Forum Neuropsykiatriskt funktionshinder (NPF)


Får inte arbete och vardag att gå ihop

Hej!

Jag är en man på 39 år med diagnosen ADHD. Min ungdom var stökig och skolan gick inte bra alls. Betygen efter 9:ans årskurs var inget jag kunde använda mig av för att kunna studera vidare. Jag var aldrig "skoltrött", men frånvaron kom smygandes när jag hade såna svårigheter med inlärningen. På den tiden fanns det inte en tanke på varför jag hade såna problem. Synen på mig var nog att jag var ett "problembarn", som många andra. Det fungerade heller inte då jag blev satt i OBS-klass. Jag var väl för ung då för att inse allvaret i min situation och hade aldrig en tanke på att det var något fel på mig och kunde därför inte förklara varför jag var som jag var. Jag tyckte mest att alla hade en dålig attityd mot mig och mitt liv formades efter det synsättet.

Jag var alltid fysiskt aktiv, hade alla möjliga sporter som avlöste varandra under fritid/lov och raster. Från tidig morgon till sen kväll var det alltid full fart, till jag stupade i säng. Men allt som inte påverkade mig fysiskt sög musten ur mig efter bara någon timme.

Det var inte förrän långt senare i livet en utredning gjordes och jag började få lite svar kring min problematik.

Efter högstadiet ville jag börja arbeta istället för att försöka bättra mina dåliga betyg. Jag ville verkligen jobba, men av någon anledning klarade jag inte av att behålla ett heltidsarbete mer än något år. Sedan var jag så slutkörd att jag började komma och gå som jag ville, för allt jag ville göra var att vila. Jag smög undan på arbetstid för att ta powernaps i skrubbar, på toaletter och andra utrymmen. Det kunde ju bara sluta med sparken tillslut, och så har det varit i nästan hela mitt liv sedan dess. Att arbeta är något jag älskar och behöver, men av någon anledning klarar jag inte av ett heltidsarbete mer än något år.

De senaste åren har jag haft ett anpassat arbete på en plats för människor med olika sorters problem. Det har verkligen betytt mycket för mig. Där ser de till individens personliga behov och lägger upp arbetet efter en gemensam plan. Där finns också stöd iform av KBT, personliga samtal med terapeut och avslappningsövningar mm. Det har varit den bästa tiden i hela mitt liv.

Men efter två års heltidsarbete så tok-kraschade jag ändå. Jag lyckades ändå köra slut på mig själv, för av någon anledning kan jag inte hålla ett normalt tempo. När jag jobbar så är det full gas och allt stillasittande som fikaraster och lunchraster klarar jag inte av att hantera. Jag blir oerhört stressad av "slötid" och räknar sekunderna till det är dags att komma igång och arbeta igen. Det fungerar en tid, men sedan hoppar jag över dessa tillfällen för att jag hellre arbetar istället.

Mitt arbete är väldigt fysiskt och utan den konstanta stimulansen blir det outhärdligt stressigt mentalt. Jag längtar varje kväll efter nästa dag så att jag kan komma igång med arbetet igen. Problemet är bara att hemma så blir allting kaos istället. Och jag avskyr kaos och oreda, det stressar mig och sprider ut sig mer och mer. Tillslut har jag inte kolla på någonting längre. Tvätt, nycklar, räkningar, ekonomi... ja, allting blir tillslut ett så stort stressmoment att jag på något sätt inte kan få tid alls att varva ner. Då börjar det att påverka min ork mer och mer och sedan kommer den där kraschen som fullständigt raserar all min trygghet. Jag blir sjukskriven och är borta ett halvår innan jag börjar komma tillbaks mentalt igen.

Jag stör mig fruktansvärt på den situationen. Jag mår bra när jag sedan kommer igång igen och kan jobba på halvtid ett par månader innan jag sedan bestämmer mig för att gå upp till heltid. Intalar mig själv varje gång att den här gången blir allt annorlunda, men efter något års heltidsarbete så kommer kraschen igen.

Är det någon som känner igen sig i detta och finns det någon lösning på hur jag ska få allting att fungera?

Hej! Nej, jag känner inte igen mig, utan ville bara skicka mina sympatier till dig. Jag hoppas att någon som kan relatera till det du skriver svarar. Fortsätt kämpa, för du verkar ha rätt inställning till saker. Hälsningar KathW

Annons
Annons
Annons