Forum Barn


Kommer jag någonsin bli frisk?

Hej, är 19 år gammal. I Oktober 2011 blev jag sjuk i vad läkarna (idag) tror var körtelfeber. Idag, nästan två år senare mår jag fortfarande inte fullt bra. Varje morgon vaknar jag upp med väldigt ont i halsen och täppt i näsan med hårt gult snor. Är nästan aldrig hungrig. Konstant trötthet och huvudvärk bär jag på och såfort jag joggar 100 meter får jag välidgt svårt att andas för att jag får väldigt ont i bröstet och besvär med halsen och näsan. Har trott att det kan ha varit pga dålig kondition men efter varje gång jag försökt träna litegrann vaknar jag upp dagen efter ännu sämre. Haft 5 olika läkare som alla verkar ha gett upp hoppet om mig eftersom dom inte vet vad dom ska göra. Allergitester har gjorts, hjärtat har jag kollat, allt verkar bra, men varför mår jag fortfarande dåligt... Under denna långa period har jag testet tre olika antibiotikakurer utan resultat. kortisonspray och rinixin har jag nästan kört hela tiden utan verkan. Den nya läkaren jag gick hos för två veckor sedan sa att jag bara hade ett vanligt virus som går över på ett par dagar.. Klarar inte av det här mer.. Behöver verkligen hjälp! Vill kunna börja idrotta, orka vara med mina gamla vänner och vara en bra pojkvän! Vad tror ni jag kan bära på, vart ska jag vända mig, finns det någon som känner igen sig?
Detta var den korta historian utan den biten att mitt liv krashade, gymnasiet gick uselt, förlorat mitt utseende, min fysik och mitt självförtroende, förlorat många vänner, fått sluta spela fotboll (som var mitt allt) och bar på depprisioner.

Ge aldrig upp,sök läkare som verkligen lyssnar.
Prata med någon som du litar på, hur dåligt du mår det är bästa som finns.


Gå tillbaka till samma läkare igen, den där sista som sa att det ska gå över.. påpeka att det inte gått över o be om ett nytt utlåtande på vad det kan vara.
Kanske ska du inte använda nässpray som ändå inte ger effekt alls? Bättre att sluta använda dem då.
En sak jag tänker när jag läser dina rader är: äter du ordentligt som du ska? Hur är dina vanor i övFörigt? Sköter du om dig med mat, motion och sömn? De basala sakerna i livet liksom...
Vill inte på nåt sätt förringa dina symtom, förstår att du har jobbigt eftersom du skriver här... men som sagt, kolla upp det där med läkaren igen. Ge inte upp, kämpa vidare med det.
Förstår att måendet påverkat studierna negativt, så blir det ju.. tyvärr. Förstår att det känns deprimerande när det inte blir som man tänkt. Men försök att se framåt, vännerna du hade kanske inte var nåt att ha om de övergav dig. Hoppas du ändå har några vänner kvar som du kan umgås med som du tycker om. Sånt är viktigt i livet. Nära och kära som finns o stöttar när man behöver, vänner som man kan ha kul med.
Sköt om dig!

Annons
Annons
Annons