Ändtarmsframfall
Svårt att förstå din journal eller ett undersökningssvar?
Vi hjälper vi dig genom att översätta och förklara det du vill veta – personligt, anonymt och kostnadsfritt. Så att du ska kunna bli ännu mer delaktig i din vård.
Utbildning och patientundersökning: Lär dig mer om tarmsjukdomarna ulcerös kolit och Crohns sjukdom på bara 10 minuter »
Vad är ändtarmsframfall?
Ändtarmsframfall (rektalprolaps) innefattar analprolaps och rektalprolaps.
Ändtarmsframfall omfattar tarmens alla lager.
Man skiljer mellan analprolaps och rektalprolaps:
- Analprolaps innebär att slemhinna från analkanalen och eventuellt den nedersta delen av ändtarmen kommer ut genom analöppningen. En analprolaps kan sticka ut 1–2 cm.
- Rektalprolaps innebär att en större del av ändtarmen – alla lager i väggen – kommer ut. En rektalprolaps kan vara upp till 10 cm lång.
Symtom och tecken
Rektalprolaps är i allmänhet ett mer plågsamt tillstånd än analprolaps.
Symtomen består i att patienten märker att en del av slemhinnan/tarmen kommer ut ur analkanalen vid toalettbesök eller i andra situationer då trycket i buken ökar, till exempel när man hostar, sitter på huk eller står under längre tid.
Vanliga symtom är:
- Obehag.
- Lättblödande slemhinna.
- Läckage av avföring.
- Ömhet och klåda i området kan uppstå på grund av problem med att hålla området rent.
Hos personer med ändtarmsframfall kan avföringsmönstret förändras och vissa kan inte hålla igen vare sig gaser eller avföring - de får analinkontinens. Detta är en situation som minskar livskvaliteten och kan leda till social isolering.
Orsak
Orsaken till ändtarmsframfall är en svaghet i tarmväggen i kombination med högt tryck i ändtarmen.
Förstoppning ökar mottagligheten för tillståndet. Det finns också släkter där tillståndet är vanligare och drabbar då framförallt unga personer i övre tonåren. Många av patienterna har dessutom hemorrojder, det vill säga utbuktningar på blodkärl i området.
Andra faktorer som ökar mottagligheten för rektalprolaps är om man är kvinna och har fött barn vaginalt. Risken ökar vid flera födslar, fosterskador, tidigare bäckenoperation, kronisk förstoppning, kronisk diarré och störningar i bäckenbottenmusklerna.
Diagnos
Läkaren kartlägger symtomen och besvären i anamnesen (sjukdomshistorien) och undersöker även området runt analöppningen. Framfallet kan vara tydligast när den drabbade står eller sitter på huk.
Om det blir aktuellt med operation kan ytterligare undersökningar som röntgen, endoskopi och tryckmätningar bli relevanta.
Behandling
Analprolaps
Vid analprolaps bör man undvika aktiviteter som ökar trycket i ändtarmen, bland annat att bära tungt och att krysta mycket när man sitter på toaletten. Förstoppning kan behandlas med rikligt vätskeintag, fiberrik mat, goda toalettvanor och eventuellt avföringsmedel. Om slemhinnan kommer ut vid tarmtömning, kan det hjälpa att försiktig putta in den på plats med hjälp av toalettpappret.
Analprolaps kan försöksvis behandlas med hydrokortisonsalva. Vid uttalade besvär kan det vara aktuellt med kirurgisk behandling.
Rektalprolaps
Rektalprolaps bör opereras eftersom besvären annars ökar efter hand. Olika kirurgiska metoder används.
En typ av ingrepp som företrädesvis utförs på äldre personer är att avlägsna den "överflödiga" delen av slemhinnan.
Hos yngre människor är det vanligtvis att föredra att göra rektopexi vilket innebär ett kirurgiskt fastsättande av ändtarmen invid bukhålan eller bäckenet. Dessa personer har en mindre uttalad prolaps och kraften i slutmuskeln är tillfredsställande. Operationen utförs vanligen genom ett laparoskop, en så kallad titthålsoperation.
