Jag är en 45 årig kvinna som sedan 15 år haft diagnosen Fibromyalgi. Sedan ungdomen har jag haft problem med luxerande knäskålar. Mitt vänstra knä har opererats tre gånger, vid sista operationen flyttades ledfästet. Mina knän fastnar inte längre ur led utan luxar bara fram och åter. Under åren som gått har mina knän börjat värka alltmer. Via artroskopi konsteratdes artros på knäledens insida men pga för låg ålder vill läkaren inte operera. Nu har eländet spridit sig till mina tumbaser med en ständig smärta och begränsad andvändbarhet som följd. Jag har testat all form av behandling som finns tillgänglig och inget hjälper mot smärtan. Saken blir ju inte mindre komplicerad med tanke på fibron.
Min fråga är varför det är så svårt att få en läkare att förstå att jag struntar i om mina tummar blir stela bara smärtan försvinner NÅGONSTANS i kroppen?! Jag har förståelse för att de inget vill göra åt mina knän och jag har förstått att den generella muskelsmärtan får jag leva med men.... Varför möts man hela tiden av beskedet att läkarna inte vill operera på grund av min "låga" ålder?
Tidigare expert
Tack för frågan. Att man inte vill t.ex. sätta in proteser tidigt beror på att proteser inte blir lika starka som ursprungsleden och ju yngre patient ju större krav på såväl styrka som livslängd på protes brukar anges som orsak. När det gäller tumartrosen så händer det att värken lugnar sig med tiden och då kan man ibland ha kvar en viss rörlighet utan värk, det kan vara ett skäl till att avstå operation. jag utgår från att du prövat olika sjukgymnastiska smärtbehandlingar som TNS, Akupunktur och styrketräning för att nämna några exempel och bland läkemedel kan glukosamininnehållande läkemedel ibland lindra värken, Om symtomen inte lugnart sig får du diskutera ånyo med din doktor, låg ålder är ju dessutom ett övergående tillstånd
Med vänlig hälsning
Esbjörn Larsson
Överläkare, reumatolog
