Lichen planus
Vad är lichen planus?
Lichen planus eller lichen ruber planus är en vanligt förekommande, långvarig och ofta kraftigt kliande hudsjukdom.
Lichen planus i huden är den vanligaste formen. Slemhinneförändringar förekommer hos upp till 65 % av patienterna med lichen planus i huden. Tillståndet är ganska vanligt och förekommer hos 0,3–4 % av befolkningen. Sjukdomen drabbar medelålders kvinnor oftare än män.
Symtom
I det tidiga förloppet präglas sjukdomen av små, kantiga, platta hudförändringar. Typiska platser där hudförändringarna uppträder är undersidan på underarmarna, låren, underbenen och områden runt svansbenet/sätet.
Typiska drag vid hudutslag:
- Ofta kraftig klåda.
- Från några mm upp till 1 cm stora, platta hudförändringar.
- Förändringarna uppträder ofta i små grupper.
- Färgen är gråaktigt röd och violett, med glatt och blank yta.
Det är också vanligt att slemhinnorna angrips. Detta visar sig oftast på insidan av kinderna och i munhålan. Karakteristiska drag vid slemhinneförändringar:
- Vita fläckar och ränder som kan utveckla sig till områden med sårbildning.
- Slemhinneförändringar kan vara det enda tecknet.
- Yttre könsorgan hos kvinnor samt ollonet på män kan också angripas.
- Även nagelförändringar kan noteras med längsgående streck hos 10 % av patienterna.
Orsak
Mycket tyder på att sjukdomen beror på en onormal immunreaktion, en autoimmun (immunförsvaret angriper kroppens egna vävnad) sjukdom som kan utlösas av en virusinfektion. Vissa läkemedel har också visat sig kunna utlösa lichen planus.
Diagnos
Sjukdomen börjar vanligen akut och åtföljs av kraftig klåda. Den kan även ha en långsammare start och klådan är då mindre intensiv. Akuta utbrott är dock det vanligaste.
Diagnosen ställs efter undersökning, läkaren tittar då efter typiska förändringar på hud och slemhinnor. Det kan vara aktuellt att ta ett vävnadsprov (biopsi). Typiska fynd vid vävnadsprover och immunofluorescensundersökning (teknik för att undersöka vävnaden) är viktiga för att kunna skilja lichen planus från andra lichenoida tillstånd i hud och slemhinnor.
Behandling
Den kraftiga klådan kräver oftast lokalbehandling med kortison och ibland kortison i tablettform.
Alternativa eller kompletterande behandlingar kan vara vitamin A-liknande ämnen eller cellgifter när annan behandling inte fungerar. Andra behandlingsformer kan också vara aktuella, bland annat medicinsk ljusbehandling.
Prognos
Prognosen är god med spontan tillbakagång av symtomen hos de flesta inom loppet av ett till två år. I vissa fall blir sjukdomen kronisk och kan då hålla i sig i årtionden. Återfall av sjukdomen är vanligt.
Världshälsoorganisationen, WHO, har betecknat tillståndet som ett förstadium till hudcancer (precanceröst) även om det råder oenighet om detta bland forskarna. Detta gäller vid sjukdom i munhålan. Det är dock mycket få som får en övergång till muncancer. Eftersom denna risk dock finns är det bra att gå på regelbundna kontroller, till exempel med ett par års mellanrum. Den som observerar några förändringar i munhålan bör kontakta sin läkare.
Nya behandlingar mot atopiskt EKSEM – är de för dig? Här får du som lever med atopiskt eksem koll på läget »