Jag fick kraftiga sömnapnéer första gången i mitt liv då jag blev akut histaminintolerant efter en lång antibiotikakur som antagligen slog ut min tarmflora helt. Reaktionerna liknade ngn form utav giftreaktion skulle jag närmast beskriva det som, där hela kroppen var i upplösningstillstånd. De första veckorna kunde jag knappt behålla mat och dryck och gick en hel vecka helt utan sömn pga att jag slutade andas direkt jag somnade in. Jag fick efter det försöka sova i småepisoder i halvsittande ställning under flera månader. Detta var 2,5 år sedan och det har långsamt blivit bättre. Jag vill dock understryka att jag inte tycker om att orsakerna bakom sjukdomar ofta tycks kopplas till patientens levnadsvanor då man i realiteten egentligen inte vet. Det blir en skuldbeläggning. Jag är inte överhuvudtaget överviktig, har tränat hela mitt liv fram tills att jag fick blodbrist 2012 och har sedan 4-5 år tillbaka ätit en ekologisk diet helt utan socker. Jag undrar helt enkelt om ni känner till några andra förklaringsmodeller som möjligtvis skulle kunna appliceras i mitt fall?
Svar:
Detta stämmer väl. Sömnapné behöver inte alltid har att göra med levnadsvanor. Detta kan bero på anatomiska skillnader i muskulaturen i halsen som gör att de slappnar extra i samband med sömn. Det finns också något som heter central apné inte obstruktiv apné. Då är andningen under sömnen störs centralt av hjärnan och har inte att göra med att det blir trögt i halsen!
