessa patienter är att de går från den ena läkaren till den andra och från sjukhus till sjukhus. Symtomen och besvären ändras hela tiden och de har en oroande hög förekomst av självförgiftning och självskador för att kunna presentera en så "korrekt" sjukdomsbild som möjligt.

Bland kvinnor finns det en grupp som avviker från den typiska presentationen genom att upprepa en bestämd uppsättning symtom om och om igen. Dessa kvinnor verkar inte ha samma typiska personlighetsstörning som genomsnittspatienten med Münchhausens syndrom och har en stark tendens till att bilda personliga band till en särskild läkare eller grupp av läkare.

Sjukdomsbilden präglas av dramatiska framställningar av till synes allvarliga sjukdomar. Patienten uppger symtommönster som passar diagnoser nästan för perfekt och som framstår som en lärobokspresentation. Många av dessa patienter har varit föremål för upprepade utredningar och kirurgisk behandling för olika sjukdomar. Vid grundlig utfrågning om detaljer blir patienten påfallande vag och inkonsekvent.

Diagnos

Diagnosen misstänks då det ofta är påfallande stor skillnad mellan den dramatiska sjukdomsbeskrivningen och det faktum att patienten ofta verkar påfallande frisk samt att alla objektiva prover och undersökningar är normala.

Patienter med Münchhausens syndrom kan uppvisa alla möjliga kombinationer av symtom och tecken. I sina ansträngningar för att åstadkomma sjukhusinläggning, ingripande utredningar och omfattande åtgärder, kan dessa patienter simulera alla möjliga allvarliga sjukdomar som ger fysiska fynd och symtom.

För läkare innebär Münchhausens syndrom speciella utmaningar. Läkaretiken anger att man ta ska ta alla patienter på allvar och lyssna på patienten. Men här har vi en patientgrupp som försöker "lura" läkaren. Det är svårt för läkaren att avfärda det hela med att patienten bara "låtsas". Många av dessa patienter blir efter hand välkända inom vården, vilket kan göra det lättare att avslöja patienten. Men också patienter med Münchhausens syndrom kan bli sjuka på riktigt och då kan det vara lätt för vårdpersonalen att missa det.

Exempel på självorsakade symtom och tecken

• Patienten tar blodförtunnande medicin, insulin eller ämnesomsättningsreglerande läkemedel.
• Injektion av avföring under huden och därefter presentation av sår som inte läker.
• En patient satte in njurstenar (eller andra stenar) i blåsan med hjälp av en kateter.
• Vissa patienter spänner sig och skapar en "brädhård" mage för att få genomgå ett akut kirurgiskt ingrepp i buken.

Behandling

Den omedelbara hanteringen av patienten beror på sjukdomsbilden. Patienten måste som utgångsläge tas om hand som vilken patient som helst tills diagnosen har ställts. När misstanken om att det kan föreligga Münchhausens syndrom har väckts, kan det vara aktuellt att överväga tillsyn av eller remiss till psykiater. Detta går patienten ofta inte med på.

Dessa patienter är generellt ovilliga att genomgå behandling för det underliggande tillståndet (Münchhausens syndrom). Även om patienten skulle vara villig att ta emot hjälp, finns det ingen god behandling. Det saknas dokumentation för att psykiatrisk behandling skulle ha någon väsentlig påverkan på prognosen, men det finns enstaka studier som visar på god effekt av samtalsterapi, särskilt kognitiv terapi. Syndromets karaktär och dess sällsynthet omöjliggör kontrollerade behandlingsupplägg.

Prognos

Prognosen för patienter med Münchhausens syndrom är generellt dålig. Vi saknar god insikt i den psykologiska förklaringen till tillståndet.

Patienter med Münchhausens syndrom kan vidta extrema åtgärder för att simulera kroppsliga sjukdomar, vilket kan leda till verklig sjukdom. Ett exempel är att inta gifter och skadliga ämnen.