Fakta | Infektion

Harpest

Harpest är en infektion hos gnagare som också kan smitta till människor.

Uppdaterad den: 2019-09-09
Publicerad av: Mats Halldin, ST-läkare i allmänmedicin och medicine doktor, medicinsk chef, Netdoktor

Annons

Vad är harpest?

Harpest är en så kallad zoonos, det vill säga en sjukdom hos djur som också smittar till människor. Harpest kallas på fackspråk för tularemi. Det är en sjukdom som beror på infektion med bakterien Franciscella tularensis. Ofta har patienten haft kontakt med gnagare, till exempel mus, lämmel, eller fästing i ett område där sjukdomen förekommer.

Tiden från det att smittämnet kommer in i kroppen till dess att sjukdomen utvecklas är oftast tre till fem dagar, men sträcker sig från 1 till 21 dagar.

Infektionen kan förlöpa utan symtom. Sjukdomen startar vanligtvis akut med feber, frossa, huvudvärk, trötthet och illamående. Sjukdomen visar sig därefter vanligen som en halsfluss med tydligt svullna körtlar på halsen eller som ett sår i huden som inte läker och med svullnad i en av de närmaste lymfkörtlarna, till exempel i armhålan om såret sitter på handen eller armen.

Annons
Annons

Sjukdomen kan också visa sig som en lunginflammation eller eventuellt som en maginfektion. I vissa fall föreligger bara feber och allmänsymtom utan lokala infektionstecken.

Förekomst

I Sverige är det vanligtvis mellan 400–600 fall per år. Under 2019 har antalet anmälningar varit ovanligt hög, med sjukdomsfall framförallt från Dalarna, Gävleborg, Örebro, Västerbottens och Norrbottens län.

Orsak

Harpest är en infektion hos kaniner och harar eller smågnagare som lämlar och möss. Människor kan smittas på tre olika sätt:

Annons
Annons
  • Vid direktkontakt med gnagare eller deras avföring.
  • Indirekt via förorenat dricksvatten.
  • Insekter som myggor och fästingar kan bära med sig smittämnen som de överför till människor vid stick eller bett:
    • Smittöverföring mellan människor har aldrig setts

Lokala utbrott har oftast berott på att människor druckit av vatten som inte desinficerats och där det har legat döda djur eller vatten som förorenats av smittade djur. Smitta kan även förekomma vid inandning av bakterier, till exempel vid avlägsnande av gnagaravföring i dammiga miljöer. Sjukdomen är ofta vanligare vissa år och i vissa områden med stora mängder gnagare ("gnagarår", "lämmelår").

Hur diagnostiseras harpest?

Anamnesen varierar från den typiska med långvarig feber, böldbildning i huden eller halsfluss och svullna lymfkörtlar till ett förlopp helt utan symtom. Vid en läkarundersökning hittas ofta ömma och förstorande lymfkörtlar, som det kan ha bildats var i. Vid alla varianter av sjukdomen kan det föreligga förstorad mjälte, utslag, muskelsmärtor och matthet.

Prover från infekterad vävnad eller prover från miljön kan leda till en snabb diagnos. Även blodprov för påvisning av antikroppar mot bakterien bekräftar diagnosen, men det kan ta upp till sex veckor innan antikroppar i blodet kan påvisas.

Profylax

Sjukdomen kan i många fall förhindras genom att förebygga smitta. Brunnar ska vara täta, så att gnagare inte kan ta sig in. Vid misstanke om förorenat vatten kan bakterien avlägsnas genom att koka vattnet. Också vatten från smältande snö kan vara förorenat. Avföring från gnagare bör inte sopas upp torr utan tvättas bort med fuktiga redskap. Undvik kontakt med sjuka eller döda harar och smågnagare och undvik att bli slickad av hundar och katter som kan ha varit i kontakt med döda eller sjuka djur.

Behandling

Infektionen behandlas effektivt med antibiotika, ciprofloxacin rekommenderas. Vanligt penicillin har ingen effekt. Förbättringen kommer snabbt och de flesta blir helt friska.


Annons
Annons
Annons