Vattkoppor (varicellae)
Fakta | Infektion

Vattkoppor (varicellae)

Vattkoppor uppstår till följd av en virusinfektion. Symtom är ofta kliande, röda hudutslag med vätskefyllda blåsor. Hos barn är det i regel en ofarlig sjukdom.


Uppdaterad den: 2020-01-08
Publicerad av: Mats Halldin, ST-läkare i allmänmedicin och medicine doktor, medicinsk chef, Netdoktor

Annons

Vad är vattkoppor?

Vattkoppor är en barnsjukdom som ofta ger feber och utslag och som orsakas av varicella zoster-viruset (VZV). Vattkoppor är den mest smittsamma av alla barnsjukdomarna. Oftast finns det andra i närmiljön som också har varit eller är sjuka.

Vattkoppor är ett mycket vanligt tillstånd och förloppet är vanligen lindrigt hos för övrigt friska barn. De flesta barn får sjukdomen i småbarnsåldern och får då bestående antikroppar i blodet vilket gör att de inte kan få sjukdomen igen. Vid fyllda 15 år har över 95 % antikroppar i blodet mot viruset, vilket talar för att de allra flesta då redan haft infektionen. Sjukdomen uppträder också hos vuxna, men är mycket ovanligare. Förekomsten är lägre i subtropiska och tropiska områden.

Symtom

Vattkoppor

 

Annons
Annons

Inte alla får symtom eller utslag vid en infektion med VZV. Av de som får symtom är kan sjukdomen börja med lätt feber, huvudvärk och trötthetskänsla. Utslagen kan komma först efter en till två dagar. Feber och sjukdomskänsla är mest framträdande hos vuxna, barn påverkas ofta inte så mycket.

Utslagen börjar ofta på bröstet och ryggen och sprider sig sedan till ansiktet och hårbotten. Armarna och benen kan också få utslag men vanligen mindre. Antalet fläckar på huden varierar från några få till flera hundra. Utslaget kan ge en besvärlig klåda.

Hudförändringen börjar som en liten röd fläck som, efter några timmar, blir till en liten blåsa med klart innehåll. Innehållet kan så småningom bli grumligt. Efter ett par dagar bildas en skorpa som sedan faller av. Vanligen har de enskilda fläckarna kommit olika långt i utvecklingen. Det kan även förekomma utslag på munnens slemhinna. 

Annons
Annons

Orsak

Orsaken till sjukdomen är ett virus som heter varicella zoster-virus (VZV). Sjukdomen smittar mycket lätt via droppsmitta, vilket innebär att viruset finns i saliv och att det sprids tillsammans med de små salivdroppar som slungas ut när man hostar eller nyser. Nästan alla i Sverige blir smittade så småningom. Det tar ungefär två veckor från att man smittas till dess att symtomen kan bryta ut. Viruset förökar sig i kroppen efter att man har smittats och tar sig senare till huden där det kan leda till ett utslag som man kallas för vattkoppor.

Vattkoppor smittar ungefär en till två dagar innan utslagen uppträder och så länge det kommer nya utslag. Oftast uppstår nya utslag i ungefär en veckas tid. Smittrisken upphör när alla utslagen har torkat in. 

Diagnos

Diagnosen ställs med hjälp av de typiska utslagen och symtom som hör till sjukdomen. Det är ofta lätt att känna igen utslaget som vattkoppor. 

I vanliga fall behövs inga andra prover. I tveksamma fall kan blodprover eller virusdiagnostik utföras. 

Behandling av vattkoppor

Vattkoppor behöver ingen särskild behandling hos de allra flesta eftersom sjukdomen är självläkande.

  • Vid feber och sjukdomskänsla kan man använda paracetamol för att lindra symtomen. Läkemedel som ibuprofen och acetylsalicylsyra (aspirin) bör inte ges till barn med vattkoppor, eftersom de kan ge en högre risk för komplikationer.
  • För att lindra klådan kan man prova alsollösning eller kylbalsam som finns att köpa receptfritt på apoteket. Om klådan är mycket uttalad kan man testa antihistaminer (allergimedicin) som kan ha god effekt mot klådan. De flesta sådana läkemedel är receptfria men vissa beredningsformer (flytande läkemedel, tabletter som faller sönder i munnen) kräver recept.

Inga läkemedel används mot själva viruset hos barn och unga som är friska i övrigt. Vattkoppor kan vara en svårare sjukdom om man får den som vuxen. Därför rekommenderas behandling med virushämmande läkemedel hos alla vuxna patienter. För personer med nedsatt immunförsvar, hos gravida och hos vissa nyfödda barn kan det bli aktuellt med behandling med virushämmande läkemedel (såsom aciklovir).

Det är svårt att undvika smittspridning, eftersom viruset kan sprida sig innan symtom uppstår. Det är dock särskilt viktigt är det att undvika kontakt med personer med nedsatt immunförsvar, höggravida och nyfödda barn eftersom de kan få en allvarligare form av vattkoppor. Hos vissa personer med nedsatt immunförsvar, till exempel personer med blodcancer, kan man ge behandling med mänskliga antikroppar när personen har varit utsatt för en smittrisk. 

Vaccin

Det finns ett vaccin mot vattkoppor som kan ges till vissa grupper. Det kan till exempel vara personer som har en hög risk för allvarlig sjukdom om de får vattkoppor, personer som vill bli gravida som aldrig haft vattkoppor förut och närstående eller vårdpersonal som tar hand om personer med hög risk för en allvarlig form av vattkoppor. Vaccinet ingår inte i det ordinarie vaccinationsprogrammet i Sverige.

Vaccinerade kan få en lindrig form av vattkoppor efter några veckor. Om de får vattkoppor är det vanligen färre än 50 vattkoppor jämfört med cirka 500 hos ovaccinerade. Risken för komplikationer är också mindre.

Prognos

För barn är vattkoppor i regel en ofarlig sjukdom. Hos barn med en annan allvarlig underliggande sjukdom eller vuxna kan vattkoppor däremot ge ett allvarligt sjukdomsförlopp.

Komplikationer kan bestå av bakteriella infektioner av huden, såsom rosfeber eller svinkoppor. Hos vuxna kan det uppstå en lunginflammation. Vissa barn kan få påverkan på lillhjärnan, vilket leder till gångsvårigheter, kräkningar och sluddrigt tal. Lyckligtvis är prognosen av det sistnämnda god. 

Vattkoppor kan i mycket sällsynta fall smitta från mor till foster, särskilt när mamman har blivit smittad under första delen av graviditeten. Man räknar med att det finns cirka 2 % risk för fosterskador vid vattkoppor hos modern före den 20:e graviditetsveckan. Risken för att ett nyfött barn smittas vid förlossningen är störst om mamman får sjukdomen en vecka innan till en vecka efter förlossningen. Oftast behövs då aktiv behandling. 

 

Även om de flesta bara får vattkoppor en gång stannar viruset kvar i kroppen resten av livet. Ibland kan det aktiveras igen och orsaka sjukdomen bältros (herpes zoster).


Annons
Annons
Annons