Hej!
Jag har under några år besvärats av mina inåtpekande knän, som jag också kan ha haft en längre tid utan att veta om det. Det är funktionellt i och med att jag får ont om jag belastar för mycket, tråkigt i och med att jag vill kunna träna. Men det är även kosmetiskt illa, vägrar att gå barbent på somrarna och undviker tajta byxor. Har varit till två olika sjukgymnaster varav den ena sade att det inte går att träna bort, och medan den andra sade att en förbättring kan uppnås genom knäövningar vilka jag gjorde under ca två månaders tid innan jag tröttnade pga av utebliven förbättring. Jag spekulerar i om mina problem kan ha börjat redan som barn eller tonåring då jag var väldigt fysiskt aktiv och spelade både fotboll, innebandy och handboll och då fick problem med schlatterknä(n). Kan det ge men senare i livet om det förblir obehandlat (fick bara ett schlatterband)?
Som jag har förstått det så finns det både strukturell och postural kobenhet varav det förstnämnda är skeletalt och går enbart att förbättra med en operation, medan det senare går att förbättra med hjälp av träning. Det var alltså det sjukgymnasten syftade på, men varför vill då inte mina knän/ben vilja reagera på det sätt som är tänkt med hjälp av träningen? Borde jag ha fortsatt längre, trots ingen synlig förbättring efter åtta veckor, eller är en operation det enda som hjälper? Vill gå till en ortoped men känns nästan lönlöst då jag är rädd att de inte kan hjälpa mig eller inte ser ett behov av det. Vad skulle du ha gjort i min situation? Vill inte bara acceptera det, mår så dåligt över det.
Tack på förhand!
Hej
Du verkar ha bra koll på läget. Tror båda dina sjukgymnaster har rätt. Om det inte är väldigt gravt, tror jag nog inte att du hittar en läkare som är beredd att operera. Dessutom finns det alltid stora risker med operationer. Du undrar vad jag skulle gjort. Det är alltid svårt att sätta sig in i en annans situation, men jag skulle fortsätta att träna styrketräning och koordinativa övningar. Framför allt av de muskler som hjälper knät utåt, det vill säga höftens abduktorer (M. gluteus medius/minimus) och fotledens supinatorer (M. tibialis posterior/anterior) samt muskler som höjer hålfoten (M flexor digitorum/hallucis brevis). Om du har låga fotvalv kan även ilägg i skon hjälpa.
Sedan är de aldrig en garanti att man får en bra hållning bara för att man tränar rätt muskler. Man måste även aktivera dem till viss del i vardagen. Även om du inte ser tydlig skillnad, så är det långsiktigt bra för dina knän att du tränar upp förmågan att hålla knäna i en för dig optimal position. Då jag ej undersökt dem är det svårt att säga vilken det är. Om det är medfött kan det eventuellt bli alltför ansträngande för dina ledytor att få knäna helt raka.
Ursäkta klämkäckheten, men jag tycker att du skall fokusera på glädjen i att träna och inte hela tiden kika på knäna och känna olust. Sola knäna och njut. Du har säkerligen massa goda egenskaper som du kan vara stolt över.
Lyckönskningar
David Söderström
Naprapat
Adolf Fredriks Fysiocenter
