Fakta | Leversjukdom

Hepatit B


Uppdaterad den: 2013-01-10
Publicerad av: Mats Halldin, ST-läkare i allmänmedicin och medicine doktor, medicinsk chef, Netdoktor

Annons

Vad är hepatit B?

Hepatit B är en leverinflammation orsakad av hepatit B-virus (HBV). Infektionen är symtomfri hos cirka 50 % av vuxna och cirka 90 % av barn under fem år, och den upptäcks då med hjälp av blodprov. Inkubationstiden, det vill säga tiden från smitta till sjukdom, varierar mellan två till sex månader.

Vid akut hepatit B med symtom kan förloppet delas in i tre faser:

  1. Vid insjuknandet och under den första fasen av sjukdomen kan man känna sig slö, trött, ha lätt feber, minskad aptit, viktminskning, smärta i övre högra delen av buken, muskelvärk, ledvärk eller diarré (prodromalfasen).
  2. Efter första fasen får ungefär 50 % (av de med symtom) gulsot, med gulfärgning av hud och ögon, ljus avföring och mörk urin. Denna fas inträffar oftast vid en tidpunkt där man börjar känna sig friskare (gulsotsfasen).
  3. Den akuta sjukdomen går tillbaka inom en till tre månader men följs ofta av långvarig trötthet och svaghet (konvalescensfasen). En del patienter kan utvecklas till smittbärare och efter hand få symtom på kronisk hepatit.
Förloppskurva
Animering av leverinflammation

Symtom på akut sjukdom går tillbaka inom loppet av en till tre månader, men vissa kan uppleva långvarig svaghet. Svår leversvikt förekommer hos cirka 1 %.

Annons
Annons

Globalt sett är hepatit B en mycket utbredd sjukdom, man uppskattar att det finns mer än 2 miljarder smittade och cirka 350 miljoner kroniska bärare. I Sverige diagnostiseras årligen 100–150 fall av akut hepatit B, vanligen smittade via intravenösa droger eller sexuell kontakt. Kronisk hepatit B i Sverige ses framför allt (>80 %) hos personer som är inflyttade från Asien, Afrika och Mellanöstern, varav många troligen smittats redan vid födseln (mor-barn smitta). Det diagnostiseras drygt 1 000 fall av kronisk hepatit B per år i Sverige.

Vad händer vid hepatit B?

HBV finns i blod och kroppsvätskor hos infekterade människor. Smitta sprids genom blod eller via sexuell kontakt. Viruset orsakar inflammation i levern, detta ger skador på levercellerna och gallpigment ansamlas och kommer ut i blodet. Gallpigment som kommer ut i kroppen färgar bland annat huden gul, vilket kallas för gulsot.

Faktorer som ökar risken för att smittas med hepatit B virus:

Annons
Annons
  • Användande av intravenösa droger. Drogmissbrukare smittas oftare då viruset kan spridas med orena sprutor, spetsar, andra verktyg och drogerna som används.
  • Oskyddad sex med smittsam person.
  • Den strikta kontrollen av blodgivare och blodprodukter har medfört att risken för smitta via transfusion av blod eller blodprodukter numera är liten.
  • Vårdpersonal kan vara mer utsatt på grund av risken för stickskador vid operation eller vid provtagning på personer med smitta. Vaccin kan användas som profylax.
  • Om en gravid mor har smittsam hepatit B vid förlossningen finns stor risk för smitta till barnet (varav 90 % får kronisk hepatit), om inte barnet vaccineras omedelbart efter födseln:
    • Vid vaccination omedelbart efter födseln blir mindre än 5 % av barnen kroniska bärare

Diagnosen ställs genom fynd av de typiska symtom som nämnts ovan, och med hjälp av blodprov (levervärden, hepatit B serologi). Ibland kan det vara lämpligt att undersöka levern med ultraljud.

Behandling

Målet med behandlingen är att förhindra smittspridning och behandla kroniska bärare. Vid sjukdom bör man undvika att dricka alkohol som kan förvärra leverskadan. Det finns ingen behandling mot akut hepatit B. I svåra fall blir patienten inlagd på sjukhus för övervakning och understödjande behandling såsom vätske- och näringstillförsel om detta behövs. I de enklare fallen krävs ingen behandling.

För riskgrupper rekommenderas vaccin. Det ges som tre injektioner under sex månader. 90–95 % får ett gott skydd mot hepatit B-virus.

Om man har varit utsatt för smitta, till exempel efter samlag med en HBV-positiv person, är behandling med hepatit B-antikroppar och/eller vaccin lämpligt. Behandlingen bör ges så fort som möjligt, senast inom 48 timmar efter den beräknade tidpunkten för smitta. Man kan inte förvänta någon effekt om behandlingen påbörjas senare än sju dagar efter infektion.

Svår kronisk hepatit B kan behandlas med interferon, ett ämne som förändrar immunförsvaret, eller så kallade nukleosidanaloger. Som regel krävs långvarig behandling.

Förskola/dagmamma:

Barn som har diagnostiserats som kroniska hepatit B-bärare (det vill säga har förekomst av HBsAg och/eller HBeAg) får inte nekas tillgång till förskola eller familjedaghem. Erfarenhet visar att när ett sådant barn ska erbjudas plats på förskola kan det orsaka oro bland personal och föräldrar som har barn på förskolan. Vilka åtgärder som ska vidtas bör baseras på barnets ålder och om barnet har särskilda beteenden som kan ha betydelse för eventuell smittrisk. Det är smittskyddsläkaren i den kommun där förskolan finns som beslutar om vilka åtgärder som ska vidtas.

Hur är sjukdomsförloppet?

Det tar 2–6 månader från smitta till symtom. Man är smittsam från cirka sex veckor före till tolv veckor efter sjukdomsdebuten. De allra flesta blir helt återställda inom fyra månader efter sjukdomsdebuten.

Cirka 10 % blir kroniska bärare av hepatit B virus. Små barn, framför allt spädbarn, har stor risk för att bli kroniska bärare. Även riktigt gamla personer har en ökad risk medan unga vuxna, för övrigt friska personer, sällan blir kroniska bärare (< 5 %). Kronisk infektion kan vara en allvarlig sjukdom och kräver därför bedömning och eventuellt behandling hos en specialist. Runt 30 % av kroniska bärare kan efter många år utveckla skrumplever (cirros). Kronisk hepatit B medför även en ökad risk för levercancer.

Kommentera denna artikel

Alla kommentarer granskas av redaktionen före publicering. Se regler för kommentarer här.

Inga har kommenterat på denna sida ännu


Annons
Annons