Fakta | Hudcancer

Behandling av malignt melanom


Uppdaterad den: 2012-11-01
Publicerad av: Mats Halldin, ST-läkare i allmänmedicin och medicine doktor, medicinsk chef, Netdoktor

Annons

Om proverna visar att det rör sig om ett malignt melanom, görs en utvidgad excision. Förutom tumören tar man då även bort ett område runt omkring med en säkerhetsmarginal. Detta är vanligtvis ett enkelt kirurgiskt ingrepp som kan göras med lokalbedövning och utan att patienten behöver läggas in på sjukhus. Om en större operation krävs blir full narkos och sjukhusinläggning aktuell. Ingreppets storlek avgörs av melanomets karaktär. Vid malignt melanom avlägsnas 1–2 cm frisk hud runt tumören. Marginalen beror på hur djupt melanomet går i huden (invasionsdjupet) och andra prognostiska faktorer. Vid förstadier till melanom som har mycket god prognos kan det räcka med 0,5 cm marginal.

Ett sådant ingrepp ger inga bestående men och på de flesta ställen på kroppen blir inte ärret särskilt fult. För att ärret ska bli så fint som möjligt gör man en så kallad elliptisk utskärning (som ett öga runt tumören). Huden kan kännas stram den första tiden efter ingreppet, men dess förmåga att töja sig gör att detta vanligtvis snabbt går över. I vissa fall kan det bli aktuellt med hudtransplantation. Det kan till exempel gälla på skenbenen, där huden på framsidan är extra stram. I sällsynta fall är det nödvändigt med amputation av ett finger eller en tå vid malignt melanom om tumören har uppstått längst ut på ett finger, en tå eller under en nagel.

Tidigare gjordes förhållandevis stora ingrepp vid konstaterat malignt melanom, men numera är ingreppen måttligt stora. Världshälsoorganisationen har genomfört kliniska studier och undersökt om risken för återfall har något samband med hur mycket hud som avlägsnats. När det gäller tunna melanom visade det sig att risken är ungefär densamma oavsett hur stort ingrepp som görs, så länge minimikraven följs.

Annons
Annons

Spridning

Prognosen för maligna melanom, som upptäcks och behandlas tidigt, är mycket god. Det är allvarligare om cancercellerna har spridit sig till andra ställen på kroppen. Som regel sprids de först till lymfkörtlar i närheten. Om melanomet sitter högt upp på ryggen visar sig spridningen troligen först i armhålans lymfkörtlar. Sitter det på underbenet visar det sig i ljumsken. Lymfkörtlarna växer om det har kommit dit cancerceller. Men förstorade lymfkörtlar innebär inte nödvändigtvis en spridning till andra organ. Om förstorade lymfkörtlar upptäcks, görs en så kallad cytologisk undersökning (cellprov). En nål sticks då in i lymfkörtlarna för att ta ut celler som skickas till mikroskopisk undersökning.

Om cancerceller hittas, opereras patienten och alla lymfkörtlar tas bort tillsammans med all fetthaltig bindväv i området. Ingreppet kallas för för lymfkörtelutrymning. Antalet lymfkörtlar i ett område kan variera från 8–10 till 30–40. Att ta bort lymfkörtlarna ställer vanligtvis inte till med några större problem. Med dagens kirurgiska metoder medför ingreppet få komplikationer. Somliga kan dock drabbas av svullnader i armar eller ben (lymfödem) efter en operation i armhålan eller ljumsken.

Om cancern har spridit sig till andra organ kan inte all cancervävnad tas bort kirurgiskt. Behandlingen går då i stället ut på att minska cancerns tillväxt och lindra smärtor. Ibland ges strålbehandling, men dessa cancerceller är dessvärre inte alltid känsliga för strålning. Annan behandling är cellgifter, immunologisk behandling (metoder som stärker kroppens eget försvar i kampen mot cancercellerna) och nyare mediciner som attackerar specifika mutationer som tumören kan ha. Hos de patienter där behandlingen har god effekt blir tumören mindre och kan försvinna helt. Risken för återfall är dock stor. Ständigt testas nya behandlingsformer.

Annons
Annons

Hittills har man inte hittat någon behandlingsmetod som kan bota malignt melanom som har spridit sig till andra organ. Därför kan det inte nog understrykas hur viktigt det är att vara uppmärksam på varningssignalerna, så att melanomet kan avlägsnas innan det sprider sig.

Alternativa behandlingsformer

Många cancerpatienter söker råd och behandling utanför skolmedicinen. Det har antytts att nästan hälften av alla cancerpatienter har haft kontakt med alternativa behandlingsmetoder. Cancer är en mycket allvarlig sjukdom och det är naturligt att man vill pröva alla tänkbara utvägar. Somliga är dessutom missnöjda med den traditionella sjukvården, som – ibland med rätta – anklagas för arrogans, informationsbrist och dålig förmåga att bemöta patienten som en hel människa. För lite tid till varje patient är ett ständigt problem.

Bland de många alternativa behandlingsmetoderna är kanske akupunktur och homeopati de mest kända. Vissa behandlingsformer, bland annat de som lägger tonvikten på psykisk avspänning och bättre kosthållning, kan ha en positiv inverkan och understödja den medicinska behandlingen. Men det är mycket svårt att hitta några bevis för att alternativa behandlingsformer har någon direkt effekt på själva cancersjukdomen. Därför bör man särskilt vara på sin vakt mot ”mirakelkurer”. De som arbetar med cancerpatienter vet att det finns få – om några – mirakel.

Vanliga läkemedel måste genomgå en grundlig godkännandeprocess innan de får säljas på marknaden. Någon sådan kontrollapparat finns inte för alternativa preparat. Alternativa läkemedel kan också ge biverkningar. En del av dessa biverkningar är mycket allvarliga. Alternativa behandlingar omfattas dessutom inte av socialförsäkringen, och det har hänt att patienter har råkat i ekonomiska svårigheter på grund av höga utgifter för sådana behandlingar.

Diskutera saken med din läkare, men först och främst: använd ditt sunda förnuft.


Annons
Annons
Annons