Fårkoppor (orfvirussjukdom)

Vad är fårkoppor?

Tillståndet kallas också orfvirussjukdom eller ecthyma contagiosum. Fårkoppor är en virussjukdom som är utbredd bland får och getter och som även kan överföras till människor. Renar har också rapporterats kunna överföra sjukdomen. Viruset kan överföras till människor (kallas då en zoonos) efter kontakt med ett sjukt (infekterat) djur eller smittbärande avfall från djuret. Fårkoppor är främst en hudsjukdom, men ibland påverkas även lymfkörtlarna och de svullnar upp. Det uppstår rödaktiga knutor på handryggen, fingrarna och/eller underarmen. Såret läker spontant inom loppet av cirka 35 dagar.

Fårkoppor är vanligast bland lantbrukare och andra personer som hanterar får, lamm och getter. Tillståndet är förhållandevis välkänt i dessa yrkesgrupper, och många struntar i att söka vård när de får en infektion.

Orsak

Sjukdomen orsakas av en infektion med orfvirus som tillhör gruppen Parapoxvirus, som också inkluderar falska kokoppor (mjölkarknutor). Inkubationstiden, det vill säga tiden från det att du smittas tills utbrottet kommer, är tre till sex dagar men kan också vara så lång som 14 dagar eller mer.

Viruset är motståndskraftigt och klarar ofta fysisk skada. Det kan överleva under vintermånaderna på stängsel, i mattråg och i lador. Orfviruset överförs vid direkt kontakt. Människor får infektionen från kontakt med infekterade djur, kadaver eller smittbärande avfall. Det sker ingen överföring till kor, och det uppges att smittöverföring inte sker mellan människor. Detta är emellertid fel: Det finns fall av smitta mellan människor.

Tillståndet är vanligast bland personer som vallar boskap, veterinärer och lantbrukare som flaskmatar små lamm. Slaktare och personer som hanterar kött kan också bli infekterade. Personer som har öppna sår på händerna eller en kronisk hudsjukdom löper ökad risk att smittas.

Hur yttrar sig sjukdomen?

Fårkoppor uppstår främst hos personer som har varit i kontakt med infekterade djur, oftast får och getter. Tillståndet uppträder vanligen som små knutor på nagelsidan av pekfingret en vecka efter kontakt med ett infekterat djur eller smittbärande avfall. Låggradig feber kan förekomma men går vanligen över inom 3–4 dagar.

Fårkoppor uppträder som en ensam knuta eller som några få knutor på fingrarna, händerna eller underarmarna. Det finns också rapporter om fall av fårkoppor i ansiktet. Utbrottet börjar som en liten, fast, blå till röd knuta som växer och bildar en blodfylld, varig blåsa (pustel) eller blemma (bulla). Blemman kan ha en skorpa i ett nedsänkt centrum. Fullt utvecklade fårkoppor är typiskt 2–3 cm i diameter, men de kan bli 5 cm i diameter. Såret är ofta ömt och blöder lätt. Stora fårkoppor har beskrivits hos personer med nedsatt immunförsvar och patienter med atopisk dermatit.

Infektionen genomgår sex olika stadier, och varje stadium varar i cirka en vecka. De olika stadierna innebär att fårkopporna ändrar utseende under den period som sjukdomen varar.

Diagnos

Diagnosen är som regel lätt att ställa. Kombinationen av ett yrke som innebär kontakt med potentiellt smittade djur och typiska utslag är det vanligaste. Blodprover kan tas för att bekräfta diagnosen, men det är i regel inte nödvändigt.

Behandling

Fårkoppor är en självbegränsande sjukdom, men symtomlindrande behandling med fuktiga bandage, lokala antiseptika och immobilisering av fingrarna kan vara till hjälp. Komplicerande bakterieinfektioner är ovanliga och måste behandlas med lokala eller systemiska antibiotika (tabletter). Allvarliga utbrott hos personer med nedsatt immunförsvar kan behandlas med antiviral behandling.

Stora utbrott eller knutor som blir bestående kan tas bort med kirurgi. Sådan behandling är dock sällan aktuell.

Förebyggande åtgärder

Den viktigaste åtgärden är användning av skyddshandskar samt god handhygien hos personer som hanterar riskdjur. Var särskilt uppmärksam om du har sår eller utslag på händerna – då är risken stor att bli smittad.

I andra länder i världen kan djur vaccineras var sjätte till åttonde månad. Veterinärvacciner mot orfvirus innehåller outspätt, levande virus och syftet är att uppnå en kontrollerad infektion. Det betyder dock att direktkontakt med nyligen vaccinerade djur innebär en smittrisk för människor.

Så snart ett djur är infekterat bör det isoleras. Människor som är smittade med orfvirus behöver inte isoleras, men direktkontakt med såren kan överföra smittan till en annan person, särskilt om sårvätskan kommer in i ett sår hos den friska personen. Såren bör därför läggas om med jämna mellanrum. Personer med nedsatt immunförsvar eller kronisk hudsjukdom bör undvika kontakt med sjuka djur eftersom de löper högre risk för att bli smittade.

Prognos

Tillståndet går över av sig självt utan ärrbildning inom loppet av tre till sex veckor.