Fakta | Bett & stick

Bensår, venösa


Uppdaterad den: 2013-11-15
Publicerad av: Mats Halldin, ST-läkare i allmänmedicin och medicine doktor, medicinsk chef, Netdoktor

Annons

Vad är ett svårläkt bensår?

Svårläkta bensår är sår under knäet, vanligtvis i fotledsregionen, som inte läker på sex veckor.

De första tecknen är ofta att huden på benet blir tunnare och så småningom missfärgad. Det kan också förekomma eksem med klåda. Såret kan uppstå spontant eller efter en skada, och har följande typiska egenskaper:

  • Det är vanligtvis placerat på insidan av den nedre tredjedelen av benet.
  • Såret kan vara från några millimeter till flera centimeter i längd och bredd.
  • Sårbädden, som kan vara belagd med gulvitt fibrin, är ofta vätskande.
  • Smärtorna kan vara svåra men stör oftast inte nattsömnen.

Förekomsten av bensår i befolkningen är mellan 0,1 % och 0,3 %. Livstidsrisken för att drabbas av någon typ av bensår är 1–4 %. I västvärlden ökar förekomsten av sår i takt med ökad förväntad livslängd och med riskfaktorer som rökning, övervikt och diabetes.

Annons
Annons

Äldre kvinnor är mest utsatta för att drabbas av bensår. Ungefär hälften av alla bensår orsakas av fel i vensystemet (venösa bensår). Resten orsakas av diabetes typ 1 och typ 2 eller rökning, som orsakar förträngningar av små artärer (arteriella sår). De arteriella såren är oftast belägna nere på fotryggen och på tårna.

Orsak

Vensystemet i benen består av djupa och ytliga vener som för blodet uppåt i benet och låret. Det finns tvärförbindelser mellan de ytliga och de djupare venerna. Blodet flyter företrädesvis från de ytliga venerna till de djupa venerna i benet. För att säkerställa att blodet flyter uppåt i blodkärlen är venerna i benet och låret utrustade med klaffar, som för blodflödet uppåt. När vi använder musklerna i benen, till exempel när vi går, klämmer musklerna till runt de djupa venerna och hjälper till att trycka blodet uppåt.

Med tiden finns det en tendens att venklaffarna i benen och låren börjar försämras. De klarar inte längre att stänga till och förhindra att blodet strömmar bakåt (nedåt i benet). Ett högre tryck uppstår då inuti venerna. Detta försvagar klaffsystemet ytterligare, och det kan uppstå åderbråck. Den ökade ansamlingen av blod i venerna i benet och låret gör att vätskan sipprar från venerna in i vävnaden. Fötterna och benen svullnar, och blodflödet till huden minskar. Detta disponerar för sår. När såret sedan uppträder kommer det att ha sämre förutsättningar för att läka än normalt, på grund av den ökade vätskan i vävnaden.

Annons
Annons

Blodproppar i benen (djup ventrombos) leder också till minskat blodflöde, vilket ökar risken för svullnad och bensår. Andra faktorer som leder till ökad risk för venösa sår är hög ålder, liknande fall i familjen men även multipla graviditeter, stillasittande arbete och fetma kan leda till bensvullnad och i förlängningen till venösa sår.

Symtom

Patienter med venösa bensår har oftast problem i form av tyngdkänsla i benen, och obehaget ökar vanligtvis under dagen. De flesta patienter har sårsmärta i varierande grad. Klåda, vätskning från såret och känsla av stickningar är inte ovanligt. Nattliga kramper kan förekomma.

Akut förvärring av smärta, ökad rodnad runt såret eller ökad vätskning kan betyda att en sårinfektion håller på att utvecklas.

Behandling

De viktigaste principerna vid behandling av bensår är:

  • Kompressionsförband.
  • Rörelseträning och motion.
  • Högläge av benet.
  • Minskad övervikt.
  • Förbättrad kost och näring.
  • Hudtransplantation hos utvalda patienter.
  • Venkirurgi hos utvalda patienter.

Egenbehandling vid bensvullnad

Den kanske viktigaste delen är vad man som drabbad själv kan göra:

  • Se till att minska bensvullnaden genom att använda stödstrumpa eller kompressionsstrumpa.
  • Ta noggrant hand om huden – smörj benen regelbundet med mjukgörande kräm.
  • Skada inte huden.
  • Lägg gärna benen högt vid vila. Höj om möjligt fotändan av sängen några centimeter. Det bidrar till att benen är mindre svullna när man stiger upp på morgonen.

Kompressionsbehandling

För att lättare transportera bort blodet från underbenen används ett så kallat kompressionsförband. Trycket inuti blodkärlen minskar och svullnaden i benen går tillbaka. Detta förhindrar sårbildning, och om det redan finns ett sår så läker såret bättre. Promenader och fotgymnastik är också fördelaktigt eftersom det förbättrar blodcirkulationen i benet och minskar bensvullnad. Låt gärna benen vila på en stol eller pall vid sittande.

Det krävs träning för att linda ett kompressionsbandage, då detta måste sitta lagom hårt. Blir det för löst uppnås ingen förbättring i cirkulationen. Blir det för hårt kan det kännas obekvämt och smärtsamt.

Felaktig lindning kan ge tryckskador, som rapporteras som vårdskador. Det finns många olika typer av kompressionsbehandling. För all kompressionsbehanding gäller att bindorna ska lindas från tåbasen till strax under knävecket (2 cm nedanför knävecket).

Man bör fortsätta med kompressionsbehandling i ytterligare några veckor efter att såret har läkt. Det bidrar till att minska risken för återfall, som är hög. Kompressionsstrumpor är speciellt utformade för att förhindra att nya sår uppstår.

Kvarliggande kompression

Vid kvarliggande kompression läggs ett bandage, som består av olika lager, tillsammans med komprimerande bindor. Bandaget ska sitta så hårt att det pressar samman venerna och håller svullnaden under kontroll. Flerlagerbandaget byts vanligtvis en gång i veckan. Denna typ av kompression är den vanligaste vid behandling av venösa sår.

Dagligen applicerad kompression

Denna typ av bandagering används numera sällan. En elastisk binda lindas runt benet i spiral- eller åttatalsturer. Kompressionen (trycket) ska vara störst i fotregionen och avta uppåt. Det är svårt att själv linda denna typ av bandagering, hjälp krävs oftast. Ett alternativ är en kompressionsstrumpa, men det kan vara besvärligt att få eventuella sårbandage på plats under bindan.

Sårbehandling

Allmänt gäller att lägga om såret så sällan som möjligt, gärna inte oftare än en gång i veckan. Man kan annars riskera att riva bort de nybildade cellerna, som ska täcka såret.

Lokal sårinfektion

Vid tecken på sårinfektion som nytillkommen smärta, ökad rodnad runt såret eller ökad vätskning ska omläggningarna göras oftare av såransvarig sjuk- eller undersköterska. Då påbörjas i första hand antimikrobiell behandling i form av förband med jod, silver, PHMB (polyhexamethylene biguanid) eller honung under 1–2 veckor. Om ingen förbättring skett under denna tid bör en sårodling tas. I alla svårläkta sår finns dock bakterier, oftast hittar man stafylokocker eller streptokocker. Rosfeber (erysipelas) ska behandlas skyndsamt med peroral antibiotika. Lokal antibiotikabehandling har ingen plats i modern sårbehandling.

Principer för sårbehandling

  • Underben och såret ska rengöras med kroppstempererat rent vatten, gärna med hjälp av handdusch.
  • Lokalbedövande salva kan placeras direkt i såret en halvtimme innan det rensas med pincett och sax, eller skrapas rent.
  • Om behandlingen är smärtsam trots bedövning, ges snabbverkande, starkt smärtstillande läkemedel.
  • Lämpligast är att använda sårplattor som skonsamt löser upp områden med död vävnad.

Lokalbehandling av bensår

I modern sårbehandling används olika typer av sårförband. Tidigare användes koksaltkompresser som då lades om flera gånger per dag. Dessa har inte längre någon plats vad gäller aktiv sårläkning. Huden längs sårkanten skyddas genom att smörjas sparsamt med zinksalva. Huden utanför såret behandlas med mjukgörande kräm. Vid eksem runt såret bör detta smörjas med kortisonsalva.

Kirurgi

Venkirurgi kan förbättra sårläkning hos utvalda patienter som bara har skador på de ytliga venerna.

Hudtransplantation kan användas för sår med avstannad sårläkning.

Allmänna råd

  • Näringsrik kost med tillräckligt med protein och C-vitamin är viktigt.
  • Viktminskning vid övervikt.
  • Smärtfrihet och god sömn är viktig eftersom både sömnlöshet, smärta och depression försämrar kroppens förmåga att läka sår.

Förebyggande behandling

Vid ökad risk för att utveckla bensår är det viktigt att använda stöd- eller kompressionsstrumpor. Denna ökade risk finns vid:

  • Utveckling av svullnad i benen.
  • Åderbråck.
  • Eksem på benen på grund av dåligt återflöde av i venerna, så kallat venöst eksem.
  • Graviditet med utveckling av svullnad i benen och åderbråck.

Personer som haft blodpropp i benen eller bensår, rekommenderas att använda kompressionsstrumpor livet ut.

Prognos

Rätt typ av kompressionsstrumpor utprovas hos distriktssköterskan. Om man använder sina kompressionsstrumpor dagligen så minskar risken för att nya sår uppkommer.


Annons
Annons
Annons
Annons
Annons