Fakta | Leder & muskler

Dupuytrens kontraktur


Uppdaterad den: 2013-01-29
Publicerad av: Mats Halldin, ST-läkare i allmänmedicin och medicine doktor, medicinsk chef, Netdoktor

Annons

Vad är Dupuytrens kontraktur?

Mellan huden och senorna i handflatan finns en bindvävshinna. Vid Dupuytrens sjukdom förtjockas bindvävshinnan över senorna som böjer fingrarna. 

I de tidiga stadierna känns ett visst obehag i handen, och typiskt finns en knuta i handflatan. Efter hand sker en gradvis sammandragning av en eller flera fingrar. Vanligtvis drabbas lillfingret och ringfingret först. Detta kan på sikt leda till att handen knyts på ett sätt som gör att man inte kan öppna den. I ungefär hälften av fallen omfattar tillståndet båda händerna, och förändringarna är ofta lite längre framskridna i den ena handen, något som betydligt nedsätter handfunktionen. På grund av att händerna är knutna hela tiden kan sjukdomen också medföra hudproblem.

Tillståndet ökar med åldern och är fem till tio gånger vanligare bland män än kvinnor. I en isländsk studie fann forskarna tillståndet hos 7 % av männen i åldern 45–49 år och hos upp till 40 % i åldern 70–74 år. Det är emellertid långt ifrån alla som har så allvarliga besvär att de måste uppsöka läkare. Ju yngre man är när tillståndet uppstår, desto snabbare verkar tillståndet utvecklas.

Annons
Annons

Orsak

Den grundläggande orsaken till sjukdomen är okänd, men ärftlighet är av betydelse i enskilda fall. Tillståndet ses något oftare hos personer som röker, missbrukar alkohol eller har diabetes (typ 1 eller typ 2). 

Sammandragningen sker genom att senstråket i handen binder huden i handflatan till muskelsenorna i handen. Senstråket drar sig över tid samman så att fingrarna kröks.

Behandling

Avsikten med behandlingen är att förbättra handfunktionen, och man behandlar därför bara när sjukdomen medför nedsatt funktion av handen. Det finns flera olika behandlingsmetoder, som alla bör genomföras av ortoped eller handkirurg.

Annons
Annons

Vid kollagenasinjektion sprutas ett enzym som bryter ned kollagen in i den förtjockade Dupuytrensträngen. En till tre dagar efter kollagenasinjektionen kan läkaren, efter att ha gett lokalbedövning, försiktigt sträcka ut och bryta upp strängen. Metoden används vid måttliga besvär och kan upprepas upp till två gånger efter 4–6 veckor. Övergående biverkningar av behandlingen kan vara svullnad, blödningar, sår, lokala smärtor och smärtor i armen.

Vid nålsticksbehandling (nålfasciotomi) behandlas den förtjockade Dupuytrensträngen med flera nålstick så att den försvagas och därmed kan brytas upp ock sträckas ut. Metoden genomförs framförallt vid måttlig/tidig sjukdom och kan återupprepas vid behov.

Operation är alternativet om ovanstående behandlingar inte hjälper. Ingreppet görs i lokalbehandling. Beroende på hur långt sjukdomen har utvecklats kan operationen vara enkel eller komplicerad. Det är risk framförallt för skador på fingernerver eftersom dessa nerver kan löpa runt Dupuytresträngen. Vid förstagångsoperation skadas sällan nerver.

Den första tiden efter operationen måste handen vara gipsad. Därefter används en platt handskena på natten i tre till sex månader. Träning hos arbetsterapeut för att återvinna styrka och funktion ingår också i behandlingen efter operationen.

Prognos

Många patienter med Dupuytrens sjukdom utvecklar inte kontraktur och behöver inte behandlas. Aktiv behandling korrigerar felställningen och kan förhindra kronisk kontraktur. Även om sannolikheten är låg för att fullständig normalisering av handens funktion ska återskapas, så kan de flesta förvänta sig en klar förbättring av handfunktionen. Det är viktigt att vara medveten om att behandling inte botar sjukdomen, och att den sannolikt kommer tillbaka med tiden. Man räknar med att 50 % av patienterna får återfall efter operation, särskilt de med aggressiv sjukdom, men endast 15 % kommer att behöva en ny operation.


Annons
Annons
Annons
Annons
Annons