Min lillebror är idag 19 år och jag känner mig lite av en extramamma till honom, därav mitt rop på vägledning. Vår mamma gick bort för åtta år sen och sen dess har jag tagit över lite av mammarollen trots att vi bor 50 mil i från varandra. Han var ett väldigt glatt barn men de senaste åren började han bli väldigt tung i sinnet, dvs tänka mycket negativa tankar om det mesta. Jag upplever också att han har en ganska dåligt självkänsla trots att han är väldigt duktig på det mesta, smart och social. Han tänker mycket på hur han är i sociala sammanhang och kan inte riktigt slappna av. Jag misstänker också att han har många funderingar över mammas död som jag inte riktigt kan locka fram. Vi pratar mycket i telefon och ses ofta på lov osv men nu känner jag att han behöver hjälp utifrån. ibland gråter han i telefon för att allt känns så jobbigt. Hur går jag tillväga för att skaffa hjälp? Tacksam för hjälp!