Min lillebror är idag 19 år och jag känner mig lite av en extramamma till honom, därav mitt rop på vägledning. Vår mamma gick bort för åtta år sen och sen dess har jag tagit över lite av mammarollen trots att vi bor 50 mil i från varandra. Han var ett väldigt glatt barn men de senaste åren började han bli väldigt tung i sinnet, dvs tänka mycket negativa tankar om det mesta. Jag upplever också att han har en ganska dåligt självkänsla trots att han är väldigt duktig på det mesta, smart och social. Han tänker mycket på hur han är i sociala sammanhang och kan inte riktigt slappna av. Jag misstänker också att han har många funderingar över mammas död som jag inte riktigt kan locka fram. Vi pratar mycket i telefon och ses ofta på lov osv men nu känner jag att han behöver hjälp utifrån. ibland gråter han i telefon för att allt känns så jobbigt. Hur går jag tillväga för att skaffa hjälp? Tacksam för hjälp!
Tidigare expert
Du visar verkligen en värme och omtanke om din yngre bror. Sannolikt är hans telefonsamtalen med dig till god tröst trots att ni inte kan ses ofta. Samtidigt tror jag som du att han skulle behöva professionell hjälp i nuläget.
Det du beskriver om din brors negativa tankar om sig själv och det mesta i livet är typiskt för en person som drabbats av en depression. I det läget känns allting jobbigt och även en ung grabb gråter. Din tanke att det är du som kan skaffa hjälp åt honom är kanske riktig. Det kan vara svårt att komma sig för när man mår dåligt.
Innan du gör något bör du dock tala med honom så att han accepterar att söka hjälp. Jag vet inte hur hans inställning är, men det är inte ovanligt att grabbar från början säger nej till att söka. I så fall får du försöka övertyga honom om att det är nödvändigt, att man kan få bra hjälp och att det inte är skamligt eller att tecken på att han på något sätt är en dålig person.
Du kan eventuellt få ta i ordentligt och säga att han just nu inte klarar att se sakligt på det hela och att han måste låta dig bestämma. Under en depression har man nämligen väldigt svårt att fatta beslut själv. I värsta fall tror man inte ens man är värd att få hjälp. Du får hälsa från mig att depression går att bota.
Det bästa vore om han fick komma till en specialist i psykiatri eftersom han är så ung. Eftersom jag inte vet var han bor känner jag inte till var närmaste psykiatrimottagning finns. Du kan se efter på de blå sidorna i telefonkatalogen under Landstingets vård. Där skall finnas uppgifter om öppenvårdsmottagningar i vuxenpsykiatri. I och med att han nått myndig ålder hör han inte längre till barn- och ungdomspsykiatrin.
Antagligen behöver han en remiss från sin husläkare. Många husläkare är själva kunniga inom psykiatri och då väljer kanske den doktorn att själv behandla honom och börjar med att ge honom en medicin. De moderna medicinerna fungerar bra och ger inte mycket biverkningar. De är inte heller beroendeframkallande. Jag föreslår därför att du efter att ha talat med din bror ringer hans husläkare och berättar om den situation din bror befinner sig i och ber att få en tid. Beskriv gärna ordentlig och målande hur dåligt han mår så att man förstår dig rätt.
Skulle det vara så att han fortfarande går i skolan kan han också få hjälp av sin skolsköterska eller skolläkare att få en remiss. Du kan i så fall ringa skolsköterskan så att hon hjälper honom på traven. Om han bor i en någorlunda stor stad finns det också privata läkare man kan gå till. Dem hittar du på yrkesregistret i telfonkatalogen under rubriken "läkare". Där finns specialistläkare under olika underrubriker och då letar du på "psykiatri". Hoppas det här går bra för dig ochatt din bror får riktigt god hjälp.
Vänlig hälsning
Gunilla Olsson, barn- och ungdomspsykiater
