Fakta | Infektion

Hakmask


Uppdaterad den: 2019-03-31
Publicerad av: Mats Halldin, ST-läkare i allmänmedicin och medicine doktor, medicinsk chef, Netdoktor

Annons

Vad är inälvsmaskar?

Inälvsmaskar är en grupp parasiter som orsakar infektion hos människor genom kontakt med parasitägg och -larver. Dessa överförs via jord och gödsel. Parasiterna trivs i varm och fuktig jord i världens tropiska och subtropiska länder och är sällsynta i Sverige. När dessa maskar har kommit in i en människa, kan de leva i flera år i mag-tarmkanalen.

Tre typer av inälvsmaskar dominerar. Det är spolmask (ascaris), piskmask (trichuris) och hakmask. Dessa masktyper förekommer ofta tillsammans och framför allt många barn är kroniskt infekterade med alla tre inälvsmaskarna.

Även om dessa infektioner är sällsynta i Sverige och Skandinavien, så är de mycket utbredda i utvecklingsländer. Experter tror att mer än en miljard människor är smittade med minst en maskinfektion.

Annons
Annons

Vad är hakmask?

Hakmask (hookworm) består av två huvudtyper med de latinska namnen Ancylostoma duodenale och Necator americanus. Hakmasken är som vuxen cirka 1 cm lång. Hakmaskinfektion förekommer både hos barn, vuxna och äldre. Människan är den enda värden för hakmask.

Hakmasklarver kan antingen tränga genom huden eller i sällsynta fall sväljas ner tillsammans med mat eller vatten. Larverna fäster sig i den övre delen av tunntarmen där de utvecklas till vuxna, könsmogna maskar. Maskarna suger blod där de fäster sig. Blodförlust beror på antalet maskar.

Med tiden kan det uppstå blodbrist (anemi). Larverna kan också tränga igenom oskadad hud och märkas som röda, kliande svullnader på huden. 

Annons
Annons

Hakmaskens livsförlopp

Efter parning producerar varje honmask tusentals ägg varje dag. Ägg passerar ut med avföringen och måste falla på varm, fuktig jord för att omvandlas till infektiösa smittsamma larver. Larverna kan överleva i timmar till en vecka, beroende på miljön. Efter att ha trängt igenom huden flyttar larverna med blodflödet till de små blodkärlen i lungorna, där de bryter sig in i lungblåsorna (alveolerna) och med hjälp av luftvägarnas flimmerhår flyttas de uppför andningsvägarna via bronkerna och luftstrupen till svalget. Efter att ha blivit nedsvalda, når de slemhinnan i den övre delen av tarmen, där de fäster sig på väggen. Här mognar de och utsöndrar ägg i fem–nio veckor. Vuxna maskar lever ett–fem år.

Symtom

Om antalet vuxna hakmaskar är litet finns det i regel inga symtom. Vid större mängder maskar kan det uppstå både akuta och kroniska besvär. Tidiga symtom som ofta inte registreras är utslag och luftvägssjukdomar. Utslagen är kliande, röda, något svullna fläckar där larven har trängt in i huden. Lungsymtomen är övergående episoder av hosta, astma, feber eller blodblandad upphostning.

Tarmsymtom är ovanliga, och kommer i sådant fall i ett senare och mer kronisk förlopp. Då är problemen oftast minskad aptit. diarré, obehag i magen. Utveckling av blodbrist ger trötthet och blekhet.

Diagnos

Omfattningen av maskinfektionerna kan variera från några få maskar till betydande mängder. Diagnosen ställs genom att man i mikroskop kan se hakmaskens ägg i avföringen.

Behandling

Målet med behandlingen är att döda maskarna och försöka minska spridningen av dessa i befolkningen. Behandlingen består i att ge maskkurer samt att förbättra de sanitära förhållandena. Internationellt används två läkemedel, mebendazol och albendazol.

Vanligtvis ges en tablett på 100 mg två gånger per dag i tre dagar, men behandlingen kan förlängas eller kontrolleras vid särskilda fall. Ibland upprepas kuren efter två veckor. Behandlingen är effektiv till 70–90 %, men bör inte tas av gravida kvinnor. Det råder också viss osäkerhet när det gäller användning hos barn under två år.

Vid en massbehandling i ett samhälle kan enkeldoser på 500 mg ges, vilket ger utläkning i 40–75 %. I starkt sjukdomsinfekterade områden rekommenderas regelbundna maskkurer till skolbarn så att omfattningen av maskinfektioner hålls under det som utlöser sjukdom ("deworming").

Prognos

Om diagnosen ställs innan allvarliga komplikationer uppträder hos dem som är starkt infekterade, ser man fullständig utläkning efter behandling. I svårt drabbade områden ser man tydliga sammanband mellan kroniska maskinfektioner och tillväxt- samt utvecklingshämning hos barn. I många delar av världen är upp till 80 % av invånarna infekterade. Kraftigt infekterade barn kan vara undernärda, tillväxthämmade, intellektuellt eftersatta, och ha inlärningssvårigheter. Inälvsmask är en av världens vanligaste orsaker till fysisk och mental tillväxthämning. Sådana infektioner kan också öka mottagligheten för andra infektioner som malaria, tuberkulos och hiv-infektion. Att få bort maskarna från både enskilda individer och samhällen antas att ha en betydande inverkan på folkhälsan i dessa länder.

I samhällen där man gjort massbehandlingar infekteras 80 % på nytt efter cirka 3 år. Det visar behovet av regelbundna maskkurer.


Annons
Annons
Annons