Hej.. min sambo på 29 år har gett upp. jag känner mig fångad av hans nedstämdhet och upplever honom som ett "svart hål" som drar ner mig och allting runt omkring honom. Varenda dag gråter han och får ångestattacker där han försöker skada sig själv. varenda dag säger han att han aldrig mer kommer att komma hem och bönar och ber om att "bara få dö". Ärligt talat så vet jag inte vad jag ska göra. Alla förslag om att han/vi ska söka hjälp nekas. Vi har gått isär men bor ihop. Nu känner jag att jag inte orkar längre, men han anklagar mig för att överge honom. han säger att allting är mitt fel, men han har mer eller mindre varit så här hela livet. Men nu blir det värre och värre för varje dag. och jag känner att jag blir mer och mer känslokall och likgiltig. Ingenting jag gör hjälper. Är det fel av mig att flytta? Han har ingen familj och inga vänner. Men jag orkar inte själv. Vad ska jag göra? Jag är så rädd för att han ska ge upp, men jag orkar inte längre...
Du befinner Dig i en mycket svår situation där hittills försöken att hjälpa din sambo har misslyckats. Hans nedstämdhet, ångest och självskadebeteende har fått Dina krafter att ta slut. Jag förstår Ditt beslut att flytta och tycker inte det är fel.
Skulle dock vilja råda Dig att ta kontakt med en vuxenpsykiatrisk mottagning eller psykiatrisk akutmottagning där Du kan få lägga fram Dina problem i lugn och ro och kanske få hjälp med ett hembesök hos din sambo av en läkare eller sköterska. Det är ofta lättare att acceptera en konsultation i hemmet än på ett sjukhus eller en öppenvårdsmottagning. Om Du gör på detta sätt behöver Du inte heller känna att Du ensam tar ansvaret för vad som kan hända. Försök att lägga över det ansvaret på sjukvården. Det är deras uppgift.
Vänliga hälsningar Jan Wålinder professor, psykiater.
